När man som jag är medelålders plus vaknar man ofta på natten för att lätta på blåsan. Så var det även under den gångna natten i min stuga. Jag tog på mig morgonrocken och gick ut. Det var klart och fullkomligt stilla. Solen hade gått upp, men den var ännu gömd bakom Välmbapoudas topp.
Jag konstaterade att det var kyligt. Lätta dimmor dansade över vattnet tillsammans med en småloms avlägsna kvackande. Jag kom in igen och såg att termometern visade 4 grader.
Jag blev glad, ja, närmast upprymd. Så här ska en frisk sommarnatt och Norrbottens västra inland vara. Just så här var det regelbundet under nätterna när jag var barn, men i klimatförändringarnas spår sker det allt mer sällan numera under juli månad.
Det var en magisk sennatt som sedan har följts av en lika magisk dag med när nog ingen vind alls, riktigt med solsken mellan lätta moln och nära nog fritt på från insekter.
Mitt dystopiska jag som larmar om mänsklighetens allt mer utmätta tid får lite ro. Naturen och det för tillfället helt normala klimatet ger lindring från alarmistiska tankar
Förgående natt hade mätstationen Mierkenes i min fjällvärld -0.4 c. Värst var som vanligt Börtnan i södra fjällkedjan med - 2c. Allt detta är fullkomligt normalt i en annars helt onormalare värld...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar