Ibland händer det saker i ens liv som inte riktigt fanns på min egen livkarta och ibland måste även en som jag överge principer som jag hållit närmast som heliga.
Jag har under en tid varit ute efter ett annat boende, Min nuvarande lilla hyreslägenhet hade varit idealisk om det inte hade varit för dess lyhördhet. Gammal bluesrock på hög volym och samtal som hörs genom väggar och golv är inte riktigt min grej. Jag har alltid uppskattat lugnet och som numera arbetsfri tillbringas speciellt under vinterhalvåret en stor del av tiden i bostaden. Basgångar från grannen uppskattas inte och jag vill inte bli den mest gnälliga gubben i fastigheten. Alltså, drar jag.
Jag äger en stuga och en äldre bil. Det har jag tyckt räcker. Jag vill helst äga så lite som möjligt. Jag tycker att ägandet gör mig onödigt ofri och kan kosta massa onödiga pengar.
Denna princip fick jag nu överge om jag skulle hitta en ny lägenhet. Min kötid hos Lulebo är för kort för att hitta det där lugna och inte alltför kostsamma boendet. Det blev med andra ord en bostadsrätt. Inte riktigt lika billig som den nuvarande, men med en större kontantinsats till en kostnad som jag kommer att klara.
Att jag skulle köpa en lägenhet i stadsdelen Björkskatan och på Snövägen var nog än av det sista jag trodde bara för några månader sedan. Snövägen är synonymt med mitt 1990-tal. Nu är jag snart tillbaka och det känns roligt.
Trygghetsnarkomanen i mig skördar nya triumfer - att komma till ett område som är så välkänt och dessutom med en lägenhet som är helt snarlik med den jag hade fram till 1999.
Livet fortsätter att överraska och jag lär mig att en princip nästan aldrig kan bli helig - inte ens för mig!
2 kommentarer:
Grattis ... Eller vad det heter i såna här sammanhang.
Jo, nog kan du säga grattis :). Det är jobbigt att vara på bostadsmarknaden och det gick relativt snabbt och smidigt för mig.
Skicka en kommentar