Tankar och livsfragment 30 december 2025 - vädret och människan

 

Jag går en tur på havsisen. Det är en ganska lugn dag i midvintertid. Det är fint att kunna vandra här fritt under dygnets få ljusa timmar. Spikskorna möjliggör min vandring. 

Många tankar vandrar runt i mitt huvud. För ett antal år sedan hade jag inga spikskor därför de inte behövdes. På senare år behövs de mest hela tiden om jag ska kunna stå någorlunda säkert upprätt. Isen jag går på borde så här års vara snöklädd och gjord för skidåkning, men decembers talrika regnväder i kombination med höga vattenstånd har effektivt rensat isen från snö.

För ett par dagar sedan härjades delar av Sverige av en svår storm. I mina trakter är skadorna ringa med några få fallna träd och några timmars strömavbrott. Söderöver är det värre där ofattbara mängder skog har fallit.

Vädret och dess ibland rasande krafter har alltid varit en utmaning för oss människor. Det vi nu bevittnar är en del av något helt annat som vi pratar alldeles för lite om. Så här års ska markerna vara tjälade även i mellersta Sverige. Så var det inte när stormen drog fram. Det har naturligtvis bidragit till de stora skadorna.

Jag läste nyligen om att Golfströmmen, som styr vårt klimat, är varmare än under överblickbar tid. Konsekvenserna av detta är inte bara att fisken i Atlanten lider. En inte alltför djärv hypotes är att den varmare Golfströmmen det bidrar till kraftigare lågtryck där allt för varmt vatten möter arktiska vatten med hårdare vindar som följd.

Även detta är en följd av klimatförändringarna orsakade av människan och hennes livsstil.

Vid sidan av allt kraftigare värmeböljor, torka, skogsbränder och översvämningar kan vi nu även lägga allt svårare stormar.

Det är sent på Jorden och vi människor fortsätter att bete sig som om ingenting har hänt...

Tankar och livsfragment 22 december 2025 - snart jul

 

Så är den snart här igen - julen och med den kan snart ytterligare ett år läggas till minnenas arkiv.

Så här under den mörkaste tiden på året finns för en arbetsfri pensionär som jag mycket tid att reflektera över den tid som är och den tid som har förflutit under året.

I ett makroperspektiv har det varit ett kusligt dystert år med många svarta rubriker kring tillståndet i vår värld. Det gäller alltifrån en klimatpolitisk kollaps till till en sällan skådad krigshets. Jag står här allt mer mållös inför det som sker och kan inte annat vara än mycket orolig.

I min egen mer greppbara värld kan jag tack och lov måla året i än mer blandad färgskala. Jag är mycket tacksam över att i huvudsak vara frisk och ännu ha tid att få pröva mina drömmar.

Den stora livförändringen har naturligtvis varit min flytt från lägenheten i Luleå till det lilla huset i Sundom. Ett liv i en by är naturligtvis en annan tillvaro än i staden, men för mig inte så omvälvande ändå. Jag trivs ofta bra i eget sällskap och får nu möjligheten att fullt ut leva nära den natur jag älskar.

Jag tror att jag kommer att leva ett mycket aktivare liv här än i stadens bekväma lägenhet. En aktivitet som höjer livskvaliteten och förhoppningsvis bidrar till fortsatt god hälsa.

Under året har jag även blivit ensammare. Vänskapsrelationerna är inte som förr och jag har insett att även vänskapsband kan tappa sin livskraft.

Som kontrast lever jag ett rikt särboliv. I detta liv finns kärlek, vänskap och en gemensam värdegrund.

Numera har jag naturen som granne på heltid. Det är en bra granne som aldrig stör och som gör att jag aldrig känner mig riktigt ensam.

Med dessa ord vill jag önska dig en skön, stilla och kravlös jul. Låt dina lediga dagar hela dig och fylla på med ny energi.

Tankar och livsfragment 16 december 2025 - Kärleksrelationer och andra relationer

 

Tiden går och jag blir äldre. Alla andra i min omgivning blir också äldre. Sådan är ju tidens gång, något som vi bara kan förhålla oss till.

Med denna tid förändras vi, både till kropp och själ, på gott och på ont. Kroppens förändringar och förfall får vi också förhålla oss till och i bästa fall förebygga. Det jag kallar själ, eller jag, får vi jobba aktivt med. Även där kan förfallet komma, men så länge vi har kontroll får vi också här jobba för en god mental hälsa.

Med de allt fler årsringarna kommer även omprövningarna och en allt mindre tvärsäkerhet. 

En av dessa omprövningar är mina tankar kring kärlek och vänskap. Tidigare var min devis att kärleken kommer och går men långvariga vänskapsrelationer består. Tiden och erfarenheten har visat att det inte riktigt är så enkelt. Kärleken har visserligen kommit och gått, men även vänskapsrelationer tycks ha en förmåga att erodera över tid.

Jag tvingas konstatera så här en bit in på min pensionärstillvaro att jag inte längre har några riktigt nära vänner. Riktigt goda vänskapsrelationer måste liksom kärleksrelationer underhållas. Vad gäller vänskapsrelationerna så är det grundläggande att man håller kontakten någorlunda regelbundet. Det är en del av underhållandet och det måste vara ömsesidigt. Jag har försökt att hålla liv i vänskapskontakter men tappar till slut intresset när det mest bygger på att jag tar kontakt.

Nära vänskap är för mig att man tar och ger, utbyter förtroenden, vågar kritisera och bli kritiserad, men också respektera den andres hållning och perspektiv. En nära vän ska finnas där om livet blir riktigt jobbigt och man behöver någon att bolla sina tankar med. Annars är det ingen nära vän.

Kanske jag ställer för höga krav på god vänskap. Vill inte tro det. Jag bjuder gärna upp till dans, även om jag vet att jag har svårt att hålla takten. För att det ska bli någon dans behöver båda vilja dansa. Även om jag har dålig taktkänsla är jag beredd att möta den andra, ge och ta.

Många människor och i synnerhet män är ensamma. Jag tror att det framförallt beror på att vi män är dåliga på att underhålla vänskapsrelationer och att vi alltför ofta positionerar oss istället för att lyssna på varandra.

Min situation är sårbar men inte ensam. Jag har till skillnad från förr insett att kärleken kan vara mer solid än vad jag tidigare trott. Kanske har det också med åldern att göra. Livet innehåller mindre krav och måsten och det finns inget behov av att göra om den andre.

Livet blir annorlunda som äldre. Annorlunda än vad jag tidigare hade trott. Kärleken är också viktigare än vad jag hade kunnat föreställa mig. I denna kärlek finns även en god vänskap. För detta känner jag en stor tacksamhet...

Tankar och livsfragment 4 december 2025 - I helande omgivningar

 

Jag bor sedan en tid i en by, eller som stadsbor ofta säger, "på landet". Det som har fört mig är längtan efter lugn och ro. Dessutom glädjen att ha naturen nära inpå. Något att vandra ut i helt utan krångel och förberedelser. 

Mitt nya livsval skulle kunna ses som någon sorts flykt från nutidens oroliga larmsignaler. Kanske är det så, men jag tror att mitt behov av stillhet och avskildhet även hjälper mig att samla oroliga tankar. Att befinna mig i naturens absoluta närhet är en helt okomplicerad själavård utan krav och måsten.

Jag läser Ola Larsmos recension av Lamorna Ash bok där hon utforskar varför allt fler unga söker sig till religionen i vår sekulariserade tid. Hennes slutsats är att vi i en tid där individualiseringen drivits allt längre söker många en annan sorts samhörighet som det kollektiva inte längre förmår att ge.

Jag tror att hon har en viktig poäng där. Vi är mer oskyddade, vilsna och prisgivna åt giriga, maktlystna krafter som vill att du ska tro mest på dig själv. 

Jag väljer en annan väg än mystik och religion. Att få bo och leva som jag valt så lever jag också nära livet, naturen och allts ursprung. I skapelsen om du så vill.

Fast egentligen fortsätter jag på den riktning som följt mig genom livet. Jag har fått höra att jag som liten uppfattades som en "professor" . Professor var jag nog i den bemärkelsen att jag många gånger var i min egen väld och ofta ensam. Så är det fortfarande. Jag väljer ofta en självvald ensamhet, låter tankar komma och gå. Allt i en omslutande och helande natur...