Tankar och livsfragment 24 augusti 2023 - tiden nu

 

Så var jag då åter i mina stuga Grova i Västra Lappland. Det är alltigenom bekant men även nytt. Jag har varit här så många gånger, samma vyer och natur med årstidens olika skiftningar.

Det nya är jag själv, där jag befinner mig i livets rullande hjul. Sedan ett halvt år tillbaka är jag heltidsledig.  Jag äger min tid till största del. Det nya är att jag nu kan vistas här under längre perioder under hösten - den tid då allt lugnar sig i naturen och när samma natur visar upp sig från sin finaste sida.

Jag lever just nu. Det här är platsen där jag kan uppleva nuet i realtid. I lugnet och tystnaden finns bara jag och den natur som omger mig.

Jag ser moln, de små skiftningarna i vattnet, djur och fåglar. Jag söker inte upplevelserna och kräver inget.

Så här i gränslandet mellan sommar och höst är det mer liv i naturen. Flera hackspettar visar sig, liksom lavskrikorna. Smålommen äger himlavalvet och fiskgjusen visar sig vid flera tillfällen utanför min badplats.

Det här är mitt eget fönster till en försonande värld. Långt bort från den stora världens brand och galenskap. Det är ingen eskapism. Det är ett nödvändigt helande. Jag kan inte bortse från världens larm, men stuglivet ger mig lugn och perspektiv på tiden som är nu. Det gör det lättare att hantera min oro.

Solen lyser in genom fönstret. Det är dags att gå ut och ta mitt eftermiddagskaffe...

Tankar och livsfragment 31 juli 2023 - en övergiven stuga och en övergiven natur

 

Igår möttes jag av denna syn på min utflykt - en sedan länge lämnad liten fiskestuga invid en liten sjö. Stugan omgavs av några tallar. Området omkring var kalhugget med en gles planterad ungskog. Med blicken rätt vinklad kan jag fortfarande ana platsens forna skönhet. Det här måste ha varit en riktigt fint naturskön plats. Nu är den övergiven och tyst, sånär på några kraxande kråkor.

Satt här en stund in mina tankar. Tankar kring den övergivna stugan, men framförallt över den natur som människan tycks ha övergivet. Naturen och det här fallet skogen har blivit en konsumtionsvara bland alla andra. Inte bara skönheten försvinner utan på sikt förutsättningarna för mänskligt liv.

Jag läser Mats Söderlunds " Härlig är jorden, om fjällen, vädret och allt det där som ännu inte gått förlorat". Det är riktig angelägen läsning för oss som vill vårda våra livsmiljöer, inte för vår egen, utan för naturens egen skull.

Denna korta text vill jag avsluta med ett utdrag av ett längre citet ut boken. Det är Lars-Anders från Gillesnuole som uttalar sig:

 "Det är kortsiktigt idag. Och det är katastrof för folk som lever i naturen och ska leva på det naturen ger.....det finns nästan inga skogar kvar. Det är bara stora hyggen. Det finns många intressen, men vi är få häruppe. Skogsbruket måste förändras. det måste vara lite skog kvar, överallt. Då det blir såna här stora kala ytor, då det blir torra perioder, då blir backen så jädra torr som cement, asfalt. Då det kommer såna där stora skyfall, då rinner vattnet bara på ovansidan. Det måste ju vara nästan en hel vecka innan backen blir mjuk, så den suger åt sig något vatten. Så det här som händer och sker nu med vädret i naturen, med den globala uppvärmningen. Det rår människan för själv, han överbelastar sitt konto. Man måste respektera naturen. Så har jag växt upp. Satans mammon."

Tankar och livsfragment 28 juli 2023 - Det långa livets träd

 

Idag gjorde jag den igen, vandringen  upp på Lill-Gaika med den gamla skogen och den fina utsikten. Till skillnad mot förr tog jag min nyinköpta mountainbike till foten av berget och gjorde en rundvandring upp och ner från toppen.

Dagen var stilla och ganska varm. Hotande moln gav varsel om regn, men jag förblev torrskodd. Det har varit i torr sommar här i västra Lappland och den grunda tjärnen mellan bergen var helt torrlagd.

På och strax nedanför toppen finns den mycket gamla skogen. En skog som skogsbolagens skördare aldrig kommer åt. Här går det att få en känsla hur markerna en gång såg ut.

Bland alla gamla tallar är det speciellt en av dem jag ofta återkommer till. Den har sett lika ute så länge jag kan minnas och är väldigt gammal. Säkert började trädet sitt långa liv långt innan denna trakt fick fast befolkning.

Detta gamla träd lever i en ordlös stillhet. Trädet kommer att överleva mig och kanske ytterligare någon generation. En förebild för ett hållbart liv.

En bit från trädet finns platsen där jag ska få min slutliga vila. Då har allt i mig förflyktigats, men det kommer länge finnas något som vakar över platsen. Trädet som inte kräver något. Finns där utan åthävor för sin egen skull...

Tankar och livsfragment 30 juni 2023 - en bra dag

 

Igår var det en bra dag, till skillnad från i förrgår då det var en ganska dålig dag. En dag där jag var fylld av en del missmod och oro.

Det är nog det som är livet. Vissa dagar är bättre, andra sämre. Detta enkla faktum gäller även när jag är i min stuga. Mig själv kan jag aldrig fly ifrån...

Men igår var det bra. Är rätt säker på att yttre omständigheter var till god hjälp. På förmiddagen gjorde jag en cykeltur till Storgaika. Vid bergets fot vandrade jag upp över det gamla hygget, gammelskogen längre upp och nådde slutligen svettig och trött toppen. Det var egentligen alldeles för varmt för toppbestigningar, men den fina utsikten över Uddjaure gjorde turen mödan värd.

När jag kom tillbaka till stugan kunde Eltels tekniker meddela att nu vara min fiberanslutning äntligen på plats. Så många turer det har varit kring detta. Det var väl egentligen läge att fira med äkta bubbel, men jag lät mig väl nöjas med en god gin vid kvällens grillning.

På eftermiddagen lyssnade jag på Bo Landins sommarprogram. Det var så klokt och bra om det så viktiga och livgivande vattnet och om de allt allvarligare klimatförändringarna. Därtill musik i min smak. Jag blev rörd till tårar av de fina, allvarsamma orden tillsammans med musiken.

Idag är det en ny dag. Den har ännu inte funnit sin riktning. Oavsett får jag leva med det som händer. Mörka tankar mjuknar av den helande naturen runt mig. Är kompassen mer ljus gör samma natur bara känslan än mer lustfylld.

Återstår att se vad livet leder mig...

Tankar och livsfragment 19 juni 2023 - Om en lång väntan på fast internetuppkoppling till stugan

 

Varning för gnälligt inlägg!

År 2017 tecknade jag mig för fiber genom ett Teliaföretag. Sedan dess har det hänt, eller snarare inte hänt så mycket.

Det var en lång startsträcka innan jobbet kunde komma igång med konkurser och o dyl, men för två år sedan skulle då äntligen arbetet till mina stuga göras klart. 

Ungefär denna tid, för två år sedan, sattes denna dosa upp på ytterväggen. Under hösten gjordes grävningarna och senare samma höst hade de flesta fastigheter fått sin anslutning, dock inte jag och min syster vid en näraliggande fastighet, men det skulle ordnas följande sommar.

Sommaren kom och min syster fick sin uppkoppling. Där var det bara en installationsmiss. För mig var det värre. Här hade tydligen något gått snett med inskjutningen av fibern, oklart vad.

Därefter tog ett ändlöst arbete vid att få klarhet i vilken underleverantör som skulle göra jobbet. Jag hade under sensommaren och hösten åtskilliga kontakter med Telia för att få klarhet. Till slut fick jag prata med en person som lämnade ut företagets uppgifter och som lovade att trycka på. Skötte inte under entreprenören sitt åtagande skulle de utfärda vite. Då var det oktober 2022.

Jag pratade med byggledaren vid Eltel i Luleå som skulle göra jobbet. Han var skicklig på att ursäkta sig så jag försökte vara vänlig och samarbetsvillig. Jag var ju inte i behov av någon uppkoppling i stugan under vintern och han lovade att jobbet skulle göras så fort tjälen gått ur jorden, senast i början av juni.

Vinter och vår gick. I maj var jag i kontakt med byggledaren. Jag förmedlade att jag skulle vara i stugan i början av juni. Det skulle inte vara några problem, nog ska vi ordna ditt bredband, lovade han.

Som de lätt luttrade skeptikern jag är var jag inte så säker på det. Mycket riktigt. När jag ringde igen i början av juni fick jag höra att tjälen har inte gått och nu kunde de inte utlovas något datum. Ljug för hela slanten då de skulle komma med en liten grävare på ett djup som var garanterat  tjälfritt. De skulle återkomma veckan därpå.

Veckan gick och det blev fredag. Jag ringde ett antal gånger, men fick inget svar. Messade. De skulle ringa upp, men ringde aldrig upp. Följande måndag försökte jag igen.

Jag var nära ett ge upp och när jag då åter ringde Telia (de hade i höstens korrespondens lovat följa upp mitt ärende) Då gick säkringen... Den jag fick prata med vill inte kännas vid detta med påtryckning och vite. Hon sa att de skulle kontakta entreprenören, men inte när och hur. När min säkring gick valde hon att avsluta samtalet med önskan om en trevlig dag!

