Tankar och livsfragment 12 juni 2024 - om de gamla skogarna som blir allt färre

 

Igår var jag på Långviksberget, ett nytt utflyktsmål för mig, dryga milen från min stuga. Jag vandrade över ett stort hygge. Därefter i riktigt fin orörd gammal skog med gamla lågor och spår av kanske medeltida bränder. På den nästan kala toppen fanns utsikten över bergen, sjöarna, skogarna, myrarna och hyggena.

Skogsbologen brukar säga att vi aldrig har haft så mycket skog som nu. Det är inte sant. På senare tid har uttaget av skog varit större än tillväxten. Sedan beror det på vad vi menar med riktig skog. För mig är riktig skog den som är varsamt plockhuggen eller orörd. Dessa skogar fortsätter att minska i snabb takt. Det är nog ingen överdrift att påstå att all gammal skog som saknar skyddsstatus lever farligt.

För en tid sedan vallades EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen runt i en fint brukad bondeskog av en leende stadsminister. Lögnen har ju allt mer blivit nutidens narrativ. Ofta gäller det trollen på nätet, men här vi fick vi se lögnen i öppen dager. Hade stadsministern varit sanningsenlig hade han visat de hårt exploaterade bolagsskogarna. De ger ju en så mycket sannare bild över tillståndet i den svenska skogen.

När jag blickade ut från Långviksberget kan jag utöver myrarna i huvudsak bara se nya och äldre hyggen med likåldrig planterad skog i den lägre terrängen. Det finns små öar av äldre skog som ännu finns kvar. Frågan är hur länge?

Jag oroas över den fina gamla skogen jag gått igenom på min färd mot bergets topp. Den är så vitt jag vet oskyddad trots höga naturvärden. Den  gamla skogen lever på nåder vid det nya hygget...