Jag tar en skön tur längs efter strandpromenaden innan dagens eftermiddags och kvällspass på arbetet kräver sitt. Dagen är lugn och vacker. Solljuset håller definitivt på att åter inta scenen och då känns knappt morgonens minus 20 grader.
Natur och klimat inbjuder till klarhet och fokus, men jag är inte riktigt där. Denna fina morgon hjälper mig att samla lite splittrade känslor och tankar om livet och var jag är på väg i det lilla och i det stora. När blicken är grumlig blir det gärna mer av navelskådandet. Det är ett ganska introvert tillstånd som inte har så mycket av förändring över sig. Men, ibland tror jag vi alla behöver vara där för att hitta tillbaka till riktningen och kanske ett annorlunda och nytt fokus.
Medan jag navelskådar känner jag glädjen och tacksamheten över alla de fokuserade barn och ungdomar som säger ifrån. Jag tänker då på Greta Thunberg och det engagemang som har spritt sig bland unga i vår tids överlevnadsfråga - klimatet och den globala uppvärmningen. Deras röster och engagemang sprider sig och blir till en skön motkraft mot alla mörkermän i öst och väst som lever i förnekelse, hotar och splittrar människor.
Ett starkt fokus har även alla holländska långfärdsskridskoåkare som har anlänt till Luleå inför de kommande dagarnas tävlingar på våra fina isbanor. Ser dem värma upp på isen småpratande. Undrar just vad de tycker om det norrbottniska vädret? Trots kylan torde det vara trevligare än strilregn och piskande fuktiga atlantiska vindar som de är vana vid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar