Jag älskar väder. Väder som skiftar snabbt kan göra mig extra upprymd. Väderförändringar där jag ser en koppling till klimatförändringarna gör mig däremot ledsen och ibland i det närmaste uppgiven. De senare sker ju smygande, men är än mer dramatiskt en ett plötsligt väderomslag då ett allt varmare klimat på sikt kan göra slut på vår civilisation som vi känner den.
Men...åter till den mindre dramatiska väderhändelsen som vi längs med Norrbottenskusten får uppleva denna helg. Igår gjorde jag en skön skogsvandring. Det var ganska stilla med små solglimtar och 8 grader. Ett för årstiden i det närmaste optimalt vandrarväder.
När vi denna morgon fäller upp persiennen ser vi ut över ett snöklätt landskap och en temperatur strax under nollan. Första snön. Vi visste att den kunde komma idag men trodde nog att det mest skulle bli blask. Något blask är det inte tal om. Jag gör sent på eftermiddagen en promenad i kraftig snöyra och blåst. Små snödrivor börjar växa på den ännu otjälade marken. När jag nu på kvällssidan blickar ut från min balkong har snöandet och blåsten tilltagit ytterligare.
Jag får faktiskt konstatera att det var ganska många år sidan det var ett sådant rejält väderskifte i oktober. Det gör mig riktigt glad och gör att jag kan bortse från de större väderförändringar och klimatförändringar...om så bara för en stund..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar