tisdag 29 december 2009

I slutet av året


Vår julgran år 2009. Storleken saknar betydelse, det är tanken som räknas

Ett år har snart nått sitt slut. Ett händelserikt år och ett år med många ansikten. Det finns mycket att minnas och att förfäras över. Klimatmötesfiaskot i Köpenhamn och alla nya och gamla förtryck i världen som blottläggs allt tydligare med lättillgänglig information. Men jag vill också minnas Barack Obama som efter ett år som president fortfarande är populär i hemlandet till skillnad från många av hans föregångare. Jag vet att vi har ställt höga förväntningar på honom, men förändring är svår konst och han står trots allt för en hoppats låga när många andra mörka moln sprider sig.

För min egen del har året inneburit stora förändringar och fler står på tur. Året har varit flyttandets år. I våras flyttade vi från villan på Bergnäset till hyreslägenheten på Kajgatan. Under hösten har min fru Lotta flyttat sin ateljé till källarplanet i hyresfastigheten. Ytterligare en flytt står på tur. Efter alla helger ska jag börja arbeta i Umeå. Vill jag behålla mitt arbete är det bara att flytta med till Norrlands huvudstad. Det kommer att innebära stora förändringar. Jag kommer att bli en av många veckopendlare. Jag ser fram emot stora nya utmaningar, men även en slitsam tid.

Vad detta kommer att innebära för Nordlig utpost är för tidigt att säga. Jag kommer delvis få en något sydligare horisont att spegla mina tankar emot och bara framtiden har svaret. Livet är rörelse, både inre och yttre. Innan den nya rörelsen tar vid ska jag och Lotta ladda våra batterier på en betydligt sydligare horisont – Madeira. Det ska bli spännande.

Gott nytt år!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

söndag 27 december 2009

Svartöstadsbilder - stigarna



Långt innan det fanns ett organiserat vägnät i stadsdelen så fanns stigarna. Några av dessa stigar finns kvar och fyller samma funktion som de alltid har gjort - den rakaste vägen att nå målet. Stigarna går bitvis ogenerat nära flerfamiljshusen, men det är det ingen som bryr sig om. Stigarna är en av de små saker som gör att Svartöstaden skiljer sig från andra stadsdelar. De är helt enkelt en del av ett kulturarv som vårdar sig själv som långe vi vandrar längs dem.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

lördag 26 december 2009

Fastfrusen



Ur kurs verkar detta fartyg ha hamnat. Fartyget har nu legat fastfrusen i isen ett dygn i den -20-gradiga kylan. Hur fartyget har hamnat på denna plats förtäljer inte historien, men visst måste fartyget ha navigerat fel- en bra bit utanför isrännan som det är och fartyg som dessa brukar hitta sin hamn i viktoriahamnen längre ut. Hur det kan ha blivit så går det ju alltid att spekulera över.

Det infrysta fartygets besättning kan inte annat än fira en lugn jul i väntan på lots från någon av isbrytarna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 23 december 2009

Renar på fjärden



Allmedan de julhandlande människorna ringlar fram i bilköer med ett hopp att finna en parkeringsplats pågår en annan färd ett par kilometer bort. Det tidiga vintermörkret börjar falla och från vårt fönster ser vi att samerna håller på att flytta en mycket stor renhjord ut till Sandön på vinterbete. Jag har aldrig sett så många renar samlade och förflyttningen verkar gå exemplariskt med hjälp med moderna fordon.

Det kan synas långt mellan mellan stadsmänniskornas alla julklappsbestyr till en flytt av renar. I vid mening finns trots allt något gemensamt. Människorna konsumerar och renarna ska förhoppningsvis få konsumera renlav i mängd på Sandön.

Med detta vill Nordlig utpost önska en god jul med ett måttfullt konsumerande, men mycket vila och god samvaro!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 21 december 2009

Ett staket

Ett staket markerar en gräns och skiljelinje. I Sverige är staket vanligast i villaområden, där oftast frodig häck markerar gränsen mellan villatomterna. I Sverige har vi också något väldigt fundamentalt – allemansrätten som innebär att vi kan gå och vistas i stort sett överallt. I Norge finns ingen allemansrätt och därmed så finner man staket lite överallt. Ägandet blir där tydligare markerat, men det inskränker också andras rörelsefrihet.

För ett antal år sedan tog ett norskt par över Eugens stuga en bit uppströms vår stuga. Mina föräldrar besökte under mina barn- och ungdomsår Eugen i hans stuga och jag minns många uppsluppna tillställningar. Stugan var också en plats som ofta passerades i samband med korta vandringar och intill fanns och finns en fin liten fågelvik.

Numera råder däremot en ny ordning. Efter det norska parets övertagande av stugan sattes mycket snart ett staket upp. Det blev plötsligt en tydlig markör att denna udde är privat område där vi övriga inte skulle sätta ner våra fötter.

Det brukar heta ett man ska ta seden det man kommer, men det tycks inte gälla detta norska par som tyvärr verkar sakna kulturkompetens och kunskap om den svenska allemansrätten.

Som markägare och därmed granne till det norska paret så brukar jag ägna mig åt civil olydnad och ibland klättra över staket när det norska paret är i sitt land. Det känns helt naturligt och jag skäms inte ett dugg. Dessutom är jag alldeles säker att den gamle stugägaren Eugen bara ler i sin himmel åt mitt tilltag.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

lördag 19 december 2009

Efter solnedgången



Klockan är 13.04 och solen har för en stund sedan avslutat sin korta vandring nära horisonten. Midvinterljuset är kort, förgängligt och många gånger fantastiskt vackert. När sol, moln och fjärdens flödvatten får samverka bjuder naturen på de bästa av upplevelser. Betraktaren kan bara tacka och med ett mer högt buret huvud ta emot det mörker som snart ska falla.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

torsdag 17 december 2009

Svartöstadsbilder - lappkåtan



Dessa stockar som lutar mot varandra är naturligtvis ingen lappkåta, men utseendet ger en vink att det en lappkåta vi ska tänka på. Den har stått där ganska många år. Tätt intill finns även en labyrint som knappast har nått den aktningsvärda ålder som många andra labyrinter på öarna vår i skärgård.

Det sägs att en nåjd brukar besöka kåtan emellanåt. Jag ser fram emot detta. Till min besvikelse var mannen på bilden ingen nåjd, utan en helt vanlig man som tänt en brasa för att grilla korv.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 15 december 2009

Svartöstadsbilder- röran

Vi lever i styleisternas tid. Det ena designade hemmet efter det andra visas upp i tidningarnas lördagsbilagor. Helst ska hemmet göras om totalt. Allt det gamla ska kastas ut hur bra det än har fungerat. Flertalet människorpåverkas, men tack och lov är det nog färre som vänder ut och in på plånboken för att hänga med i de senaste boendetrenderna.

Även stadsdelen Svartöstan är inte opåverkad av tidens trender. För tillfället kan vi skåda makalösa jularrangemang i bästa amerikansk stil i vissa trädgårdar. Men, i Svartöstaden finns det ännu en plats för den till synes oorganiserade röran, oavsett om det handlar om gammalt skrot eller ogräs.

Betrakta dessa bilder. Kanske hjälper de dig att slå ner på dina ambitioner, speciellt inför den hysteriskt kommersiella jul som väntar.....







Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 11 december 2009

Säkerhetsparadoxen

Alltmedan det viktiga klimatkonferensen pågår i Köpenhamn är Norra Norrlands kustland försjunket i att stort snöfritt decembermörker. Detta område är förmodligen Sveriges mörkaste just nu. I midnattsolens land är däremot nu solen nedan horisonten, men i gengäld finns snön som lyser upp tillvaron.

Det mörka landskapet är även reflexvästarnas landskap. Nu är det inte bara den mindre barnen som bär dessa västar, utan även allt fler vuxna.

Det slår mig att vi i detta land är så enormt måna att skapa säkerhet runt oss själv. Vägen från lagen om bilbältesanvändning till reflexvästarnas tid har inte varit speciellt lång. Ta säkerhetsbeslut i det lilla är enkelt, men att göra nödvändiga förändringar för att rädda jorden från en klimatkollaps är en svårare sak. Säkerligen är det många av dessa reflexvästbärare som även tillhör de många tomgångkörningssyndarna.

Kanske den stora svårigheten att både tänka tryggt privat som globalt är människans stora tragedi. Ska vi lyssna på framtidsforskarna så har än mindre att hoppas på. Människan i den rika världen är mer och på väg att bli en flexibel och ombytlig materialist. Detta i en tid då vi borde ställa om våra vanor ordentligt. Låt oss hoppas att den kurs som läggs fast vid klimatkonferensen är fast. Tyvärr finns det en stor risk att konferensen slutar som så många gånger förr då poliska ledare ska fatta beslut i viktiga frågor - en urvattnad kompromiss.

Jag vet att jag låter negativ. Troligen färgas jag av en mörk, snöfri och hittills alldeles för varm december.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 8 december 2009

Kickmänniskan och informationsflödet

Vi lever i en tid där de intryck och den information vi matas mer bara ökar. Det finns ingen hejd på all intryck och källor med både god kunskap och ren skit som vi tar emot. Somliga söker den aktivt medan andra försöker värja sig, men har svårt att hålla emot. Det viktigaste är att försöka ha en kritisk distans, inse att man är en del av flödet och göra det bästa av situationen.

Visst skapar en värld mer allt mer information som utbyts nya möjligheter och kan bidra till att vitalisera samhället. Jag tror få av oss vill ta stegen tillbaka innan internet blev den nya kanalen i snart alla hem.

Svårigheterna med den värld som växer är att vi har allt svårare att bli tillfredställda bland alla möjligheter som står till buds. En ung människa har mötts av ett flöde av intryck som vi äldre knappast har en susning om. Jag var helt nyligen på en konferens om droger på nätet. Det var en skrämmande verklighet som presenterades med ett ständigt nytt flöde av droger som ibland hinner skörda liv långt innan de har blivit narkotikaklassade. Mediet är givetvis internet med flashiga hemsidor om alla himmelska upplevelser som väntar om du tar dessa piller.

Den nya människan är och riskerar i en framtida värld allt mer bli kickmänniska. I ett informationsflöde där upplevelser utöver det vanliga glorifieras blir det dit många söker sig. När en ung människa har gjort och upplevt kanske allt för mycket redan i unga år, vad är det då som återstår? Det som ger mål och mening kanske då blir ständigt nya upplevelser, gärna spännande förpackade med en minimal ansträngning.

Det är för många svårt att ställa sig utanför en värld som öppnar möjligheterna på gott och ont. Frågan är vad som i förlängningen händer med oss människor? Livet är ju som bekant mycket vardag och alla har vi ett behov av stillhet och återhämtning för att må bra. Ingen har nog något riktigt bra svar på frågan. Jag får se fram emot framtiden med skräckblandad förtjusning….

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

söndag 6 december 2009

Solgenombrott över stadsfjärden



Så gick novembergrått över till decembergrått. Vid lunchtid bröt plötsligt den låga decembersolen igenom. Från vår balkong kan vi blicka ut över en stilla och sedan en vecka tillfrusen stadsfjärd. Isbrytaren Frej har nyligen gjort sin premiärtur och brutit upp en isränna. Även en gråslaskig decemberdag bjuder på små skönhetsupplevelser, även om de är sparsmakade och förgängliga.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 4 december 2009

Svartöstadsbilder - piren



Vid Svartöstadens bästa strand återfinns den gamla piren. En pir byggd av sten och betong. I det bleka vinterljuset ramar den in stranden som så här års mest besöks av hundägare. Jag vet inget om denna pirs historia. Den har säkert en hel del att berätta, men som bekant kan pirar inte tala, så jag får nog söka kunskap på annat håll.



Läs även andra bloggares åsikter om ,

tisdag 1 december 2009

Den politiska kartan....

…är mycket mer en den rödgröna röra som vissa borgerliga politiker och lederskribenter myntade för något år sedan. De klassiska poliska ideologierna verkar sedan länge ha passerat bäst före datum. Det är väl snart bara Sven Wolter som fortfarande kallar sig kommunist.

Att den röda färgen har falnat allt mer och i bästa fall har lite rosa inslag är sedan länge bekant. Så blir det när oppositionen väljer valstrategi, då är det viktigare att rikta sig till medelklassen i storstäderna än de allt större grupperna som står utanför den samhälliga gemenskapen. Kanske förvirringen och brist på igenkänningsfaktor är än större inom regeringsalliansen. Med skicklig retorik ses moderaterna inte längre som ett inskränkt skattesänkarparti av allt större väljargrupper. För folkpartiet och centerpartiet som inte för så länge sedan kallades mittenpartier verkar den politiska kompassen vara satt helt ur spel i takt med att de tappar sina väljare. De var nog länge sedan centern sågs som ett miljöparti och folkpartiet som ett starkt socialliberalt parti. Idag försöker dessa partier i stället tävla med storebror moderaterna med att bli det nya högerpartiet. Senast nu folkpartiet med sina tankar om nya skattesänkningar och om att stycka upp statliga Vattenfall.

Det är nog inte bara jag som tycker att dessa partier allt mindre har något att tillföra politiken, Samtidigt ruvar Sverigedemokraterna i vassen. Efter nästa val kan hela den politiska kartan bli en ända röra. Då det verkligen en stor anledning att vara orolig. Det vi behöver är en tydlig politisk stabilitet för att fatta viktiga och kanske svåra beslut, inte en politisk karta där främlingsfientlighet och nationell inskränkthet breder ut sig. Det vinner varken du, jag eller Sverige på.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,