Dagarna går och jag har en skön lunk i stugan. Om ett år som blivande pensionär kommer jag kunna vara vara här än mer. Ser fram emot det.
Det här är platsen där jag lätt hittar mina rutiner och lunk och där distraktionsmomenten är få. Nu har det varit grått och småregnigt några dagar, men det bekommer mig inte så mycket. Jag gör mina nära vandringar, läser, bastar grillar och äter gott.
Naturen lunkar på i samma takt. Det händer inte så mycket på mina vandringar, men storlommen ropar fortfaranade på Välmba och idag spelade en flock juvenila rödvingetrastar för mig i skogen. Hos Sture får jag veta mer om naturens dramaturgi. Förra veckan vandrade en björn längs vägen mot min stuga. För något år sedan sågs här även spår av järv. På vandring efter stugvägen ser jag också spillning av björnbesökaren. Vägen mot stugan är inte bara en passage för ren och älg.
Så här på kvällen hemsöker jag mig åt nostalgin. De CD-ksivor som jag inte längre kan spela hemma finns nu här tillsammans med en CD-spelare av äldre format. Skivorna är mest från 90-talet. Många lyssningar har sitt ursprung från vännen Björns lya på Forskarvägen. Där spelades mycket musik bland alla samtal. På kvällarna spelar jag en del av denna musik. Goda minnen, javisst, men också en känsla av att det där livet går väldigt fort. I musiken väcks minnen och tankar. Känns nära, men så fjärran. Inget vemod. Den goda känslan består i takt med att mörkret lägger sig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar