Jag såg för en tid sedan den mycket välgjorda dokumentären "Rörelsen" på SVT Play. Den handlade om den motrörelse som växte fram under Coronapandemin som ifrågasatte vaccinationen och underblåste frikostigt allehanda konspirationsteorier.
Denna rörelse var så mycket mer än emot vaccination. Motståndet att skydda sig mot smittan var toppen av ett isberg där de två män som från början byggde rörelsen ville skapa en sorts frihet där samhället inte skulle lägga sig i våra val.
Rörelsen växte inledningsvis framgångsrikt. I dokumentären får vi följa framgången och det senare fallet. Vi ser att det är allt igenom en manlig rörelse där kvinnorna mest är bifigurer.
När två män ska leda är det ofta en för mycket. De två ledarna drar allt mer åt olika håll och det ena manövreras bort av den andre. I takt med att pandemin klingar av är snart Rörelsen ett minne blott.
Dokumentären satte tydligt fingret på två typiska dåliga egenskaper hos många män - svårigheten att leda och samverka samt en böjelse för konspirationsteorier och faktaresistens.
I en samtid där vi mer än någonsin behöver samling finns i samhällets alla nivåer en frustrerad manlighet som söndrar. Vi ser dem alltifrån i hatiska kommentarer på nätet till högerextrema rörelser med inte sällan våldsbejakande inslag.
Många män verkar ha svårt att navigera i en pluralistisk värld som de flesta av oss uppskattar.
Jag undrar hur vi mer känsliga och reflekterande män ska få plats där de män som anser sig starkast och skriker högst tar allt syre och plats...?
För mig är det frustrerande att vara man när jag ser all denna manliga galenskap. Alla dessa farliga och vilsna män, stora och små, som kan ta oss alla mot avgrunden...
2 kommentarer:
Det blir medhåll härifrån.
Jo, det är nog många gör det och känner till så många farliga manliga stolligheter...
Skicka en kommentar