Lövträden är snart avklädda på alla sina löv. När löven släpper framträder det året runt gröna skogslandskapet än mer. I detta landskap förblir det grönt året om, mer eller mindre.
I takt med att naturen börjar förbereda sig för vintern och det är allt tystare blir jag mer varse allt det där som trots allt pågår i naturen - som en dalripa som ovanligt oskyggt följer mina steg, hackspettar som letar mat i torrfurarna och alla dessa nötskrikor som årstidstypiskt visar sig.
Men - det blir allt mörkare. Solen orkar inte längre ovanför tallarna bakom stugans åsrygg. Igår samsades månen med ett försiktigt norrsken och på morgonen var det frost för andra dagen i följd.
Vi vet att det kommer att bli allt mörkare, men årstidens mörker är skönt och ombonat i min stuga. Vi vet också att efter mörkret så kommer ljuset tillbaka. Där skiljer sig årstidernas mörker och ljus mycket från människans. Människans mörka omvärld är det svårare att sia om, den följer andra lagar som ingen årstid i världen kan rå på. Här kan vi bara med goda gärningar hålla vårt inre ljus levande och sprida det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar