tisdag 13 oktober 2015

Stuglivet



 Jag är på många sätt en privilegierad människa. Jag är frisk, får tänka fria tankar och har en stuga på en stilla och naturskön plats. Jag är inte annars så mycket för att äga. Ägande fjättrar, kostar och tar massa onödig energi. Men stugan, eller snarare platsen där stugan finns har blivit platsen för sinnesro och stilla njutning.

Stuglivet liksom livet i övrigt har sitt årshjul. Naturen klär sig i olika kostym och egendomen behöver visst pyssel och underhåll.




















Den fantastiska årstiden hösten bjuder oftast på mindre plikter än annars. Hösten tycker jag är den bästa tiden...färgerna, den höga luften och en skön tystnad som är oöverträffad. Årstiden är dessutom fri från förväntningar och får vara som den är.

Stugan ligger centralt i lappmarken...ljusets land, men också mörkrets. Så här en bra bit in på hösten omfamnas du snabbt av mörkret. Ett mörker som intet döljer, utan som försätter mig i ett förstärkt vilotillstånd.

Att vandra skänker mig mycket av sinnesfrid. Vandringarna hjälper till att tömma mig på tråkigt tankegods och öppna mina sinnen fullt ut. Vandrar gör jag mycket i stugans omgivningar. Med åren lär jag mig känna träden, stenarna och alla bergen. Ofta är jag ensam, men emellanåt, speciellt så här på hösten kan stannfåglarna göra mig sällskap.




















Känner tacksamhet för att ha tillgång till platsen som har blivit en nära nog omistlig del av mitt liv. Jag upphör aldrig att förundras...


Inga kommentarer: