Denna sommar reser jag mycket. Mer än vad mitt rutinartade jag är van vid. Efter en vistelse i stugan i Lpppland gjorde jag ett kort mellanspel i Luleå. Samma dag satte jag kurs mot Gävle för att ge min nyopererade mor en hjälpande hand. Nu några dagar senare är jag åter i Luleå. Idag bär det iväg till svärföräldrarnas stuga i Kalix. På söndag åter till Lappmarken. Nästa söndag Luleå igen för vidare transport till Haparanda Sandskär. Därefter åter Luleå för vidaretransport till stugan några dagar innan arbetet tar vid.
Inte riktigt klokt egentligen. Har just läst ut Thoreaus ”Walden”. En helt enkelt underbar bok om ett liv långt fjärran mina resevanor. En hel människa är hemma oavsett vad han är. Ännu är jag inte där, tyvärr. Just nu är mitt mentala jag lätt desorienterat. Jag lever inte som jag borde göra, om nu någon gör det?!
Jag undrar hur alla dessa resenärer i vårt nutidssamhälle egentligen har det. Blir de lätt dessorienterande som jag, eller nöjer de sig med att vara i flygplatsernas och tågstationernas lätt artificiella värld?
2 kommentarer:
Jag har också haft sådana där somrar. Men jag önskar dem icke. Nu blir det mera stationärt och "spännande" på plats, så att säga.
Det går. Det också.
Tror att det myckna resandet och förflyttandet av den egna kroppen under s k ledig tid är tidstypiskt. Det krävs stor kraft och medvetna beslut för att motstå det hela. Och vem orkar det när man är ledig?
Skicka en kommentar