Mitt alternativa hem ligger 25 mil väster om Luleå. Stugan Grova i västra skogslandet är och förblir min alternativa hemvist. Markerna kring stugan har följt mig sedan barnsben och ska så förbli till den dag mitt liv ändas.
Helgen som var fick platsen besök av oss. Våren här i norr är vissa år lite av en parentes. Skiftet mellan vinter och sommar går ibland väldigt fort. I år är det ett sådant år. Vintern har varit snörik. En snörik vinter skapar å andra sidan lindring åt tjälfrusna marker. Tjälen har varit försumbar och då går snösmältningen fortare. Detta i kombination med för årstiden mycket höga temperaturer gör att det nästan snurrar till det för en som jag som gärna hyllar långsamheten.
Vattensjuka marker och kvarvarande snö begränsade ännu vandringsmöjligheterna. Mycket tid reflektion och lyssnande i gengäld. Med förkärlek lyssnar jag så gärna på alla återvändande fåglar så här års. När jag även hör göken så förstår jag att i stort sett alla redan är på plats.
En snörik vinter borgar också för ett smågnagarår. Dessa visade sig inte...däremot en havsörn som tog en kort paus invid stugan på sin troliga gnagarjakt - mäktigt.
Livet har bråttom i norr. Snabbast av alla är rabarbern. Snön hinner knappt vika undan innan den kommer. Den vet att sommaren är kort - det gäller att ta för sig.
Om ett par veckor bär dit igen för att göra sommar. Längtar som alltid redan tillbaka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar