I slutet av året

Vår julgran år 2009. Storleken saknar betydelse, det är tanken som räknas

Ett år har snart nått sitt slut. Ett händelserikt år och ett år med många ansikten. Det finns mycket att minnas och att förfäras över. Klimatmötesfiaskot i Köpenhamn och alla nya och gamla förtryck i världen som blottläggs allt tydligare med lättillgänglig information. Men jag vill också minnas Barack Obama som efter ett år som president fortfarande är populär i hemlandet till skillnad från många av hans föregångare. Jag vet att vi har ställt höga förväntningar på honom, men förändring är svår konst och han står trots allt för en hoppats låga när många andra mörka moln sprider sig.

För min egen del har året inneburit stora förändringar och fler står på tur. Året har varit flyttandets år. I våras flyttade vi från villan på Bergnäset till hyreslägenheten på Kajgatan. Under hösten har min fru Lotta flyttat sin ateljé till källarplanet i hyresfastigheten. Ytterligare en flytt står på tur. Efter alla helger ska jag börja arbeta i Umeå. Vill jag behålla mitt arbete är det bara att flytta med till Norrlands huvudstad. Det kommer att innebära stora förändringar. Jag kommer att bli en av många veckopendlare. Jag ser fram emot stora nya utmaningar, men även en slitsam tid.

Vad detta kommer att innebära för Nordlig utpost är för tidigt att säga. Jag kommer delvis få en något sydligare horisont att spegla mina tankar emot och bara framtiden har svaret. Livet är rörelse, både inre och yttre. Innan den nya rörelsen tar vid ska jag och Lotta ladda våra batterier på en betydligt sydligare horisont – Madeira. Det ska bli spännande.

Gott nytt år!

Läs även andra bloggares åsikter om förändring, rörelse, nytt år

Svartöstadsbilder - stigarna

Långt innan det fanns ett organiserat vägnät i stadsdelen så fanns stigarna. Några av dessa stigar finns kvar och fyller samma funktion som de alltid har gjort - den rakaste vägen att nå målet. Stigarna går bitvis ogenerat nära flerfamiljshusen, men det är det ingen som bryr sig om. Stigarna är en av de små saker som gör att Svartöstaden skiljer sig från andra stadsdelar. De är helt enkelt en del av ett kulturarv som vårdar sig själv som långe vi vandrar längs dem.

Läs även andra bloggares åsikter om Svartöstaden, Luleå, stigar

Fastfrusen

Ur kurs verkar detta fartyg ha hamnat. Fartyget har nu legat fastfrusen i isen ett dygn i den -20-gradiga kylan. Hur fartyget har hamnat på denna plats förtäljer inte historien, men visst måste fartyget ha navigerat fel- en bra bit utanför isrännan som det är och fartyg som dessa brukar hitta sin hamn i viktoriahamnen längre ut. Hur det kan ha blivit så går det ju alltid att spekulera över.

Det infrysta fartygets besättning kan inte annat än fira en lugn jul i väntan på lots från någon av isbrytarna.

Läs även andra bloggares åsikter om fartyg, is, kyla, Luleå

Renar på fjärden

Allmedan de julhandlande människorna ringlar fram i bilköer med ett hopp att finna en parkeringsplats pågår en annan färd ett par kilometer bort. Det tidiga vintermörkret börjar falla och från vårt fönster ser vi att samerna håller på att flytta en mycket stor renhjord ut till Sandön på vinterbete. Jag har aldrig sett så många renar samlade och förflyttningen verkar gå exemplariskt med hjälp med moderna fordon.

Det kan synas långt mellan mellan stadsmänniskornas alla julklappsbestyr till en flytt av renar. I vid mening finns trots allt något gemensamt. Människorna konsumerar och renarna ska förhoppningsvis få konsumera renlav i mängd på Sandön.

Med detta vill Nordlig utpost önska en god jul med ett måttfullt konsumerande, men mycket vila och god samvaro!

Läs även andra bloggares åsikter om jul, Norrbotten, Luleå, renar

Ett staket

Ett staket markerar en gräns och skiljelinje. I Sverige är staket vanligast i villaområden, där oftast frodig häck markerar gränsen mellan villatomterna. I Sverige har vi också något väldigt fundamentalt – allemansrätten som innebär att vi kan gå och vistas i stort sett överallt. I Norge finns ingen allemansrätt och därmed så finner man staket lite överallt. Ägandet blir där tydligare markerat, men det inskränker också andras rörelsefrihet.

För ett antal år sedan tog ett norskt par över Eugens stuga en bit uppströms vår stuga. Mina föräldrar besökte under mina barn- och ungdomsår Eugen i hans stuga och jag minns många uppsluppna tillställningar. Stugan var också en plats som ofta passerades i samband med korta vandringar och intill fanns och finns en fin liten fågelvik.

Numera råder däremot en ny ordning. Efter det norska parets övertagande av stugan sattes mycket snart ett staket upp. Det blev plötsligt en tydlig markör att denna udde är privat område där vi övriga inte skulle sätta ner våra fötter.

Det brukar heta ett man ska ta seden det man kommer, men det tycks inte gälla detta norska par som tyvärr verkar sakna kulturkompetens och kunskap om den svenska allemansrätten.

Som markägare och därmed granne till det norska paret så brukar jag ägna mig åt civil olydnad och ibland klättra över staket när det norska paret är i sitt land. Det känns helt naturligt och jag skäms inte ett dugg. Dessutom är jag alldeles säker att den gamle stugägaren Eugen bara ler i sin himmel åt mitt tilltag.

Läs även andra bloggares åsikter om allemansrätt, staket, gränser

Efter solnedgången

Klockan är 13.04 och solen har för en stund sedan avslutat sin korta vandring nära horisonten. Midvinterljuset är kort, förgängligt och många gånger fantastiskt vackert. När sol, moln och fjärdens flödvatten får samverka bjuder naturen på de bästa av upplevelser. Betraktaren kan bara tacka och med ett mer högt buret huvud ta emot det mörker som snart ska falla.

Läs även andra bloggares åsikter om Midvinter, ljus, mörker

Svartöstadsbilder - lappkåtan

Dessa stockar som lutar mot varandra är naturligtvis ingen lappkåta, men utseendet ger en vink att det en lappkåta vi ska tänka på. Den har stått där ganska många år. Tätt intill finns även en labyrint som knappast har nått den aktningsvärda ålder som många andra labyrinter på öarna vår i skärgård.

Det sägs att en nåjd brukar besöka kåtan emellanåt. Jag ser fram emot detta. Till min besvikelse var mannen på bilden ingen nåjd, utan en helt vanlig man som tänt en brasa för att grilla korv.

Läs även andra bloggares åsikter om Svartöstaden, Norrbotten, Luleå, lappkåtor

Svartöstadsbilder- röran

Vi lever i styleisternas tid. Det ena designade hemmet efter det andra visas upp i tidningarnas lördagsbilagor. Helst ska hemmet göras om totalt. Allt det gamla ska kastas ut hur bra det än har fungerat. Flertalet människorpåverkas, men tack och lov är det nog färre som vänder ut och in på plånboken för att hänga med i de senaste boendetrenderna.

Även stadsdelen Svartöstan är inte opåverkad av tidens trender. För tillfället kan vi skåda makalösa jularrangemang i bästa amerikansk stil i vissa trädgårdar. Men, i Svartöstaden finns det ännu en plats för den till synes oorganiserade röran, oavsett om det handlar om gammalt skrot eller ogräs.

Betrakta dessa bilder. Kanske hjälper de dig att slå ner på dina ambitioner, speciellt inför den hysteriskt kommersiella jul som väntar.....







Läs även andra bloggares åsikter om Svartöstaden, röra, hemmet

Säkerhetsparadoxen

Alltmedan det viktiga klimatkonferensen pågår i Köpenhamn är Norra Norrlands kustland försjunket i att stort snöfritt decembermörker. Detta område är förmodligen Sveriges mörkaste just nu. I midnattsolens land är däremot nu solen nedan horisonten, men i gengäld finns snön som lyser upp tillvaron.

Det mörka landskapet är även reflexvästarnas landskap. Nu är det inte bara den mindre barnen som bär dessa västar, utan även allt fler vuxna.

Det slår mig att vi i detta land är så enormt måna att skapa säkerhet runt oss själv. Vägen från lagen om bilbältesanvändning till reflexvästarnas tid har inte varit speciellt lång. Ta säkerhetsbeslut i det lilla är enkelt, men att göra nödvändiga förändringar för att rädda jorden från en klimatkollaps är en svårare sak. Säkerligen är det många av dessa reflexvästbärare som även tillhör de många tomgångkörningssyndarna.

Kanske den stora svårigheten att både tänka tryggt privat som globalt är människans stora tragedi. Ska vi lyssna på framtidsforskarna så har än mindre att hoppas på. Människan i den rika världen är mer och på väg att bli en flexibel och ombytlig materialist. Detta i en tid då vi borde ställa om våra vanor ordentligt. Låt oss hoppas att den kurs som läggs fast vid klimatkonferensen är fast. Tyvärr finns det en stor risk att konferensen slutar som så många gånger förr då poliska ledare ska fatta beslut i viktiga frågor - en urvattnad kompromiss.

Jag vet att jag låter negativ. Troligen färgas jag av en mörk, snöfri och hittills alldeles för varm december.

Läs även andra bloggares åsikter om Klimat, mörker, säkerhet

Kickmänniskan och informationsflödet

Vi lever i en tid där de intryck och den information vi matas mer bara ökar. Det finns ingen hejd på all intryck och källor med både god kunskap och ren skit som vi tar emot. Somliga söker den aktivt medan andra försöker värja sig, men har svårt att hålla emot. Det viktigaste är att försöka ha en kritisk distans, inse att man är en del av flödet och göra det bästa av situationen.

Visst skapar en värld mer allt mer information som utbyts nya möjligheter och kan bidra till att vitalisera samhället. Jag tror få av oss vill ta stegen tillbaka innan internet blev den nya kanalen i snart alla hem.

Svårigheterna med den värld som växer är att vi har allt svårare att bli tillfredställda bland alla möjligheter som står till buds. En ung människa har mötts av ett flöde av intryck som vi äldre knappast har en susning om. Jag var helt nyligen på en konferens om droger på nätet. Det var en skrämmande verklighet som presenterades med ett ständigt nytt flöde av droger som ibland hinner skörda liv långt innan de har blivit narkotikaklassade. Mediet är givetvis internet med flashiga hemsidor om alla himmelska upplevelser som väntar om du tar dessa piller.

Den nya människan är och riskerar i en framtida värld allt mer bli kickmänniska. I ett informationsflöde där upplevelser utöver det vanliga glorifieras blir det dit många söker sig. När en ung människa har gjort och upplevt kanske allt för mycket redan i unga år, vad är det då som återstår? Det som ger mål och mening kanske då blir ständigt nya upplevelser, gärna spännande förpackade med en minimal ansträngning.

Det är för många svårt att ställa sig utanför en värld som öppnar möjligheterna på gott och ont. Frågan är vad som i förlängningen händer med oss människor? Livet är ju som bekant mycket vardag och alla har vi ett behov av stillhet och återhämtning för att må bra. Ingen har nog något riktigt bra svar på frågan. Jag får se fram emot framtiden med skräckblandad förtjusning….

Läs även andra bloggares åsikter om Framtiden, information, internet, människan

Solgenombrott över stadsfjärden

Så gick novembergrått över till decembergrått. Vid lunchtid bröt plötsligt den låga decembersolen igenom. Från vår balkong kan vi blicka ut över en stilla och sedan en vecka tillfrusen stadsfjärd. Isbrytaren Frej har nyligen gjort sin premiärtur och brutit upp en isränna. Även en gråslaskig decemberdag bjuder på små skönhetsupplevelser, även om de är sparsmakade och förgängliga.

Läs även andra bloggares åsikter om Is, vinter, Luleå

Svartöstadsbilder - piren

Vid Svartöstadens bästa strand återfinns den gamla piren. En pir byggd av sten och betong. I det bleka vinterljuset ramar den in stranden som så här års mest besöks av hundägare. Jag vet inget om denna pirs historia. Den har säkert en hel del att berätta, men som bekant kan pirar inte tala, så jag får nog söka kunskap på annat håll.



Läs även andra bloggares åsikter om Svartöstaden, Luleå

Den politiska kartan....

…är mycket mer en den rödgröna röra som vissa borgerliga politiker och lederskribenter myntade för något år sedan. De klassiska poliska ideologierna verkar sedan länge ha passerat bäst före datum. Det är väl snart bara Sven Wolter som fortfarande kallar sig kommunist.

Att den röda färgen har falnat allt mer och i bästa fall har lite rosa inslag är sedan länge bekant. Så blir det när oppositionen väljer valstrategi, då är det viktigare att rikta sig till medelklassen i storstäderna än de allt större grupperna som står utanför den samhälliga gemenskapen. Kanske förvirringen och brist på igenkänningsfaktor är än större inom regeringsalliansen. Med skicklig retorik ses moderaterna inte längre som ett inskränkt skattesänkarparti av allt större väljargrupper. För folkpartiet och centerpartiet som inte för så länge sedan kallades mittenpartier verkar den politiska kompassen vara satt helt ur spel i takt med att de tappar sina väljare. De var nog länge sedan centern sågs som ett miljöparti och folkpartiet som ett starkt socialliberalt parti. Idag försöker dessa partier i stället tävla med storebror moderaterna med att bli det nya högerpartiet. Senast nu folkpartiet med sina tankar om nya skattesänkningar och om att stycka upp statliga Vattenfall.

Det är nog inte bara jag som tycker att dessa partier allt mindre har något att tillföra politiken, Samtidigt ruvar Sverigedemokraterna i vassen. Efter nästa val kan hela den politiska kartan bli en ända röra. Då det verkligen en stor anledning att vara orolig. Det vi behöver är en tydlig politisk stabilitet för att fatta viktiga och kanske svåra beslut, inte en politisk karta där främlingsfientlighet och nationell inskränkthet breder ut sig. Det vinner varken du, jag eller Sverige på.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, samhälle, framtid

Isläggningen

Efter en lång tid av mörker och väta så återkom det lågmälda ljuset. Så här i adventstid orkar solen sig bara upp en liten bit ovan horisonten. I gengäld så sprider den ett mycket vackert ljus.



Så här års innebär sol och lugna vindförhållanden en snabbt sjunkande temperatur. Det behövdes bara en natts kyla för att fjärden ska börja sluta sig under ett tunt istäcke. Det verkar som om naturen söker nån sorts normalitet. Vid den här tiden ska fjärden vara islagd sedan ett par veckor tillbaka.



I fjärran finns staden med alla de julshopande människorna. En stad som återspegar dagens lågmälda ljus.

Det biter skönt i kinderna, nyisen väser och stannfåglarna kvittar ystert bland träden. Här i stillheten är det skönt att vara människa.

Läs även andra bloggares åsikter om Is, ljus, Luleå

Svartöstadsbilder - husen

Detta hus är en ganska god representant för husen i Svartöstaden. Ett enternithus kanske uppfört någon gång på 40-talet. Vackert eller fult lämnar jag till betraktaren att avgöra. Huset är å alla händelser en god representant för den tid som varit och den retroatmosfär som råder i stadsdelen.

Läs även andra bloggares åsikter om Svartöstaden, hus, retroatmosfär, Luleå

Mörk november

Ute fortsätter regnet att strila ner. Det är mörkt, råkallt och alltigenom blött. Så här har det sett ut i Luleå ett antal år och så lär det förbli.

