Tankar och livsfragment 25 oktober 2022 - måndagslugnet i den gamla skogen

 Igår hade jag min lediga måndag som så här års ofta är synonymt med vandring. Denna dag styrde jag kosan mot Vikberget som ligger intill det mer kända Bälingebergets naturreservat. Här är lika fint som i reservatet och oftast folktomt.

Det var en fullständigt vindstilla dag med en blek sol som bröt fram bland de höga molnen. Platsen var så lugn och stilla som den kan bli en mil från staden. Helt tyst blir det nära nog aldrig då människans mobila rörelse gör sig påmind av E4:an ett antal kilometer österöver.

På denna vackra plats som på bergets övre delar äger nästan en obruten historia och få spår av människors framfart så tänkte jag just på denna framfart. Inte på människornas snabba rörelse längs med E4:an utan med den hastighet lögnen och faktaresistensen färgar vårt samhälle. I Sverige är ännu inte den flagranta lögnen lika påtaglig som i ett republikanskt parti på andra sidan Atlanten men vi är på väg. När krönikören och författaren Alex Schulman i gårdagens DN skrev om den nya regeringen som en ren teater så kunde jag bara hålla med.

Som medborgare känner jag mig allt mindre trygg i denna otrygga tid, inte minst mot bakgrund av en regering som inte känns grundad. En regering som troligen kommer att fatta ett antal populistiska beslut som kommer få mig att få skämmas.

"Det ljuger icke i mig" sa en gång en av våra absolut största poeter, Gunnar Ekelöf. Jag önskar att Ekelöf hade varit i livet och sagt något om vår tid. Nu fick jag nöja mig med den helt igenom sanna naturen som omgav mig markerade av två hackspettar som jobbade frenetiskt för att fylla på förråden inför vintern...

Tankar och livsfragment 17 oktober 2022 - vacker senhöstdag

 Idag hade vi vår första riktiga frostmorgon med frostvita tak och lika frostvit markvegetation. Det blev en scenförändring i vädret efter i regnig och småblåsig helg. Scenförändringen skedde redan sent igår kväll. Det klarnade upp och från min lilla balkong fick jag se ett fint pulserande norrsken. Norrsken brukar ibland förknippas med kallare väder, men det är nog en myt. 

Dagen som varit var av bästa senhöstmärke. Sol från en helt klar himmel och svaga vindar.

Jag tog cykeln till Hertsölandet och gjorde en skön vandring i markerna kring Hertösträsk. Det är ett relativt nytt område för mig och jag upptäcker fortfarande nya vandringsmöjligheter. Det är ett riktigt fint område med en hel del gammal skog och varsamt gallrad skog. 

Skogen så här års är mest tyst, men jag såg och hörde flera hackspettar och dagens överraskning var en strömstare. Denna fina fågel ser jag sällan  och jag blev än mer förvånad att se den på en blank vattenyta. Den vistas ju som bekant mest kring strömmande vatten.

Mötte några få människor vid rastplatserna invid träsket. Det var mest pensionärer. Nära nog alla fiskade och någon grillade korv samtidigt. Någon trängsel var det en tal om vid denna natursköna och lättillgängliga plats.

För mig är målet alltid vandring i sig. Ett viktigt delmål är kaffestoppet med med bullan och ostsmörgåsen. Fikat var osedvanligt gott tillsammans med låg men ändå värmande eftermiddagssol. Tänkte faktiskt inte ett ögonblick på att vi fick en högernationalistisk regering idag. Tänk var naturen kan göra gott...

Tankar och livsfragment 10 oktober 2022 - anspråkslös dag i stugan

 Det är oktober. Naturen håller på att förbereda sig för vintern och nära nog alla lövträd är avklädda. Intrycken är måttliga när jag krattar merparten av årets björklöv. 12 fulla skottkärror med löv blev det. Det är fantastiskt hur många löv som faller från några få björkar.

Ett par björktrastar håller mig sällskap. Nötskrikorna är skyggare och flyger snabbt iväg när jag tömmer skottkärran på löv.

Mår gott av denna aktivitet som verkligen syns. Kroppen i rörelse och all den friska luften på köpet. 

Allt detta står en bjärt kontrast när jag läser i nyhetsflödet om alla vansinnigheter som pågår mot oskylda civila i Ukraina. I all denna stillhet som omger mig påminns jag om de tragiska övergreppen som sker inte långt borta. Ingen av oss kan längre känna sig säker med en allt mer trängd verklighetsfrånvänd despot.

Jag måste fortsätta att läsa, lyssna och försöka förstå det som sker. Det är allas vår plikt. Även jag inser att allt det där vi gärna tar för givet plötsligt kan ryckas bort.

Stuglivet erbjuder en flykt, men ingen verklighetsflykt. Här kan jag andas fullkomligt fritt i sällskap med omgivningar som erbjuder  tröst och aldrig tråkar ut...

Tankar och livsfragment 3 oktober 2022 - stadsnära höstvandring

 I staden pågår stadigt ett mer eller mindre hektiskt liv, men i samma stad finns de relativt nära vandringstråken som jag lätt når med cykel. En fin sak med dessa stadsnära vandringstråk är att skogen ofta är varsamt huggen eller knappast huggen alls. Om jag vill kan jag leva i illusionen  om den relativt orörda taigan utan stora hyggen och virkesplantager.

Sorlet från staden och biltrafiken försvinner aldrig helt, men stillheten känns ändå stor i skogen. Idag gör jag en 7 kilometer lång vandring utan att möta någon. Denna dags skog ger även en vink om det utmätta livet. Hösten i skogen är långt gången. Några gula löv singlar när från snart helt kala lövträd. Sommarens eufori är på väg att förmultna, men luften är skön att andas och skogens dofter fyller mig med välbehag.

Dagen bjuder ute på någon särskild dramaturgi. Den fina skogen är nog i sig själv. Den gör mig gott och skänker en skön inre vila. Livet är nästan som bäst då, det bara känns så...