Genom att aldrig ha några förväntningar på mina turer behöver jag aldrig bli besviken. Oavsett vad som händer så är turen lyckad och händer något oväntat så är det en bonus.
De senaste dagarna har varit ganska gråa med lite regn av och till. Naturen har gått lite i väntan och fågelsången är avvaktande och försiktig.
Igår gjorde jag en kortare tur i kända marker. Det var stilla och doftade gott av den späda grönskan. De vanliga fåglarna sjöng en del. Inne i en tätare granskog var det alldeles tyst. Snart förstod jag varför då en gammal havsörn plötsligt lättade från en gren strax intill. Det var ett kort möte, men omtumlande. Jag var ju så nära. Kort därefter blev jag nästan lika överrumplad av den hare som rusade upp alldeles intill mig på det sätt som är så typiskt för haren. Det var inte lika mäktigt som den nära observationen av gammelörnen, men likväl roligt.
Då jag inte jagar efter upplevelser på mina turer i naturen, utan försöker vara så nära nuet som mitt jag klarar, blir också upplevelsen av det som faktiskt händer när det händer så mycket starkare.
För mig är det närmast något religiöst av att få vara i den natur som är störst av allt och som vi alla på ett eller annat sätt är beroende av. Just i allt detta fina finns min tro och hopp...
