Skönheten ser olika ut beroende av platsen. Bilden ovan är från lågfjället Akkelis en bit från Arjeplog. Här har jag den mjuka fjällheden som förgrund och en nästan orörd natur längre bort. Högfjällen skymtar i väster och däremellan Sveriges djupaste sjö, Hornavan.
Det är en rikedom att få vandra på och uppleva platser som dessa. För mig är det paradiset på Jorden. Det enda paradis som jag känner till.
Den natur jag blickar ut över är resultatet av flera miljarders år av evolution. Det är en oerhört lång tid som är svårt att greppa.
Just i detta nu står vår Jord inför en sällan skådad utmaning - människans rovdrift och exploateringen av jordens ändliga resurser. Människan inte bara tar mer än var vår Jord förmår att ge, utan hon förorenar den med utsläpp och ofantliga mängder växthusgaser.
Det är som om människan är en främling i den värld (Jord) som hon är en del av och så beroende av för sin överlevnad.
Det går fort nu om människan inte förmås ändra riktning. Lågfjället Akkelis kommer att finnas kvar. Även om det i en framtid löper risk att bli täkt av skog då klimatet blir allt varmare p g a alla växthusgaser som människan släpper ut.
Värre är det då för människan. Var ska hon ta vägen när hettan blir allt svårare och odlingsmöjligheterna minskar?
Jag undrar över vilka fler varningsklockor vi behöver innan det är försent för människan på Jorden...?
