På sätt och vis har det kanske varit bra att fokusera på problemen i min lilla värld. De är ju trots allt greppbara och kan lösas. Det är värre med den farliga stollen på andra sidan Atlanten. Här kan jag bra åse det allt mer makabra skådespelet där de flesta av oss bara är statister. Jag hoppas att vi alla överlever detta. Det är långt ifrån säkert, då världen just nu likt ett dominospel förändras kusligt snabbt. Jag vill tro att kejsaren till slut blir allt mer naken och likt en kung Midas får kliva ner från sin tron.
I min lilla överblickbara värld råder nu normal vinter. Då är mitt boende skönt. Jag eldar morgon och kväll och däremellan får luftvärmepumpen göra sitt. Värre var det under den nästan två veckor långa köldperioden med temperaturer som pendlade mellan 25 och 32 minusgrader. Då insåg jag att huset läker värme som ett såll. Trots att det inte är lämpligt eldade jag under nästan all vaken tid. Trots det var huset rejält utkylt på morgonen och flera gånger fick jag börja dagen med att tina vattnet.
Vedbristen blev snabbt akut, men nu har jag att välfyllt förråd som ska klara resten av vintern. Nu måste jag blicka framåt och fundera på vad som behöver göras framåt vår och sommar. Ytterdörren behöver bytas och väggar isoleras, men vad är klokt och inte kostar skjortan?
Min nya lilla värld är konkret och påtaglig. Det positiva är att jag får lära mig nya saker och tillägnar mig nya erfarenheter. Det är svårare att se något positivt i den stora världen med maktfullkomliga män som kan leda oss mot en tragedi av sällan skådat slag. Ett litet uns av hopp finns trots allt där. Kanske händer något helt oväntat som bryter all denna destruktivitet. Låt oss hoppas det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar