Tankar och livsfragment 28 augusti 2023 - en björnspillningsskomposition

Ofta behöver man inte söka bilderna. De kommer till dig. Ibland blir bilden lite trevligare än vad jag faktiskt tänkt. Det var ju bara en liten bit björnspillning.

Jag hade fått höra att färsk björnspillning hade sett i närheten av min stuga. Precis som under samma tid föregående år. Kanske var det samma björn som sökt sig till ett område utan björnjägare, vem vet...

Igår gjorde jag en av mina vanliga vandringar i området. Jag var inte orolig för någon björn. Fanns den i närheten så skulle den säkert hålla sig undan.

Ingen björn hördes eller sågs, men efter vägen mot södra Kasker uppmärksammade jag en annan liten spillning. Inte mycket till världen, men dock.

När jag ser bilden så här i efterhand så tycker jag att det blev en helt osökt trevlig liten komposition. Spillningen invid den lilla tuvan  och det gulnade björklövet som gav en varsel om den förestående hösten. Ögonblicket som förhöjde min dag behöver inte vara större än så...

 

Tankar och livsfragment 24 augusti 2023 - tiden nu

 

Så var jag då åter i mina stuga Grova i Västra Lappland. Det är alltigenom bekant men även nytt. Jag har varit här så många gånger, samma vyer och natur med årstidens olika skiftningar.

Det nya är jag själv, där jag befinner mig i livets rullande hjul. Sedan ett halvt år tillbaka är jag heltidsledig.  Jag äger min tid till största del. Det nya är att jag nu kan vistas här under längre perioder under hösten - den tid då allt lugnar sig i naturen och när samma natur visar upp sig från sin finaste sida.

Jag lever just nu. Det här är platsen där jag kan uppleva nuet i realtid. I lugnet och tystnaden finns bara jag och den natur som omger mig.

Jag ser moln, de små skiftningarna i vattnet, djur och fåglar. Jag söker inte upplevelserna och kräver inget.

Så här i gränslandet mellan sommar och höst är det mer liv i naturen. Flera hackspettar visar sig, liksom lavskrikorna. Smålommen äger himlavalvet och fiskgjusen visar sig vid flera tillfällen utanför min badplats.

Det här är mitt eget fönster till en försonande värld. Långt bort från den stora världens brand och galenskap. Det är ingen eskapism. Det är ett nödvändigt helande. Jag kan inte bortse från världens larm, men stuglivet ger mig lugn och perspektiv på tiden som är nu. Det gör det lättare att hantera min oro.

Solen lyser in genom fönstret. Det är dags att gå ut och ta mitt eftermiddagskaffe...