Det är julinatt. Dagens sol är borta. Tillika kvällens våldsamma hagelsskur. Ännu är natten ljus och intagande. Natten ger samtidigt en första påminnelse om den tid som till slut tar vid.
Kalla dimmor drar över Välmba. Det är magiskt vackert, men det är tur att kaminen värmer skönt i stugan.
5 kommentarer:
--och älvorna tråder sin ystra dans i julikvällen--
Mmm... Förundran. Och du har rätt om kaminen.
Trots människans mentala gåvor och sinne/snille för tekniska innovationer är hon i sin existentiella premiss en kaminkramare; skör och sårbar som planeten.
Den nätta rosenröda återspeglande nyansen på det blanka vattnet gör mig yr, andfådd, hänförd - ja, lycklig.
Vilket foto Johan. Tack!
Fisket då?
Bilder jag gillar. Skarpt. (Och jag menar inte skärpan.)
Vattenspegeln och naturen omkring förändras ständigt beroende av vind,temperatur och molnens uppträdande. Ibland har man lite tur att fånga fina förgängliga ögonblick.
Fisket är numera inte min grej, däremot har Anton försett oss med både Harr, Sik och Abborre för halstring och rökning
Å så vackert! Man blir alldeles stum.
Skicka en kommentar