
Jag vaknar ganska utsövd i Vitnjulsstugan. Stugan har blivit utkyld under natten
så dagen börjar med att såga upp och klyva långved som finns i boden som
också fungerar som dass. Kaminen är effektiv, så snart får jag upp värmen.
Vid grötfrukosten funderar jag över dagens äventyr. Jag ser att himlen är grå
och mycket tyder på att det kan bli regn. Jag tänker att det kanske inte inte
blir någon topptur utan en vandring längre upp efter älven.
Jag låter väderutvecklingen göra mina val. en halv kilometer uppströms finns en
hängbro över älven. Jag provar att gå upp en bit i terrängen. Stigen är snart obefintlig och framför mig växer viden tät. Då det börjar regna blir
valet enkelt. Jag går tillbaka och går uppströms älven.

Längs efter stigen förundras jag över den emellanåt så bördiga terrängen och den stora kontrasten mot nordsluttningen på andra sidan älven där kalfjället snabbt tar vid och snöfläckarna påminner om den årstid som var. Längs efter stigen vandrar jag bitvis över frodiga blomsterängar med större inslag av Jungfru Maria Nycklar och Kung Karls Spira.

Efter ett par timmars vandring tar jag mig ut på en liten udde för att äta min lilla lunch. Här är älven stilla och tyst. Jag skymtar ädelfisk i vattnet alltmedan ett lugnt regnstril bäddar in landskapet. Jag går därefter tillbaka till stugan. Det är ganska tidig eftermiddag så jag tar en liten eftermiddagslur innan jag börjar förbereda dagens middag - egentorkad kyckling med lite asiatisk touch.
Kvällen blir lång i stugan. Det är en hel del mygg inomhus som håller igång mig. Vill decimera dem så
mycket som möjligt innan natten. Det blir flera timmar med min roman som
passligt heter "Ödesmark". I denna radioskuggans dal får jag även gott om tid att fundera över har det såg ut i gamla tider. Här i stugan finns det massor av tid för tankar och inget utöver myggen som pockar på uppmärksamhet.
Stillheten och tystnaden söver mig och jag gör en tidig kväll inför
morgondagens återvandring mot civilisationen...
2 kommentarer:
Jungfru Marie nycklar? Hm?
Var det inte brudsporre?
Kan det ha varit Bert. Floran har du nog bättre koll på än jag.
Skicka en kommentar