Att december är årets mörkaste månad är nog en vedertagen sanning för oss. De flesta brukar tycka att det är en helt okej månad med alla ljus som tänds och den stundande julen.
I år är det som bekant annorlunda i pandemins spår. Många är allvarligt sjuka, andra dör och fler än någonsin lär nog få vara ensamma under julen. Positivt i mörkret är att vi hittar nya umgängesformer. Aldrig tidigare har människor samlas runt eldar utomhus i sådan mängd för att umgås, kanske tillsammans med korv och kaffetermosen.
Jag och mina närmaste vänner gjorde så i går. Kändes extra trevligt då vi av olika skäl inte har haft så många möjligheter att träffas på riktigt på senare tid. Porsöfjärden bjöd tillsammans med den värmande elden sin lågmälda skönhet och vi kunde mellan de lätta snöflingorna nästan ana att det fanns en sol ovan molnen.
November och december har hittills varit mycket mild här i norr. Nu i helgen kan jag i alla fall glädjas över att temperaturen håller sig under nollstrecket, om än så lite. Så här på söndagskvällen snöar det en del och ett tunt snötäcke försöker för första gången på på ett tag etablera sig.
Vid sidan av pandemin pågår ju ett annat mycket värre drama - klimatkrisen. Om pandemin mer påtagligt påverkar oss är tyvärr klimatförändringar för allra flesta något väldigt abstrakt...och vad värre är - det finns inget vaccin i världen som kan bota oss från en skenande klimatförändring.
I decemberelden känner jag värme och gemenskap och en bräcklig is över Norra hamn kan också bjuda på sin skönhet - men där inne gräver oron. Hur ska vi ha en chans att styra om vår liv när vi inte ens kan låta bli att shoppa i trånga köptempel trots att vi vet att de bidrar till smittspridning och någon annans död...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar