Tankar och livsfragment 15 september 2025 - antropocen

 

Vi brukar pratar om olika tidsåldrar i Jordens historia. Nu lever vi i den tid som brukar kallas antropocen - människans tidsålder. Det är under den korta tid hon har verkat på Jorden, vilken är är väldigt kort ur ett geologiskt perspektiv.

Antropocen syftar på de olika avtryck människan gör på planeten. Dessa avtryck är ofantligt stora ur det korta geologiska perspektiv där vi har funnits till. Flertalet av avtrycken har dessutom kommit till mycket sent i människans historia. De allra flesta i nära nutid och där människan verkar här och nu.

Avtrycken kan handla om allt från gigantiska gruvdagbrott, byggnader till kalhyggen och gamla myrslåtterängar som växer igen. De senare avtrycken försvinner inom en nära framtid medan många av de förra kommer att finnas kvar över överskådlig tid, även om människan som art försvinner.

Tankar kring dessa mänskliga avtryck fick jag när jag för en tid sedan passerade en övergiven slåtteräng. Vid skogskanten stod ett lika övergivet släp med en del järnskrot. Platser som denna tror jag det finns många av i naturen. Här har vi de mänskliga avtrycken i nära nutid och påminner om den tid då det bedrevs småskaligt jordbruk på platsen. Den gamla slåtterängen kommer tas snart tillbaka av skogen, släpet ruttnar ner, men järnskrotet kommer länge finnas kvar och kan påminna de som eventuellt passerar platsen i en framtid om den tid som var...

Tankar och livsfragment 11 september 2025 - politiken, modet och behovet av civilkurage

 

Björken på min stugtomt står pall för ett allt konstigare klimat och ett lynnigare väder. Björkar blir inte så gamla, men björken är äldre än mina snart 66 år. I denna oroliga tid är trädet i all sin enkla prakt trevligt att titta på med barkens rikliga näver och med skägglaven som breder ut sig.

När jag är orolig eller irriterad är det skönt att fästa blicken på något som är vackert och så okonstlat som en björk.

Idag (och även många andra dagar) är jag irriterad över våra beslutsfattare och orolig över i vilken förnekelse de verkar. Vi går mot ett valår. Det märks. Det som inte märks pågående miljö och klimatkrisen. Den får i alla fall inte ta någon plats i den politiska debatten.

Det ofantliga regnandet i delar av Västernorrland där delar av infrastrukturen över en natt förstördes, av detta har jag hört väldigt lite i det politiska samtalet. Regnandet har med stor sannolikhet förstärkts med anledning av klimatförändringarna. Ett eftersatt järnvägsunderhåll bidrar till problemen, Kalhyggesbruket av skogen kan säkert också ha bidragit. Stora kalhuggna ytor bidrar till att mindre vatten binds i marken och snabbare rinner ut i vattendragen.

Hade våra politiker haft modet att använda sina så kallade satsningar på annat än skattesänkningar i den kommande budgeten hade det varit en välkommen början. Jag skulle mer än gärna avstå ett par hundra kronor i månaden (det som sänkning av pensionärsskatt och momssänkning ger för mig) om jag visste att att skattesänkningar på 80 miljarder kronor skulle gå till miljö och klimatsatsningar och till att börja bygga en hållbar infrastruktur i hela landet.

Det skulle vara både modigt och ett mått av det politiska civilkurage som saknas idag. Istället sänks olika skattesatser, även om det inte låter på det viset, så gynnar sänkningarna de som  redan har allt de behöver och mer därtill.

Det är skamligt och kortsiktigt. Jag befarar att de existentiella överlevnadsfrågorna kommer att försvinna även kommande valår. Att blunda är lättare än att se. Det senare förpliktigar till handling...

Tankar och livsfragment 7 september 2025 - hoppet

 

För några dagar sedan så stod jag intill Pieljekaises toppröse. Det var en vacker tidig septemberdag som hade hade allt jag kunde önska mig - sol, svaga vindar, skön temperatur  och den där fina utsikten man får när du står högst upp på ett fjäll och blickar ut över en ganska stor del av västra Lappland.

Lycka kan upplevas på många sätt. Jag kan bli riktig lycklig av att med  ganska rejäl ansträngning tagit mig upp på fjället och blicka ut över en vacker del av vår värld.

Det är lätt att ta denna lycka, glädje och frihet för given. Jag lever fortfarande i en fri del av världen i en värld där konflikterna rasar och där friheterna monteras ner.

Vid toppröset påminns jag över frihetens pris och bräcklighet.  En av stenarna är målade i Ukrainas flaggas färger gult och blått med ordet "HOPE". Jag tycker det är fint och ger tillfälle till eftertänksamhet vid min fina stund på toppen.

Allt medan jag kan vara i min frihet så lever hoppets låga och längtan efter friheten på så många platser. Vi behöver ständigt påminnas om det. Frihet är inget som är givet. Den kan slås söder av krig, sakta urholkas av populistiska idéer och ryckas bort av snabba klimatförändringar orsakade av människan.

Vår stund på Jorden är kort, men vi bär alla ett ansvar att skydda den frihet som så många före oss har arbetat för. Det handlar ju inte bara om oss, utan att kunna lämna en värld till alla de som kommer efter oss.

Men hoppet finns. Toppröset 1137 meter över havet påminner mig. Det känns gott...

Tankar och livsfragment 5 september 2025 - hotad skog

 

För en kort tid sedan vandrade jag i nya marker upp på Granträskberget. Granträskberget är en del av ett naturreservat. Det är ett ganska stort reservat på bestående av gammal skog, myr och lågfjällsterräng.

Det var en bitvis trolsk terräng att vandra i med huvudsak orörd granskog. Det var även en terräng där det var lätt att gå vilse då det fanns få referenspunkter att hålla sig till.

När jag går i skogar som denna vet jag att även dessa kan vara hotade om den nya skogsutredningens förslag blir verklighet. Landskapet i norra Norrlands inland är hårt åderlåtet av det moderna skogsbruket. Ofta har det handlat om mycket gammal skog som aldrig har varit avverkad. Skogar som vi under överskådlig tid, om ens någonsin, kommer att få tillbaka.

De naturreservat som har kommit till ska ses som ett försök att visa på hur hela landskapet en gång har sett ut. Här får naturen även fortsättningsvis leva sitt eget liv och den biologiska mångfald som vi alla är så beroende av kanske kan klara sig.

Enligt förslag från skogsutredningen kan även naturreservatens vara ifrågasättas. Att icke skyddade skogsområden lever farligt i skogsindustrins jakt efter virke, det har visste vi sedan tidigare. men att även skyddade områden i en nära framtid kan leva leva lika farligt för denna virkesjakt. Det trodde inte ens jag skulle vara möjligt.

Rovdriften i skogen har pågått alltför länge. Skogsbolagen får allt svårare att hitta äldre skog av hög kvalitet.

Jag skulle vilja säga att Sverige hanterar skogen som människan hanterar hela Jorden - vi förbrukar betydligt mer än vår Jord och skog kan ge tillbaka.

Detta produktionstänkande har nåtts väg ände, men skogsindustrin är en stor maktspelare. Det är i detta ljus skogsutredningen ska ses och där även ett ifrågasättande av naturreservat.  Jag vill även i framtiden kunna vandra i skyddade områden, uppleva naturen och mångfaldens fulla prakt. Jag vill bara hoppas att våra folkvalda inte sätter käppar i hjulet för den enkla självklarhet...

Tankar och livsfragment 27 augusti 2025 - nedanför Trollkärringbacken

 

Nedanför Trollkärringbacken ligger den, tjärnen och myren som jag har passerat oräkneliga gånger då jag har gått efter hemskiftesvägen.

Det är sent i augusti. Färgerna över tjärnvegetationen börjar gulna, men ännu är det mesta grönt. Idag, liksom oftast, är det nästan tyst på platsen så när på några mindre korsnäbbar som flyger förbi.

Det här är annars häckplatsen för såväl grönbena som gluttsnäppa. De har nog rest söderöver nu. Här har jag också mött tillfälliga besökande fåglar som salskrake och morkulla. Förutom alla renar har jag här även mött älg, rådjur och hare.

Frekventa återbesök på en plats ger med tiden många möten. Jag tycker om rutiner och upprepningar. Jag passerar denna och många andra platser i min stugas närhet med stor regelbundenhet. Jag har aldrig någon annan ambition än att att just vandra och ta del av naturens skönhet. Ibland händer något överraskande, men jag vet aldrig när. Varje vandring blir en njutning och vissa vandringar med möten höjer sig lite extra.

I gamla tider ville man att barnen skulle komma hem i tid och inte gå för långt bort. Kanske var det därför backen ner mot tjärnen fick namnet Trollkärringbacken. Man sa att det underjordiska folket vittra vistades här. Kyliga kvällar lägger sig ofta ett dimstråk över tjärnen. Kanske var det så man beskrev vittra för barnen och dem skulle man akta sig för.

Platsen äger sin lågmälda magi på flera sätt . Det gör den så fin i sin anspråkslöshet...

Tankar och livsfragment 24 augusti 2025 - mellan boenden

 

När jag går in på SMHI:s hemsida ser jag att den metereologiska hösten har kommit till min stuga Grova. Det känns bra. Speciellt den tidiga hösten är min tid med den friska klara luften och höstfärgerna som kommer. Sommaren blev kort. Först sval, sedan alldeles för varm och nu tog det tvärt slut. Naturen har inte riktigt gillat denna typ av sommar. En del hjortron har det blivit, men svamp är det ont om och det verkar dessutom bli skralt med lingon.

Nu är jag här i min fina stuga med den välkomnande utsikten över vattnet och lågfjället Välmapouda. Jag går i väntans tider då jag ska flytta till mitt nya fasta boende i Sundom i mitten av oktober. Att vänta på den plats där jag nu befinner mig är så bra som det kan bli. Just nu tar jag hand om veden. Annars är det vandringarna, läsningen, bastun och grillningen med det lilla glaset gin som gäller.

Jag har det in detta nu det väldigt bra och känner en stor tacksamhet inför detta. Jag är frisk, lever det liv jag vill leva och känner mig älskad för den jag är.

Händelserna i vår värld gör mig allt mer förfärad och jag kan verkligen känna en stor oro inför framtiden och människan på Jorden. Denna oro finns där och går inte att blunda inför, men jag försöker trots detta leva ett gott liv på mina villkor. Det är ingen motståndshandling, men att helt låta sig uppslukas av oron gör det bara sämre för mig själv och gör ingen annan glad.

Låter mig därför glädjas över att solen nu tittar fram efter morgonens skurar. Det blir nog en stund vid vedklyven även idag, men först ett sent förmiddagskaffe intill husväggen.

Tankar och livsfragment 15 augusti 2025 - vackra sårbara Jord

 

Vår Jord med sin så mångsidiga natur är magisk vacker. Nästan var du än befinner dig kan du ännu skåda skönheten i sin fulla prakt.

Skönheten ser olika ut beroende av platsen. Bilden ovan är från lågfjället Akkelis en bit från Arjeplog. Här har jag den mjuka fjällheden som förgrund och en nästan orörd natur längre bort. Högfjällen skymtar i väster och däremellan Sveriges djupaste sjö, Hornavan.

Det är en rikedom att få vandra på och uppleva platser som dessa. För mig är det paradiset på Jorden. Det enda paradis som jag känner till.

Den natur jag blickar ut över är resultatet av flera miljarders år av evolution. Det är en oerhört lång tid som är svårt att greppa.

Just i detta nu står vår Jord inför en sällan skådad utmaning - människans rovdrift och exploateringen av jordens ändliga resurser. Människan inte bara tar mer än var vår Jord förmår att ge, utan hon förorenar den med utsläpp och ofantliga mängder växthusgaser.

Det är som om människan är en främling i den värld (Jord) som hon är en del av och så beroende av för sin överlevnad.

Det går fort nu om människan inte förmås ändra riktning. Lågfjället Akkelis kommer att finnas kvar. Även  om det i en framtid löper risk att bli täkt av skog då klimatet blir allt varmare p g a alla växthusgaser som människan släpper ut.

Värre är det då för människan. Var ska hon ta vägen  när hettan blir allt svårare och odlingsmöjligheterna minskar?

Jag undrar över vilka fler varningsklockor vi behöver innan det är försent för människan på Jorden...?