Jag har just läst en kort artikel i DN om nya alarmerande mätningar om koldixidhalten i atmosfären. Forskarna konstaterar att resultaten indikerar på det värsta klimatscenariot, d v s en globlal uppvärmning av vår jord på 6 grader under de närmaste 100 åren. En global katastrof för nänniskor och och hela vår värld rycker allt närmare. Kanske det redan nu finns unga människor som kommer att få vara med om att stora delar av vår planet blir en plats som det inte går att leva på.

Detta sägs under den mörkaste av tider på året. När våra tankar så väl behöver ljus och glädje så påminns vi om de mörka moln som tornar upp på himlen.

Klimatspiralen eskalerar och världens ledare tycks intet förmå. Det är en mörk och blöt november....

Läs även andra bloggares åsikter om Klimat, global uppvärrmning, väder

Svartöstadsbilder - katten

Denna katt får representera det makliga tempo som ofta råder i denna stadsdel. Efter att förstrött observerat fotografen en liten stund så tar den sig en lur, fullkomligt obrydd om min närvaro. En god representant för lugnet, stillheten och tilliten.



Läs även andra bloggares åsikter om Katter, Svartöstaden, stillhet

Bekräftelse och mognad

Att mogna som människa är viktig, men för många en mycket svår och mödosam uppgift. Ett av de största hindren till mognad är vårt i många avseenden stora behov av bekräftelse. Det växande barnet behöver bli sett och bekräftat för att växa upp till en trygg och självständig människa, men som vuxen bör detta bekräftelsebehov minska för att inte skapa problem.

Alla behöver vi inågon mån bli sedda, men den människa som är fri och känner frid klarar sig länge utan detta ständiga bekräftelsebehov. Jag har i olika sammanhang mött människor som tycks ha ett stort behov av bekräftelse och som samtidigt är snabba att skuldbelägga den andre om den väntade bekräftelsen uteblir. Livets resa lär oss i bästa fall att det sällan eller aldrig går att veta hur den andre reagerar på dina handlingar. Den gången då man tror att uppskattningen väntar, kanske den uteblir. Kanske får du uppskattningen för något helt annat, som i dina ögon är en bagatell. Den bekräftelsesökande människan vill helst ha en förutbestämd respons på sina handlingar och det hon tycker är rätt. Uteblir den förväntade reaktionen från omgivningen blir denna människa lätt kränkt och slår i värsta fall tillbaka verbalt och/eller känslomässigt.

För att växa som människa är en insikt central – världen är mycket större än mig själv och svaren på mina tankar och handlingar är oändligt större än min egen begränsade förståelse. Den växande människan ser därför som en av sina främsta uppgifter att våga utmana förställningen om sig själv. Annorlunda och uteblivna reaktioner på den du tror att du är och vill uppnå blir då inte till ett hot utan en möjlighet.

Läs även andra bloggares åsikter om Bekräftelse, mognad, människan

På vernissage i Umeå

Jag följde med min fru Lotta när hon skulle ställa ut delar av sin glaskonst på galleri Skorpinjon intill Rådhusesplanden i Umeå. När novembers mörka suger musten ur oss är denna utställning dess ljusa kontrast. Glaskonsten kommer verkligen till sin rätt i den ljusa miljö som omger galleriet.

Det blev ganska talrika och intresserade besökare på vernisssaget. Det märks att vi har kommit till en större stad med med ett öppet sinne för kultur och konst.



Har du vägarna förbi Umeå så titta gärna in på galleriet som ligger invid konditori Mekka kaffehus.

Läs även andra bloggares åsikter om konst, ljus, skapande, kreativitet

Åter till kojan Stallet

Den ligger invid Kvavaträskbergets fot, skogskojan Stallet, flyttad från Gammelstads kyrkby och nyuppförd på denna plats för 18 år sedan.

Det är en bit in i november och det vita börjar bädda in kojan. Denna söndagsmorgon går vi till kojan för att samtala, fika, elda och såga upp ved. De män som 1991 förde upp kojan har nu alla gått ut tiden. Ska nu kaminen fortsätta att ge värme är det upp till oss att hålla oss och kojan med ved.

Kojan Stallet är och har varit en plats för många goda samtal. En plats att stanna upp på när så mycket annat är satt i rörelse och ibland går alldeles för fort.

Novembers vita ljus lyser in genom fönstret, det sprakar tryggt från den allt varmare kaminen och Dans sågklinga arbetar taktfast invid bron.



Några enkla men väl sammansatta timmar för två män i olika livscykler. Det är gått nog för att få styrka att våga gå vidare på den tunna is som är livet självt.

Läs även andra bloggares åsikter om Samtal, möten, platser, kojor

Novembers vita

Igår tog jag en tur från kustens isglägga och slask till vintern en bit in i landet. Invid Kvavaträskbeget mellan Boden och Luleå fick jag möta stillheten och novembers härliga ljus. Även november har en framsida....


Det gamla älgtornet


Skogsbilvägen


Vinterskogen

Läs även andra bloggares åsikter om Natur, november, stillhet, ljus

Den gamla promenaden

För några dagar sedan besökte jag Umeå som numera titulerar sig Norrlands huvudstad. Det sant, staden växer i snabb takt och verksamheter av skilda slag flyttar dit från övriga delen av norra Sverige. Jag flyttade från Umeå för 22 år sedan och har under regelbundna återbesök kunnat följa förändringarna och expansionen.

När jag vid mitt besök fick tid över bestämde jag för att återse min sista boplats på stadsdelen Haga. Jag gjorde den korta vandring som var återkommande under mitt sista år i Umeå då jag ofta gick in till stan, köpte mig en DN och tog en kopp kaffe och bakelse på Gamla konditoriet. När jag vandrar genom Haga upp mot Ersmarksgatan 53 kan jag konstatera att här har tiden gått ganska obemärkt förbi.

När jag återser min gamla boplats är även där allt sig likt, bortsett från att det inte längre doftar nybakat bröd från det sedan länge nerlagda bageriet. Naturligtvis står fortfarande den numera rejält åldrade fastighetsförvaltaren vid parkeringsplatsen och pratar i bestämmande ordalag. Nu med en betydligt yngre fastighetsskötare. Det vara samma fastighetsförvaltare som höll oss boende i strama tyglar och som när jag var nyinflyttad gav mig en rejäl åthutning när jag skakade av sängkläderna från balkongen.

Visst är det förunderligt att i denna tid av snabba förändringar att det parallellt tycks finnas en sorts tidlöshet och där händelser och sammanhang återknyts som om nästan ingenting har hänt….

Läs även andra bloggares åsikter om Platser, tiden, möten

Svartöstadsbilder - silverlysten fjärd

Det har sina sidor att bo nära vattnet och havet. Det tidiga mörkret faller och en kraftig fuktig vind får hela huskroppen att mullra. Att gå ut och lyssna på det svarta havet i mörkret och höra vågorna slå in mot stranden är en annorlunda upplevelse som på sitt sätt har sina förtjänster.

Tankarna far lätt tillbaka till septembers silvriga fjärd med mycket lättare och ljummare vindar. Minns i november den ljuva september...

Bilden nedan visar sista sträckan ner mot vår bostad.



Läs även andra bloggares åsikter om Svartöstaden, Luleå, höst

Energi

Ur-kraft av Lotta Engström Lodin

Jordens energi och livets

Hitta balanspunkterna

Förstå helheten och dra nytta därav

Livets energi är bunden, i rörelse

När människan hittar sina balanspunkter mellan den livligt pulserade elden, den samlat nedåtriktade jorden, det tungt flytande vattnet, det utåtriktade träet och den inåtriktade konsoliderade metallen. Alla är de energier som ska flöda i takt och jämvikt. Först då skapas den skapande, kreativa och tillitsfulla människan. Fylld av utåtriktad nyfikenhet och balanserad integritet.

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, skapande, kreativitet, energi

Ett sparsmakat samtal

Sörlänningar brukar ha en del åsikter (=fördomar) om oss norrlänningar och då kanske i synnerhet inlandsbor av den manliga sorten. Alla människor har ju som bekant sina förtjänster och brister.

En kollega till mig berättade om ett telefonsamtal ur radioprogrammet ”Karlavagnen”. Denna lilla dialog mellan en inlandsbo från Arjeplog och programledaren stärker ju inte direkt aktierna för männen från inlandet.

Inlandsbon: ”Vi har kallt och har fått snö”………….
Programledaren: ”Jaha”………
Inlandsbon: ………….
Programledaren: ”Vad gör du på vintern då?”
Inlandsbon: ” Åk skoter”
Programledaren: ”Ja, och…”
Inlandsbon: ”Jo, de händer väl att jag pimplar och tar nån öl”
Programledaren: ”Men vad gör du på sommaren då?”
Inlandsbon………(tyst länge) ”åk me skotern på vattnet”

Därefter fick inte programledaren ut så mycket mer av inlandsbon.

Samma kollega berättade om en kvinna från inlandet att hon var glad så länge hennes man inte hade skotern i köket(!).

Det är mycket som behöver ändras i det norrbottniska inlandet. Annars lär nog bara de fåordiga skoterälskande männen bli kvar och hur det slutar är väl lätt att räkna ut…..

Läs även andra bloggares åsikter om Norrbotten, glesbygd, män

Svartöstadsbilder - stranden

Nu när hösten är på väg att bli som mest grå är det dags att minnas den fina höst vi just lagt bakom oss. Bilderna visar stranden intill Svartöstaden med den gamla piren. Bilderna är tagna under en av de många sköna dagarna under september.



Läs även andra bloggares åsikter om Svartöstaden, Luleå

Sångsvanar

Vintern har redan kopplat ett grepp om inlandet och igår föll det första tunna snötäcket över kustlandet. Så här års sent på hösten är det spännande att ha sin bostad nära havet. Faktum är att fågellivet många gånger är mycket aktivare nu än mitt på sommaren. Dominanterna framför alla andra är naturligtvis sångsvanarna. Dessa närmast arktiska fåglar som stannar så länge det finns en öppen vattenspegel.

Nu när insjöar och innanfjärdar börjar att frysa till så samlas de allt närmare havet. Denna morgon hade nära nog ett 50-tal sångsvanar hittat sitt födsloställe nära vår bostad.



Jag följde en del av denna grupp svanar i snögloppet idag. Kunde konstatera att dessa mäktiga fåglar hela tiden var i rörelse och födslosökande. Det fanns många ungfåglar bland de äldre och jag fick en känsla att de möjliga föräldrarna hade uppsikt över ungfåglarnas förehavanden.



Förundrasdes även över hur oskygga dessa sångsvanar är. Som barn fick jag höra att sångsvanen var en skygg och en ganska sällsynt fågel som företrädesvis häckade på myrarna längst i norr. Nu är det andra tider. De är närmast som vilka parkfåglar som helst. Visst är naturen förunderlig!



Läs även andra bloggares åsikter om Sångsvan, fåglar, natur

En iskall draja

Jag har nyligen fyllt femtio. En av mina uppskattade födelsedagsgåvor var en god gin med namnet Tanqueray. Jag fick ginen av Tord och Tiina som vet att jag är en stor vän av den goda smaken.

Med ginen medföljde en bruksanvisning hur den bästa av drajor ska tillfredas och avnjutas. I anvisningen stod det bl a att drajan med fördel ska intas invid Uddjuares (d v s Välmba som tillhör Uddjaures vattensystem) kalla vatten.

Sagt och gjort. Nu har jag blandat till drinken enligt anvisningen, dock med två undantag, glaset är inte av klassiskt snitt och coctailpinnar till oliverna saknas. Det är ju trots allt i en stuga jag befinner mig.

Nordlig utpost kan bara konstatera att det är skillnad på gin och gin. Drajan är förförisk god och naturligtvis spelar Välmbas iskalla vatten med när nyisen slår mot strandens stenar.
En mer njutningsfylld förhöjare av den enkla grillstunden på stugbron får man leta efter….

Läs även andra bloggares åsikter om Dry martini, grillning

Oktoberbild från stugan Grova - slutfiskat

Fiskaren har just tagit upp sina nät från Välmbas vatten, där de säkert har räntat på med en och annan sik de senaste veckorna. Men nu är det slutfiskat och den lilla båten plöjer sig långsamt fram igenom den nattgamla isen.

Läs även andra bloggares åsikter om Fiske, is, vatten

Välmbas isspeglingar

Jag vaknar denna söndagsmorgon. Klockan är 7.30, almanackan visar den 11 oktober och termometern -11c. Denna morgon råder ingen global uppvärmning i omgivningarna kring vår stuga Grova. Snön har lagt sig och i natt har en tunn is brett ut sig över Välmba. Morgonen är isklart vacker. Den yrvakne fotografen kan naturligtvis bara återge ett liten del av skönheten, men ändå….



Läs även andra bloggares åsikter om Arjeplog, is, skönhet, stillhet

Att ta makt över sin tid.....

Nordlig upost rekommenderar varmt läsning av en utmärkt artikel i DN om att ta makten över sin tid. Det är ingen lätt historia. Vi är nog många som vill det, men det är inte alltid lätt att gå från ord till handling. Ge dig tid att läsa artikeln, det är en god tankeväckande investering.

Läs även andra bloggares åsikter om Tid, konsumtionssamhälle

Tillbaka till Grova

Vy från stugan över Välmbas nyis

Efter en hektisk höst så har jag dragit mig tillbaka till stugan Grova i Lappmarken ett par dagar. Om mitt mänskliga liv har gått på högvarv än längre period så möts jag här av en tillvaro som på denna plats närmast går i ultrarapid.

Naturen är så stilla att det nästan gör ont. Det är just detta som är utmaningen, att stadsmänniskan ska kunna slå av på sin takt och i någon mening hitta takten med naturen.

Många gånger är jag en orolig och vilsen människa, men med en stuga på en så vacker plats tar det inte så länge innan en skön naturens balsam intar kropp och själ.

I brist på min närvaro verkar en större renhjord ha funnit Grova som utmärkt plats för nattvila. När jag anländer stöter jag säkert upp 50 renar och hunden Sigge har doftsensationer så det räcker bland alla nattlegor.

Vintern har redan tagit ett stadigt grepp om landskapet. Nyisen förökar sig framgångsrikt över Välmba och en sista storskrake sträcker mot söder.

Tid för vila, tid för kontemplation. Tacksamheten är stor….

Läs även andra bloggares åsikter om Arjeplog, natur, vila, stillhet

ICA´s sänkta priser

I tidningarna läser vi att ICA´s sänkta priser inte har märkts för oss konsumeter alltmedan ICA´s ledning försvarar sig.

Nordlig utpost som är van att gå till botten med saker och ting kan ge ett högst påtagligt exempel på varför priserna snarare torde skjuta i höjden.

Min fru Lotta gillar bär och i synnerhet hallon. Det ska vara svenska bär. Vi brukar köpa frysta hallon av med produktnamnet BOB. För ett halvår sedan kostade denna produkt 69 kr/kg. För tre månader sedan hade priset plötsligt höjts till 89 kr/kg. När jag döm av min förvåning skulle köpa hallonen förra veckan kostade denna produkt 105 kr/kg. Under loppet av ett halvår hade hallonen blivit inte mindre än 52% dyrare!!

Det ni ICA! Snacka om lurendrejeri. Visserligen handlar detta om en enstaka produkt, men jag gissar att detta exempel är långt ifrån unikt…..och….det är nog inte bara vår matkasse som har blivit dyrare.

Gällivare

Så har Nordlig utpost fått möjlighet att besöka den andra gruvstaden i norr - Gällivare. Förutom lågfjället Dundret ger knappast bilden ovan någon rättvisa åt Gällivares egentliga personlighet och mentalitet. Kyrklighet är inte direkt vad gällivareborna brukar förknippas med.

Av någon anledning har Gällivare med omnejd blivit lite av Norra Sveriges "vilda vestern". Den mest mytomspunne personen från Gällivare är den för många inte helt okände Liikavaarafrans. Han var en bohem av ett särkilt slag som söp, horade och tjuvjagade bäst han ville och som inte hade något emot att ta någon vända på "Vita Duvan" (Luleås gamla cellfängelse) emellanåt.

I modern tid verkar en del av denna mentalitet leva kvar. Där man på andra platser skäms för sitt supande så finns det många i Gällivare som skryter om samma sak. Att man dessutom jagar lite olovandes verkar vara mycket mindre känsligt här än på många andra platser.

Av vilken anledning det har blvit så här verkar inte Gällivareborna kunna svara på själva, men de tycks vara på klara att så är fallet. Vid mina tidigare möten med ungdomar i Luleå har jag flera gånger fått höra - "vad kan du vänta dig, jag är ju från Gällivare".

Nordlig utpost kan konstatera att Norrbotten bjuder på stora kontraster inte bara vad gäller natur och klimat - Det är långt från frisinnets Älvsbyn till suparmentaliteten i Gällivare. Vad det är trevligast att bo låter jag däremot vara osagt.

Läs även andra bloggares åsikter om Gällivare, Norrbotten

Musilimer, kristna och vi andra

Vi lever i en tid där islam och dess religiösa utövare som ses den nya tidens ondska. Daglig nyhetsrapportering hjälper till att förstärka denna bild. Samtidigt måste vi vara på det klara med att vår bild utgår från vårt västerländska sätt att se på världen. Det kan finnas andra bilder som kan vara lika sann som vår.

Människans historia har otaliga exempel på förföljelser, övergrepp och etnisk rensning i religionens namn. I detta avseende utmärker sig vår kristendom historiskt lika illa som islam och dess utövare.

Jag tror inte att de är någon skillnad på religionerna. Det är lika illa för en palestinier i Jerusalem som en kristen i Mosul. Jag menar att det huvudsakliga skälet till att Islam ses som ett reellt hot idag är den utpräglade fattigdom få möjligheter utbildning och utveckling som präglar delar av den arabiska delen av världen idag. Så länge denna ordning består kommer det finnas en grogrund för nya talibaner, självmordsbombare eller vad vi väljer att kalla dem.

Det finns naturligtvis mäktiga intressen som underblåser detta och har mycket att tjäna på att denna ordning består.

Vår värld skulle kanske vara en mycket trevligare plats att leva på utan religioner skapade av människan.- men skyll inte på muslimer, utan skyll på de maktfullkomliga människor som utnyttjar människor för egen vinnings skull.

Läs även andra bloggares åsikter om Religion, Islam, Kristendom, förtryck

Svartöstadsbilder - ett sista dopp?

Nu börjar kylan lägga sin kalla hand över Norrbotten och Svartöstaden. Annat var det bara för en vecka sedan då stadsdelens ungdomar en ljummen septemberkväll funderade över om de skulle ta årets sista bad. Det blev inget med den saken....och nu lär det nog vara försent.

Läs även andra bloggares åsikter om Svartöstaden, Luleå, höst, bad

Vernissage!!

Då har min fru Lotta haft vernissage igen. Den här gången på Lilla Galleriet i Boden. En fantastiskt fin utställning med glas och keramik med den underfundiga titeln ”I begynnelsen var”. Har ni vägarna förbi Boden bjuds ni på en upplevelse. Både ögon och öron kommer att få sitt lystmäte.

Personligen har Nordlig utpost hittat sin personliga favorit (bilden ovan). Jag låter läsaren avgöra varför just denna keramik blev mitt val bland många. Gå gärna in på Lottas blogg så kan ni läsa mer om utställningen.

Svartöstaden i ord och bild

Nordlig utpost har ju sedan en tid flyttat till Svartöstaden, en stadsdel i Luleå som är lite vid sidan om. Den liknar inget annat i Luleå där den ligger i SSAB:s skugga samtidigt så vackert beläget vid yttre stadsfjärden. Stadsdelen byggdes upp på 30-talet för det expanderade Järnverkets arbetare. Stadsdelen har fått behålla mycket av sin gamla profil och är numera K-märkt. Det vilar en speciell stillhet och retroatmosfär över denna stadsdel som Nordlig utpost kommer att försöka förmedla i ord och bild emellanåt.

Svartöstadsbilder - gilla lugnet

Detta skulle vara en bild från 60-talet eller 70-talet, men det är en alldeles vanlig septemberdag år 2009. Bilden är typisk för området - i stadens och industrins närhet finns tidlösheten och lite av dåtidens lugn kvar.

Läs även andra bloggares åsikter om Svartöstaden, bilder, retro

En bild

Betrakta denna bild. Vad är det du ser? Ibland kan lite rörelseoskärpa med kameran skapa en ny bild av världen. I finare kretsar kanske det skulle kallas för fotokonst, trots att fotografens enda avsikt var att ta en bild över havet och dess nyuppstigna måne.

Finns det någon sann bild över världen? Vi ser med våra ögon, men de kan lura oss. Vi väljer också att se det vi vill se och bortser från mycket annat. I de bästa av världar försöker våra ögon och hjärna skapa ordning och mening, men vad är det som säger vår bild av världen är sann?

Ingenting.

Läs även andra bloggares åsikter om Bilder, foto

Fylla 50 - minnet och drömmarna

Jag har bestämt hur jag ska fira min 50-årsdag. Firandet ska vara enkelt. Det är ju jag som ska firas bland mina nära vänner och släktingar och då ska jag inte trötta ut mig med en massa onödiga slitsamma kringarrangemang. Jag har också bestämt mig för att platsen för firandet ska vara i vår nya lägenhet på Kajgatan. Det känns mest personligt så.

När jag funderar lite över min livsresa hittills står det mig plötsligt klart att jag har mycket enklare att komma ihåg situationer som hände för 20 eller 30 år sedan än det som hände för 5 år sedan. Det som ligger relativt nära i tid är mycket svårare att referera till än det som ligger längre bort. Likadant är det med nattens drömmar. Fortfarande utspelar sig många drömsekvenser från min barndoms kvarter i Gävle.

Är det verkligen så att jag håller på att bli gammal? Gamla människor tappar ju ganska ofta sitt närminne, men kan med inlevelse berätta om hur det var förr. Visst, jag har blivit äldre, men ännu kan jag med vår tids mått inte betecknas som gammal. Jag vill hellre tro att det förhåller sig så att min hjärna har bearbetat eller fortfarande håller på att bearbeta mina barndomsminnen. Sedan lever barnet mer i nuet och direkt. Minnena blir starkare helt enkelt.

Konklusion – det är viktigt att hålla barnet levande inom sig för ett rikt liv även efter femtio.

Läs även andra bloggares åsikter om Födelsedagar, drömmar, minnen, barn

Orden för dagen

Tankar blockerar och frustrerar
Handlingar ger livsutrymme.....

Läs även andra bloggares åsikter om Tankar, handlingar, liv

Fylla 50 - annonsen

Jag fyller snart 50 år. Just femtioårsdagen är nog den viktigaste födelsedagen i våra liv, så tillvida vi inte tillhör det lilla fåtal som får uppleva 100-årsdagen.

När jag förnimmer barndomens bilder av femtioåringen träder en lätt fetlagd, rödnosig och flintskallig man fram som bjuder upp till fest. Det är alltså en man som redan har passerat livets ”middagshöjd”, men som fortfarande vill ha roligt.

Nu har jag själv snart nått denna aktningsvärda ålder. Även jag är nästan fintskallig, men knappast rödnosig och fetlagd. Jag plågas av huvudvärk emellanåt, närsyntheten tilltar i snabb takt och mina gamla amalgamfyllningar sjunger på sista versen. Men, bortsett från detta är jag frisk, välmående man med en fortsatt nyfiken blick inför livets fortsatta resa.

För en tid sedan uppmärksammade även våra lokaltidningar att min dag närmade sig. De såg gärna att jag berättade om mig själv för publicering inför 50-årsdagen. Det jag skulle berätta om var min utbildning, yrkesliv och karriär, föreningsengagemang och eventuella politiska uppdrag. Så fullkomligt ointressant! Om vem denna 50-åring egentligen är efterfrågades intet.

När man fyller 50 år har man i bästa fall uppnått den ålder att man börjar få lite klarare bilder över vem man är och står för. Om detta skulle dessa annonser berätta. Då kunde de bli riktigt intressanta.

Läs även andra bloggares åsikter om Födelsedagar, födelsedagsannonser

Naturlig bearbetning

Jag vandrar i skogen. Här får jag vara svag utan att någon ifrågasätter min svaghet. Här kan jag leva med mina rädslor trots dess relativa obetydlighet.

Under vandringar får tankar och känslor leva ut precis som de är. Kanske får de till slut ett fäste och jag kan bli hel om så bara för en stund.

Kanske fångas mitt intresse av en svamp, ett löv, en fågel eller ett omkullvält träd som jag inte har sett förut. Liksom trädet har jag mina svaga punkter.

Utan svaga punkter vore jag inte människa.

Läs även andra bloggares åsikter om natur, svaghet, rädslor, bearbetning

Kirunabilder 4 - ett stycke evighet

Från Louussavaaras topp med blicken mot norr. Rymd, tystnad och vind. Här får den som söker ensamheten sin slutliga fristad.

Läs även andra bloggares åsikter om Kiruna, natur, ensamhet, stillhet

Kirunabilder 3 - hotell på Loussavaara

Kiruna bygger för sin framtid. Det är lågkonjunktur och här spekulerar bygdens entreprenörer med min arbetskollega när det avstannade hotellbygget på Loussavaaras topp ska komma igång.

Läs även andra bloggares åsikter om Kiruna, hotell, framtid

Kirunabilder 2 - en förlorad stad

Nästan allt du ser på denna bild ska inom en snar framtid försvinna. Priset för stadens överlevnad är att förloras för att återfödas på en annan plats.

Läs även andra bloggares åsikter om Kiruna, förändring, framtid

Kirunabilder 1 - Gropen

Malmberget har sedan tidigare sin välkända grop. Kiruna håller på att få sin. En grop som inom sin tid ska sluka nästan en hel stad.

Läs även andra bloggares åsikter om Kiruna, framtid. förändring