I min lilla reflektion nedan kommer jag säkert av några uppfattas som surgubbe, pessimist och en sån där som bara gnäller. Jag är beredd att ta den risken....för jag är inte emot...utan vill bara få oss att tänka lite kring vad sorts samhälle vi ska vara för och vad en kommun ska ägna sig åt.
I torsdags så här lagom inför påsken då vi av kända skäl uppmanades att vara hemma kom ett kuvert från Luleå kommun. I försändelsen låg ett Citykort tankat med 300 kronor. Gåvan var riktad till mig och tusentals andra som jobbar inom kommunen. Det skulle vara ett tack för de extra påfrestningar vi har just nu med anledning av pandemin, men också en uppmuntran att stödja handeln i city.
Jag borde, men blev inte alls glad för denna gåva från kommunen. Istället började jag fundera var kommunen använder sina begränsade resurser till. Det kommer även en tid efter pandemin...och det är då alla räkningarna ska betalas med troligen ett vikande skatteunderlag då många har förlorat sina jobb. Många kommuner får allt svårare att klara sina välfärdsambitioner och med den situation som nu har uppstått kommer det inte bli lättare.
Med lite kommunal framförhållning är det därför bara dumt att dela ut konsumtionskort till oss anställda för ett värde på någonstans mellan 2 och 3 miljoner kronor. Pengar som kommer att behövas för så mycken annan samhällsviktig verksamhet den dag coronakrisen har ebbat ut.
Jag hoppas att coronakrisen också bidrar till att få upp ögonen för annat än många gånger en fullständigt ohållbar konsumtion...alla dessa saker vi inte behöver och som inte gör oss lyckligare. I det läget sänder kommunens konsumtionskort ut helt fel signaler...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar