Tankar och livsfragment 26 september 2022 - årsringarna växer

 Förra veckan fyllde jag år, 63 år nog räknat. En liten tiden i evigheten, men ganska lång tid på jorden för mig. Det börjar bli många årsringar nu.

Det är fint att fylla år i september. Det är min favoritårstid med alla fina färger, den allt klarare luften och med ett mjukt försonade ljus. 

Sedan är det naturligtvis kluvet detta med att fylla år. Ju äldre jag blir påminns jag om min utmätta tid. Det goda sidan av myntet är att livet lugnar ner sig. Jag har en annan erfarenhetsbank att gräva i. Den gör mig oftast lugnare och mer tillfreds. Det är mycket bra att ha i den allt oroligare tid vi lever i.  

Den tristare sidan av samma mynt är krämporna. De som jag redan känner av och alla de som kommer framöver. När jag nyligen träffade en läkare kallade hon det ålderbonus. Fint sagt om det kommande sönderfallet.

En del brukar säga att ålder bara är en siffra. De har lite rätt, men mycket fel. Bär vi våra år med glädje och nyfikenhet kan det helt klart vara trevligt att bli äldre. Vi mognar och själva lusten till livet kan finnas kvar. Men den där nedbrytningen som sakta smyger sig på har just med vår ålder att göra. Ju högre siffra desto fler funktioner hämmas.

Just nu finns det mycket gott att säga om mitt 63-åriga liv. Jag hoppas fortsätta kunna färgsätta det länge än likt höstens alla färger. Livet är för kort för att göra det färglöst...

Tankar och livsfragment 15 september - stilla kväll i stugan

 Dagarna går och jag har en skön lunk i stugan. Om ett år som blivande pensionär kommer jag kunna vara vara här än mer. Ser fram emot det. 

Det här är platsen där jag lätt hittar mina rutiner och lunk och där distraktionsmomenten är få. Nu har det varit grått och småregnigt några dagar, men det bekommer mig inte så mycket. Jag gör mina nära vandringar, läser, bastar grillar och äter gott. 

Naturen lunkar på i samma takt. Det händer inte så mycket på mina vandringar, men storlommen ropar fortfaranade på Välmba och idag spelade en flock juvenila rödvingetrastar för mig i skogen.  Hos Sture får jag veta mer om naturens dramaturgi. Förra veckan vandrade en björn längs vägen mot min stuga. För något år sedan sågs här även spår av järv. På vandring efter stugvägen ser jag också  spillning av björnbesökaren. Vägen mot stugan är inte bara en passage för ren och älg.

Så här på kvällen hemsöker jag mig åt nostalgin. De CD-ksivor som jag inte längre kan spela hemma finns nu här tillsammans med en CD-spelare av äldre format. Skivorna är mest från 90-talet. Många lyssningar har sitt ursprung från vännen Björns lya på Forskarvägen. Där spelades mycket musik bland alla samtal. På kvällarna spelar jag en del av denna musik. Goda minnen, javisst, men också en känsla av att det där livet går väldigt fort. I musiken väcks minnen och tankar. Känns nära, men så fjärran. Inget vemod. Den goda känslan består i takt med att mörkret lägger sig...

Tankar och livsfragment 14 september 2022 - mörka skuggor breder ut sig

 Det är kväll i min stuga. Kvällen omfamnas av mörkret, det goda, som sig bör så här i september. När jag går ut ropar en lom ute på vattnet. Den ingjuter hopp, jag blir glad.

Som så många andra försöker jag försonas och förstå ett valresultat. Det är inte lätt, men den helande naturen som jag omges av, hjälper till.

Så här på hösten växer skuggorna, de blir allt längre när solen inte når så högt. Efter valnatten försvann solen. Ett lätt regn har till och från dränkt in landskapet.  Regnet känns som ett sorgflor och det ska visst pågå flera dagar till.

Men, som sagt, skuggorna blir längre och mörkare. En blåbrun majoritet ska leda vårt land där det bruna partiet är störst. Jag är orolig, mycket. Vad ska hända med sammanhållningen, miljön och klimatomställningen? Jag är rädd för flera förlorande år. År då samhället vittrar sönder än mer. Jag upplever en kuslig likhet med Trump när Åkesson säger att vi ska sätta Sverige först...

Det som kanske tynger mig mest är hur den unga generationen tänker, förstagångsväljarna. Hade de fått bestämma hade SD tillsammans med moderaterna nära nog haft egen majoritet. Gretaeffekten tycks vara försvinnande liten.

Försöker i någon mening förstå de ungas val, men som gammal i gården gör jag det inte. Vill inte säga att det var bättre förr, men det fanns i alla fall mer av sammanhållning och känsla för de svaga i samhället. Måhända var lösningarna naiva, men ändå. När hörde jag ordet solidaritet senast...?

Har de unga blivit bortklemade materialister och/eller är de kidnappade av aggressiviteten i sociala medier? Naturligtvis är det mer komplext än så, men de val de gör för framtiden gör mig sorgsen.

Kanske lommen fortfarande ropar i mörkret därute. Naturen är alltid mitt balsam. Tror jag kommer att behöva den mer än någonsin framöver...

Tankar och livsfragment 11 september 2022 - valdagen

 Det är valdag. En valdag där mycket som vi har tagit för givet kanske är lika givet när vi vaknar imorgon. Minns en annan 11 september. Dagen då tvillingtornen i landet på andra sidan Atlanten pulveriserades. Det förändrade världen och kanske också blev ett av startskotten för angreppen på den amerikanska demokratin. 

Nu är det lite av demokratin som står på spel även i vårt land. Släpper vi in ett brunt parti i finrummen så kan vi aldrig vara säker på var det slutar. Detta borde historien ha lärt oss. Det finns skäl att vara orolig...

Denna dag försöker jag hålla sinnesfriden stången i min stuga. Det går bra. Det är en underbar höstdag och jag gör en av mina återkommande vandringar. Den här gången till Storgaika.

Höstfärgerna börjar mättas, luften är hög och klar. I stillheten hör jag något som liknar orrspel. Det stämmer inte och strax blir jag varse. Fyra ripor flyger plötsligt upp alldeles framför mig. Frågan vem som blev mest rädd, riporna eller jag. Strax därefter glidflyger två havsörnar ovanför mig. Det gör mig ingalunda rädd,  även om de säkert har spanat in mig. Jag är mer bekymrad över att det är mest havsörn jag ser numera. Detta år har jag varken sett någon falk eller vråk i dessa trakter.

Invid Storgaikas toppröse bereder min fina värld ut sig med alla dess färger. Jag kan bara hoppas att skönheten får bestå. Dagens val kommer att ha betydelse. Jag kan bara hoppas på det bästa...

Tankar och livsfragment 6 september 2022 - tidig höst vid havsbandet

 Under helgen gjordes ett besök på fina Seskarö - ön som har blivit en av mina hemvister för umgänge, vandring och vila.

På söndagen gjorde vi en tur till sydsidan av ön. En kylig vind visade att årstiden håller tidtabellen. När vi kommer fram visar sig solen allt mer och stranden ligger i lä för vinden.

Naturen har en förmåga att visa väldigt många ansikten och nästan lika många sköna sådana. Just denna dag blev molnens och solens spegling i havet tillsammans med det ovanligt låga vattenståndet en fin kombination.

Här blev vi sittande länge. Ett lätt sus från skogen och lite vågskvalp tillsammans med en värmande sol gjorde livet så där underbart som livet kan bli. En bit bort tutade sångsvan  och i lövträden försökte årsungar av rödhake sjunga upp sig.

Fjärran var världens larm och den valrörelse som bjuder på ständigt nya lågvattenmärken.

Det här var en fin plats för vila och reflektion. Platser som denna skulle många politiker behöva bege sig för att mogna i tankar och insikter. Frågan är om de skulle ha förmågan i denna insiktslösa tid...