Sveaskog - skogsdödaren

En skog är mycket mer än träd. En riktig skog är en mångfald av träd, lavar, svampar, växter och alla de djur och fåglar som drar nytta av den mångfaldiga skogen.

I Sverige finns det mycket träd. Skogsbolagen säger att vi aldrig har haft så mycket skog som nu. Skogsbolagen har fel. Möjligen har vi aldrig haft så mycket träd som nu, men de riktiga skogarna - naturskogarna, opåverkade eller varsamt brukade, finns det allt mindre av.

Den biologiska mångfalden, den mångfald som vi alla i förlängningen är beroende av, får allt svårare att hävda sig. Om du reser genom Norrlands inland  och betraktar landskapet, så är virkesåkarna numera på många platser den vanligaste landskapstypen. Kalhyggesbruket har sedan 1970-talet varit legio i Sverige. På dessa hyggen växer de likåldriga träden och skapar artfattiga monokulturer.



 När jag vandrar i markerna kring min stuga blir jag alltid påverkad av skogsbolagens framfart. Skogsbolaget är numera Sveaskog. Sveaskog och dess föregångare har avverkat det mesta som har varit någorlunda lättillgängligt i markerna sedan 70-talet. Det är de privata skogsägarna som är en garant för att det finns riktigt fin skog kvar i området. Så fort jag kommer in på Sveaskogs mark är det hugget, sånär på den högre terrängen nära bergstopparna och kring myrmarkerna.

Sveaskog dödar inte bara mångfalden i skogen, man tar också kål på återväxten. När jag vandrar upp efter en bergsluttning som höggs under tidigt 1980-tal är fortfarande många ytor kala. Sveaskog hugger på hög höjd där återväxt på kala ytor är svår. Dessutom har älgstammen ökat till följd av kalhyggesbruket. Flertalet av de plantor som klarar snö och kyla blir med tiden mat åt vinterns vandringsälgar.

Alla med någon kunskap om miljö och ekonomi borde förstå att detta inte kan fortgå. Men jag tvivlar att Sveaskog tänker nytt. I närheten av det gamla hygget på bergsidan har en ny skogsbilväg nyligen anlagts...