I detta läge var det lätt att bli rättshaverist för mindre. 

När mina tankar var som mörkast av hur man blir behandlad som kund, då ringer byggledaren vid Eltel upp. Han var naturligtvis inte ansvarig för just detta projekt längre, men sa att den som skulle var ansvarig för jobbet skulle ringa mig. Byggledaren kände nog av mitt kokande inre, trots ett behärskat lugn. Det dröjde inte många minuter innan den nyansvarige ringde. Han kunde inte lova datum, men jobbet skulle göras direkt efter midsommar.

Fortsättning följer. Dagen efter midsommarhelgen kommer jag att ringa igen. Från Telia har jag fått veta att arbetet beräknas vara klart vid årsskiftet. Den som lever  får se. Vid årsskiftet ligger tjälen djup igen.

Till dags dato har jag suttit otaliga timmar i telefon och telefonkö. Dessutom är min stugväg devis förstörd efter grävningarna. Det kommer nog kosta mer att åtgärda än fiberanslutningen...

Tankar och livsfragment 14 juni 2023 - skogen i mina marker från en annan utkik

 

En liten bit nedan mitt hemfjäll Välmbapouda finns det en klipphäll där jag får en fin utkik mot mina marker - Ganjaureudden och Gaikabergen.

Från denna utkik får jag även en bra blick över vilken skog som är varsamt brukad och där det industriella kallhyggesbruket har fått råda. Nedan fjället höggs det innan skogsmaskinernas tid. Här är återväxten god p g a den lägre höjden och det mer gynnande läget. De gamla hyggena nedan Gaikabergen från 60- och tidigt 70-tal har också klarat sig bra. Här fick gamla fröträd stå kvar under lång tid med ganska bra resultat. Sorgebarnet är det stora hygget mellan Gaikbergen från sent 70-tal. Här har gjorts fruktlösa försök att skapa återväxt...men återväxten har nära nog uteblivit. Det är tyvärr hyggen av ett slag som inte är ovanliga i Norrbottens västra inland.

En tröst i eländet är att Sveaskog stolt deklarerat  att de orörda toppskogarna från Stor-Gaika och ett par toppar västerut ska göras till reservat. Tacksamt att något blir fredat även om jag aldrig tror att Sveaskog hade någon avsikt att köra sina skördare i den branta och blockrika toppterängen. Lättköpt goodwill med andra ord.

Jag satt för någon dag sedan med Kennet, en av bygdens markägare. Kennet berättar att han har sålt en del av sin gamla skog till skogsvårdsstyrelsen. Den var klassad som nyckelbiotop. Den är nu fredad för evinnerlig tid, som Kennet uttryckte det.

Jag önskar och hoppas att det finns många lika kloka skogsägare som Kennet som är beredd att offra en del ekonomisk vinning för en mycket större sak - en gammal skog som vi behöver för den biologiska mångfalden, klimatet och för sin egen skönhets skull...

Tankar och livsfragment 7 juni 2023 - lugnet i mina marker

 

Sedan några dagar är jag åter i min stuga, i mina marker. Ett efterlängtat återvändande.

Det är annorlunda den här gången. Nu när jag är arbetsfri väljer jag själv hur länge jag ska vara här. Det blir både spännande hur det ska gå. Jag har ju tanken att vistas här under längre perioder, framförallt under sommar och höst. Många gånger, som nu, kommer jag att vara ensam här. Det har aldrig varit något problem när vi pratar om dagar, men nu blir under längre perioder.

Jag hoppas och tror att det ska gå bra. Jag är ju mitt i skogen nära vattnet. Mitt i det liv som är vackrast - naturen, som följer sitt eget kretslopp där jag får vara en gäst.

Denna försommar är det ovanligt stillsamt. Kyliga vindar drar in över Nordkalotten och det har faktiskt varit kallare än normalt under en längre tid. Det är i sig onormalt med kyla i en allt mer onormal tid kantad av klimatförändringar.

Flugsnapparen ropar periodvis intensivt vid holken, men ännu har ingen hona mött upp. Honan kanske är klokare en hanen. Här sätter vi inte bo förrän insekterna visar sig.

Det är nog inte lätt att vara fågel då somrarna har varit tidigare ett antal år. Nu är det bara att vänta.

Själv njuter jag av insiktfriheten. Fasadmålningen går friktionsfritt och inga fridstörare söker mig i skogen.

Världen är full av hets och fridstörare av grövre slag. Allt detta är så långt borta när jag är här. Säkert är att det därför jag söker mig hit gång efter gång...