Tankar och livsfragment 26 oktober 2023 - hållbarhet och en papperspåse med tre kiwi

 

Ett elakt virus gjorde att jag fick avbryta stugvistelsen i förtid. Det blev helt enkelt för förkylt att vistas där.

Väl hemma kan jag i mitt stilla liv ge olika trivialiteter extra stort utrymme, t. ex. det mångfacetterade ordet "hållbar". Hur kan jag i mitt liv göra det mer hållbart för att bidra med om en så liten förändring i det större.

Igår rensade jag mitt kylskåp. Att minska matsvinnet är ju en viktig sak. Jag har burit på en tro på att jag har ganska bra koll. Vid kylskåpsrensningen blev det rejäl bakläxa. Här fanns alltför många burkar med innehåll vars innehåll hade passerat bäst före för ett år eller betydligt mer.

Ni vet - den där typen av burkar som ska används till en maträtt, men som redan glöms bort.

Det kändes bedrövligt. I fortsättningen ska matlagningen bestå av råvaror. Om jag ska köpa något på burk ska det vara sådant jag vet kommer att konsumeras inom rimlig tid

COOP gjorde för ett par år sedan en större grej av att man tog bort plastpåsarna för för frukt/grönt. Istället fick vi stora papperspåsar - påsar som blir väldigt stora om man bara ska ha tre kiwi.

Jag ställer mig mycket frågande om detta är hållbart. Fruktplastpåsen som finns på ICA kan jag återanvända många gånger. Den är smidig och slitstark och tar litet utrymme. COOP:s papperspåse är däremot stor och osmidig och kommer inte till nytta i hemmet.

Här tror jag COOP har gjort en felkalkyl.

När jag kommer till kassan säger jag till kassörskan att det är tre gröna kiwi i påsen. Hon tittar på mig och öppnar sedan med viss möda påsen. Kanske personalen har fått höra ett man inte ska lita på kunderna. De har i så fall fått en prasslande meruppgift. Hållbart? Knappast...

Tankar och livsfragment 21 oktober 2023 - På väg mot den stora stillheten

 

Det är andra halva av oktober i markerna runt min stuga. Vintern tycks komma tidigt i år. Ett litet snötäcke ligger sedan en tid i skogen och förrgår natt frös Välmba till. Cirka 3 cm nyis hade bildats under och redan idag är den dubbelt så tjock.

Varje tid på året har sin skönhet i naturen. Så här i brytningstider är det lite extra spännande då naturen stillar sig mer dag för dag.

Om tystnaden kan växa så gör det den just nu. De få ljud som faktiskt omger dig hörs allt tydligare. Årstiden är hackspettarnas. Står du stilla en stund kan du med stor sannolikhet höra en hackspett, åtminstone om det finns någon torrfura i närheten.

Någon gång blir jag säkert iakttagen i skogen. Förutom alla spår av ren så ser jag flera spår av hare, räv och älg å mina skogsturer. De så sällskapliga lavskrikorna har jag däremot inte sett. Just nu är det ovanligt många nötskrikor i skogen. Då håller sig lavskrikan undan.

Snart mörknar det därute - det där rogivande mörkret som är något mycket vackrare än mörkrets vanvett bland människor.

Får se om jag likt igår får se något norrsken över Välmba vid grillningen denna kväll, hoppas det.

Världen rymmer så mycken skönhet bortom våld och hat. Önskar att vi alla skulle ha en plats att vårda det sköna. Tacksam att jag har den...

Tankar och livsfragment 12 oktober 2023 - Om att hantera sin oro i en mörk tid

 

Idag kunde jag se ut över vita omgivningar när jag klev upp. Snön hade kommit. Den där första snön som aldrig brukar bli så långlivad.

Allt det vita ger mig en ambivalent känsla. Det blir ljusare, men det ger samtidigt varsel om den mörka tid som kommer.

Annars är det inte detta naturliga mörker som påverkar mig speciellt mycket. När jag åt lunch med vännen Sven idag frågade han mig hur jag hanterar alla oroliga känslor som vår mörka oroliga tid väcker, alltifrån en allt sannolikare klimatkollaps till krig med ett urskillningslöst dödande av civila. Sven vet att jag är en person som lätt oroar mig, så frågan var synnerligen berättigad.

Som nybliven pensionär har jag dessutom möjlighet att följa nyhetsflödet på ett helt annat sätt. Allt som oftast så är det bara dystra nyheter.

Det är svårt och jag blir berörd. Just detta att jag blir berörd är nog viktigt. Skulle jag istället välja att inte bry mig tror jag skulle göra mig allt mer cynisk och kall, d v s allt mer omänsklig.

