Tankar och livsfragment 19 februari 2025 - när mörkret jagar oss

 

Vi behöver ljuset mer än någonsin nu. Låt dig inte jagas av din skugga. Bli vän med den och vårda ljuset inom dig.

Det kan låta som en predikan och kanske är det. Under mina år på Jorden har kanske världsläget aldrig varit så allvarligt som nu. Människan tycks aldrig lära något av sin historia. Konflikter trappas upp till en gräns av makthungriga män med en risk för oöverskådliga konsekvenser. Lögner och dessinformation har nog alltid skruvat upp konfliktnivån, men i vår tid med de digitala mediernas hjälp så sker det i en omfattning som aldrig tidigare har skådats. Det sker dessutom i en tid då allt fler demokratier lever farligt, oberoende media hotas och monteras ner och rättsstatens principer är i gungning. Till detta läggas en klimatkris som vi snart inte längre kan hantera. Det kan gå väldigt fort mot en värld som ingen av oss vill vistas i.

Jag försöker inte låta mig förlamas. Jag söker ljuset i naturen på mina promenader och skidturer. Det håller mörkret på avstånd och gör det obegripliga mer begriplighet. På så sätt håller jag om än en så liten ljusfackla igång inom mig. Så länge den lyser så lever hoppet. Kan bara hoppas på ett starkare ljus...

Tankar och livsfragment 17 februari 2025 - allt färre normala människor

 

Om man som jag är lagd över att reflektera över olika sakers tillstånd så undrar jag ofta vad som är normalt i en allt mer galen och onormal tid och vilka människor kan sägas vara just normala i denna tid?

Allt eftersom det normala tillståndet i världen minskar så tycks även de normala människorna bli allt färre.

När jag var ung och ny i arbetslivet uppfattades de flesta människor fortfarande som normala. Hade de bekymmer med sina liv så sågs problemen i första hand som sociala problem. Åren gick och snart blev blev det vanligare att få psykiatriska diagnoser. Då, fortfarande för länge sedan kunde det vara diagnoser som schizofreni, psykopati eller depression. Sedan när vi närmar oss modern tid har människors bekymmer i många fall setts som avvikelser i deras hjärnor. Nu är vi sedan ganska länge i de olika bokstavskombinationernas tid. Många är de barn och ungdomar som ska utredas ADHD eller olika autismspektrumstörningar. Köerna till psykiatrin är långa och de bara växer.

Vid sidan av detta sägs den psykiska ohälsan blund unga och unga vuxna ständigt öka och förskrivningen av ångestdämpande psykofarmaka är på rekordhöga nivåer. Det finns samtidigt en välgörande debatt om vad som egentligen är psykisk ohälsa  och vad som är påfrestningar som vi kan klara utan att få en diagnos.

Jag läste för en tid sedan en artikel om hur engelska forskare har visat att man med en metod enkelt  skulle kunna spåra autismspektrumstörningar. Ett barn skulle försöka göra de danssteg en avatar gjorde på en skärm. Ju bättre samstämmighet ju högre poäng. Gick det dåligt och poängen blev låga sa sig forskarna kunna visa att det skulle finnas en 80 % risk för att den unge hade en autismspektrumstörning.

Mumma för psykiatrin kan tyckas. Här kan vi ju snabbt avverka utredningarna med lite dans.

Jag kom att tänka på mig själv som liten. Min koordination var och är många avseenden fortfarande ganska undermålig. Gymnastiken var ett elände de gånger vi hade dansundervisning var en riktig pärs.

Sannolikheten att jag hade fått en diagnos hade nog varit ganska stor. Vem vet, kanske jag är autistisk med dagens allt vidare måttstock? Men - jag undrar var det hade inneburit för mitt fortsatta liv? Nu har jag tillhört den till synes allt mindre normalvariationen och är tacksam för det...

Tankar och livsfragment 11 februari 2025 - ett bedrägeriförsök

 

Jag lever ett lugnt och behagligt liv. Jag oroas allt mer över händelseutvecklingen i världen, men har fram tills nu inte för egen del påverkats negativt på något sätt.

När vi minst anar det så händer det saker som inte alltid är välkomna. 

I söndags hade jag varit ute på en längre skidtur. Nöjd och avkopplad satte jag mig fåtöljen med kaffet och skulle läsa tidningen. Då ringer telefonen. Den som ringer uppger sig vara från Nordeas dataavdelning. Han säger att det har faktureras stora summor på mitt konto. Han tycker att det ser misstänkt ut. Summan är stor och han vill att jag verifierar att det inte är jag.

Det börjar krypa i mitt huvud. Banken brukar väl inte ringa upp sina kunder...?

Han säger att kortet måste spärras för min säkerhets skull och vill på sitt fortsätta vänliga och lågmälda sätt att jag "legitimerar mig" genom att lämna ut mina kortuppgifter.

Då går mitt inre larm och jag blir misstänksam på allvar. Hur ska jag veta att han ringer från bankens internetavdelning? Han påstår att banken tidigare har skickat ett meddelande att de kan ringa sina kunder i en extraordinär situation som den här. Jag kan inte se att jag har fått något sådant meddelande och när jag säger att jag vill kolla detta med banken först så blir han mer hotfull i tonen. Han säger: jo, det kan du göra men då kan vi inte garantera att de påstådda fakturorna inte dras.

Jag står på mig och plötsligt är det tyst i luren. Han har lagt på. Jag ringer Nordea och de säger att jag har varit utsatt för ett bedrägeriförsök.

Efter en stund lägger sig mitt lugn igen. Jag konstaterar att jag som äldre börjar tillhöra olika riskgrupper. Nu tillkommer ytterligare en - risken att bli utsatt för bedrägeri och bli snuvad på mina besparingar.

Jag lyckades hålla huvudet kallt denna gång, men jag tänker på alla som inte orkar stå på sig, är äldre än jag och kanske är sjukliga på olika sätt. Hur lätt är det inte att skapa en tragedi för inte ont anande helt vanliga människor. För djävligt, helt enkelt...