Tankar och livsfragment 18 november 2025 - i början på ett annat liv

 

Det är kanske nu det börjar på riktigt - mitt liv som pensionär. Jag har visserligen varit pensionär över 2,5 år. En tid då jag sökt formen för det arbetsfria och vandrat mellan boenden. Det har varit en bra tid, men ändå har jag något sökt efter något annorlunda.

Vår tid på Jorden är både lång och kort. Kort om du frågar mig som sedan mycket länge har passerat livets mittpunkt. Även om jag för det mesta har trivts i sociala sammanhang har jag även genom hela mitt vuxna liv sökt stillheten och lugnet på platser som fyller mig med energi och mening.

Det är därför jag valt att ta steget att flytta från staden och bli bybo. Sedan drygt en månad bor jag nu i mitt lilla hus i kustbyn Sundom.  Jag tror att att det är nu min verkliga livförändring som pensionär tar vid. Jag är samma människa i samma kropp, men jag har påbörjat något nytt och i vissa delar helt obekant.

Här har jag nu börjat att forma en ny tillvaro, en tillvaro utan mänsklig distraktion, men också en tillvaro då jag än mer fullt ut måste hantera den distraktion som rör sig inom mig.

Livet är också påtagligt konkret. Nu när det har blivit kallt så måste jag elda för att slippa frysa. Det har blivit en del av mina nya dagliga rutiner, att elda i kaminen några timmar morgon och kväll. Jag tänker på det tidigare lägenhetslivets ombonande värme som jag lämnat. Inser hur sårbara vi människor är. Jag tror att få av oss tänker på det.

Jag saknar inte sällskap. Fåglarna får kämpa för sin överlevnad under kalla vinterdagar. Jag fyller fågelbordet med solrosfrön varje dag. Vid frukosten tar skogens stannfåglar för sig och jag sitter med morgonfilen på första parkett.

Jag är ännu bara i början på en ny livsresa. Säkert kommer det dagar om kommer att bli jobbiga, men jag hoppas att den glädje och tillförsikt jag upplever nu kommer att övervinna det som tynger och en god inre röst vägleder mig...

Tankar och livsfragment 5 november 2025 - en ny hemvist

 

För tre veckor sedan tog mitt 66-åriga liv en ny vändning - jag blev bybo. Jag har varit stadsbo under hela mitt liv så denna livsförändring måste ses som ganska stor, åtminstone i min värld.

Jag tycker om att vistas i naturen, uppskattar lugnet och stillheten. Efter ett par års funderingar har jag gjort slag i saken och har flyttat till ett litet torp i kustbyn Sundom, knappt 3 mil från Luleå.

Det finns de som undrar hur det det ska gå - flera mil från vänner och bekanta och hur ska det bli den dag jag blir riktig gammal och kanske sjuklig.

Visst kan jag bli sjuk och allt äldre blir jag, men så länge jag har förmånen att leva vill jag så långt det går och leva och prova mina drömmar i verkligheten. Staden finns ju kvar bara 25 minuter bort.

Det kommer att ta sin tid innan jag fullt ut hittar den där vardagliga lunken i allt det nya. Än så länge har tankar och känslor inte riktigt hunnit få ro - det finns ju saker som behöver göras och sådant som behöver köpas in.

Jag söker mig framåt. Trots ett flertal regniga dagar utforskar jag omgivningarna. Jag möts av ett leende öppet kulturlandskap, små berg och bitvis riktigt fina skogar som har sluppit det storskaliga skogsbruket. Jag möter människor på mina vandringar. Till skillnad från i staden blir det naturligt att stanna till och byta några ord. Jag blir välkomnad av de jag möter och det känns fint.

Vet redan nu att jag kan ringa och rådfråga om hjälp om jag behöver det. Det verkar finnas en bysammanhållning som jag tror är mest på gott.

På kvällarna blir det riktigt tyst. En tystad du aldrig upplever i staden. Jag blir tydligare varse de ljud som trots allt finns där - en tickande klocka, klicket från elverket när det drar igång och durren från kylen när den slår av.

Jag provar min dröm. Jag tror och hoppas att det här ska gå bra...