Pokémon och de böjda nackarnas tid...

 Som bekant går teknikskiftena med en allt högre fart. De förändringar som tidigare kunde ta generationer att få genomslag kan idag ta något år eller mindre än det. Hur det kommer att se ut bara om några år kan vi knappast sia om...men det kommer att se annorlunda ut och vi kommer alla att påverkas.

Jag förundras över hur vi förändras med den nya tekniken...men försöker inte moralisera. Jag vinner ju inga poäng på att upplevas som gammal och mossig.

Att våra smarta mobiler upptar allt mer av vår vakna tid är väl det tydligaste exemplet på det som sker. Naturligtvis förändras även jag. Istället för att fylla de lediga stunderna  med att rensa sinnet kommer oftast mobilen fram...det kan lätt bli något lågmält ticsartat.

Men...på mina vandringar och kortare promenader låter jag oftast mobilen ligga i fickan, till skillnad från alltfler andra. När Pokémon fick sitt stora genomslag i somras är inget längre sig likt i parker och längs efter strandpromenaden. Jag har inte sett några pensionärer med rullatorer spela Pokémon. Annars verkar det förekomma i alla generationer...även om de yngre pojkarna utgör en majoritet.

Läser i Dagens nyheter att muséerna har fått en nytt uppsving sedan barn och ungdomar söker Pokemonfigurer  bland historiska föremål.

Det var en tid då unga byggde kojor och klättrade i träd. Sedan kom en tid då de blev innesittande och spelade World of Warcraft. Nu har de kommit ut i friska luften igen.

Men den undrande undrar hur alla dessa böjda nackar ska må om 50 år...? Undrar också hur  alla dessa krökta nackar och ryggar kommer att påverkas mentalt...?  Som den dryga medelålders jag är tror jag vi alla mår bra av att gå med det ett högrest huvud med utblick över den verkliga världen...