För en tid sedan gjorde jag en vandring upp efter Vindelälven ovan Ammarnäs. Jag fick inspiration av av ett tidigare reportage i STF-tidningen. En vandringsled lite vid sidan om utan trängsel med andra vandrare var perfekt för en som jag. Planen var att jag skulle gå till Östra Vitnjul, en sträcka på 16 km från Höbacken där vandringen tog sin början. Jag skulle sova i stugan två nätter och om vädret på var på humör även ta mig upp i högterrängen. Som extra bonus skulle jag få disponera stugan själv. Det är ju coronatider och då fick bara ett sällskap vistas i stugan och sällskapet var ju jag.
Efter att ha hämtat nyckeln till stugan på Ammarnäs livs och parkerat vid vägs ände påbörjar jag min vandring. Första sträckan upp till Rävfallstugan liknar bitvis mer en mindre skogsväg än en stig. Det gör vandringen lätt med bra vandringstemperatur och en hel del sol. Här finns flera spår från svunna tider med lador, lämnade redskap och gammal odlingsmark.
Invid Rävfallet blir det en lättare lunch. Platsen är en knutpunkt Kungleden så här möter jag jag människor. En yngre man som ska vandra ända upp till Abisko och ett äldre par som har varit uppe på Kilimanjaro. De konstaterade att det är lättare att gå på hög höjd med bärare än i låg terräng med tung packning.
Fortsättningsvis går jag hela tiden i en en relativ närhet till den brusande älven. Terrängen varierar, kargare partier omväxlande med frodig grönska. Jag är glad att jag är av den utrotningshotade arten "stövelvandrare". Tidvis är terrängen blöt och gamla spångar räcker inte alls till. Även myggen har kommit ifatt mig så djungeloljan är ett måste. När stigen går helt nära älven fläktar det skönt i eftermiddagssolen. Jag gör ett par stopp längs efter vägen och tar in allt det stora som omger mig.
Just när jag tycker att jag borde vara framme dyker stugan upp. En riktigt fin plats invid älven med utsikt mot de omgivande fjälltopparna. Stugan är nyuppförd 2012 och är en fin timring. Efter att ha tvättat av mig i älven smakar det gott med pastan och köttfärssåsen gjord på den egentorkade färsen. Färgerna blir starkare under kvällens lopp. Här mår jag riktigt gott och avslutar dagen med att läsa lite om platsen. Här fanns redan en stuga under sent 1800-tal. Dalgången var en handelsväg till Norge och Vitnjul var lite lite av en knutpunkt. Läser om olika vedermödor människor varit utsatta för . Själv mår jag oförskämt bra och är inte svårvaggad när kvällen lider mot natt.
2 kommentarer:
Egentorkad köttfärs. Minsann! Det låter som min vandrarmeny.
Jo...det är en lättorkad favorit :).
Skicka en kommentar