De senaste dagarna har våren gjort rejäla framsteg i vår nordliga provins. De flesta träd visar sin finaste skira grönska och idag såg jag några ungdomar ta sitt första (kalla) dopp i innerfjärdarna.
Igår gjorde vi en vandring mellan Måttssund och Långnäs, 11 km tur i öst-västlig riktning. Det var en fin tur utan någon större dramaturgi, utan en vandring som är typisk för det norrbottniska kustlandskapet. Vi korsade skog, hyggen, myrar, gamla odlingsmarker och det typiska kustberget som påminner om den istid som varit med avrundade hällar, små flyttblock och klapperstensfält.
Trots årstidens eufori var det ganska lugnt i skogen. Det typiska arterna hördes, som löv- och gransångare, bofink, trädpiplärka, grönbena, taltrast och bofink, men inte så mycket mer.
Kanske var det den åska som mullrade på avstånd som gjorde naturen avvaktande eller så var det bara så att vi var de som betraktades denna dag. Just det senare är det vi alltid kan vara förvissade om - att det finns många ögon som både ser och hör på vår vandring i landskapet.
Ett par obligatoriska fikastopp förgyllde förstås vår tur. Det var två nöjda vandrare som rullade hemåt efter några fina timmar i ett stilla landskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar