tisdag 20 december 2016

Tidsresa med tåg



 Snart är det jul. Synonymt för mig är det den årliga tågresan mot barndomsstaden Gävle. Så har det varit under större delen av mitt vuxna liv. Denna resa Luleå -Gävle tur och retur ersatte barndomens sommarresa till till Jörn med vidare transport med rälsbussen till stugan i lappmarken.

Tågresorna efter stambanan och på senare tid inkluderad med Bottniabanan  har blivit lite av en tidsresa. Den tar tid och minnen från tidigare resor kommer ifatt. Till skillnad från flyget är tågresan som verkligen upplevs som en resa. Du känner både i kropp och själ att du färdas i en till stora delar mycket glest befolkad del av vårt land.

När så mycket i år tid ska gå fort blir det vanliga tåget med de lite trötta vagnarna en skön motvikt. Här får du umgås med dig själv och dina tankar. För mig brukar det innebära en god bok, men också betraktande av allehanda karaktärer som brukar befolka restaurangvagnen. Här får du ett genomsnitt av landet Sverige och dess människor på gott och ont.

När så mycket i vår tid kan kännas fjärran det naturliga så känns tåget just naturligt. Du färdas fullkomligt fossilfritt och är du tidigt på morgonen kliver upp från sovvagnens något hårda britts känns det verkligen som att du har färdats många mil, jag lovar.

Med tåget som färdmedel håller jag mig kvar på Jorden. Jag önskar att vi skulle vara fler som gjorde samma sak. Det finns som bekant goda skäl till det...

2 kommentarer:

Anonym sa...

God jul Johan. Jag har nu inte läst dina fina texter på ett tag, har nu ledigt för jul och då kom jag på att jag måste in och kolla lite om livet i Luleå och hamnade i Gävle. Trevlig läsning som vanligt.

Hälsningar Per Åkerström

Johan sa...

Tack Per! Kul att få ett livstecken från dig. Hoppas att livet flyter på utan större dramatik. God jul!