Att leva aktivt mentalt och fysiskt gör att jag håller mig flytande. Mentalt - att försöka vara påläst i frågor som engagerar, vårda goda relationer och vara ute mycket i en helande natur. Fysiskt - röra mig regelbundet samt äta sunt men gott.

Vissa dagar oroar jag mer än andra, men hittills har min aktiva inställning var gott nog. Hoppas det fortsätter så. Jag kan ju inte ensam förändra världen. Jag kan bara vårda min fria och reflekterande kritiska tanke. Den behövs mer än någonsin...

Tankar och livsfragment 7 oktober 2023 - nya vandringsstråk och årstidsväxling

 

Det är snabba ryck i årstidsväxlingarna i omgivningarna kring min stuga. För en månad sedan var det fortfarande metrologisk sommar. Det senaste dygnet har det varit vintertemperaturer. Mycket tyder på att vintern etablerar sig här under veckan.

De kyliga dagarna är ofta vackra och inbjuder till vandring och utevistelse. Det är en stor förmån att bara kunna gå ut direkt till mina vandringstråk.

Igår tog jag bilen ett stycke för att göra en vandring upp på det närliggande Avansvarrie som ligger en bit uppströms.

Jag har varit på uppe på detta berg förr och vet att det är brant utan någon underlättande stig. Den här gången valde jag att gå från sjösidan. Förutom ett par tråkiga gamla hyggen blev det först en riktigt fin tur nära Uddjaurs vatten. Dagen var stilla och nattens frost hade fått småtjärnarna att frysa till.

När jag passerat bergets branta klippterräng valde jag att snedda uppåt. Även stigningen från detta håll krävde sitt då varje steg gick genom mjuk mossa i den gamla granskogen. Det blev många korta stopp innan jag nådde toppen.

Belöningen är som alltid den fina utsikten tillsammans med kaffet och fikat. Just denna dag kändes det extra fint. Kanske just för ansträngningen och att det här var en plats jag sällan besöker. Att jaktfalken annonserade sin närvaro gjorde inte saken sämre.

Det blev en riktigt fin tur som jag hoppas få göra flera gånger. Stor är tacksamheten att få uppleva detta...

Tankar och och livsfragment 4 oktober 2023 - I ljus och i ett tilltagande mörker

 

Så är det några dagar in i oktober. Dagarna är är fortfarande ljusa med det där varma ljuset som hör hösten till.

Lövträden är snart avklädda på alla sina löv. När löven släpper framträder det året runt gröna skogslandskapet än mer. I detta landskap förblir det grönt året om, mer eller mindre.

I takt med att naturen börjar förbereda sig för vintern och det är allt tystare blir jag mer varse allt det där som trots allt pågår i naturen - som en dalripa som ovanligt oskyggt följer mina steg, hackspettar som letar mat i torrfurarna och alla dessa nötskrikor som årstidstypiskt visar sig.

Men - det blir allt mörkare. Solen orkar inte längre ovanför tallarna bakom stugans åsrygg. Igår samsades månen med ett försiktigt norrsken och på morgonen var det frost för andra dagen i följd.

Vi vet att det kommer att bli allt mörkare, men årstidens mörker är skönt och ombonat i  min stuga. Vi vet också att efter mörkret så kommer ljuset tillbaka. Där skiljer sig årstidernas mörker och ljus mycket från människans. Människans mörka omvärld är det svårare att sia om, den följer andra lagar som ingen årstid i världen kan rå på. Här kan vi bara med goda gärningar hålla vårt inre ljus levande och sprida det...

Tankar och livsfragment 2 oktober 2023 - ännu en skog är utmätt

 

Jag visste att det är på gång. Ännu en av dessa fina kontinuitetsskogar någon kilometer från min stuga ska avverkas. Nu är det dags. Diverse markörer i terrängen visar det.

Blir ledsen över det som sker. Såvitt jag förstår blir det här en totalavverkning där nästan inget lämnas kvar. Det blir ännu ett i raden av fula och svårföryngrade hyggen i området och ytterligare ett exempel på människans kortsynthet utan hänsyn till var naturen tål.

Jag har otaliga gånger gått på stigen genom detta skogsparti. Kunnat konstatera hur varsamt denna fina skog har huggits genom åren. Skogen har varit ett bra exempel på hållbarhet samtidigt som den har varit vacker och luftig att vandra i.

Men snart är skogen borta. Ett sågverk i Luleå har köpt den. 

Det som gör mig extra beklämd är hur man använder snittslingen som markerar naturvårdshänsyn. Här är det inga gamla furor eller boträd som ska lämnas. Snittsligen följer stigen genom området. Ett av träden är ett hänsynsträd - just därför trädet står intill stigen.

Det som skyddas är stigen. Frågan är om någon vill gå den när skogsskördarna har gjort sitt....