Tankar och livsfragment 30 juli 2021 - Heldagsvandring till Jurunjaure

 Då mina fötter inte längre är i helt toppskick är längre fjällvandringar med tung packning inte längre något alternativ. Det är tur att det finns fina alternativ där du på en dagstur kan få uppleva allt det där vilda i fjällvärlden och dess skönhet.

Min fjällvärld är Arjeplogsfjällen. Det är ett vidsträckt fjällområde som ligger lite vid sidan om och inte lika omtalat som många andra områden utefter fjällkedjan. Här finns inga fjällstationer och mycket sparsamt med stugor för den mer bekväma fjällvandraren. Med andra ord kan du ofta vandra helt själv utan möten med andra.

I förrgår gjorde vi en heldagstur till Jurunjaure. Det är en av de mer publika sträckorna då den är lättillgänglig från Silvervägen. Vandringen ger ett fint panorama över gränsfjällens vidder och också en god portion nostalgi då jag passerade detta område vid en av mina tidiga vandringar med barndomskompisen Per 1980. Då var det lite strapatsfyllt med frost på natten och väl klena sovsäckar. Denna dag var det istället värmen som blev prövande.

Det blev många stopp för att fylla på vätskedepåerna och naturligtvis ett bad i fjällsjön Jurunjaure. Belöningen var den fina sikten i solen och alla sköna vyer som följde med oss på vandringen.

När jag och Per vandrade här för dryga 40 år sedan mötte vi inte någon. Denna dag blev det många glada tillrop till både fiskare och barnfamiljer. Alla tycktes glada och uppspelta trots högsommarvärmen och avsaknaden av en svalkade vind.

Naturen helar och gör oss gott. Jag tror att pandemin har fått allt fler att upptäckta det. Nu planerar jag för nästa heldagstur, återstår att se vad det blir. Finns så mycket att välja på därute...

Tankar och livsfragment 25 juli 2021 - ombytligt väder

 Som den vädernörd jag är har jag denna dag i stugan fått full utdelning....men också en portion av oro. 

Det var länge en varm och stilla dag i stugan. Små moln passerade och gav lite svalka men inget som tydde på åska. Men - åska kom det att bli...ja, mycket av varan. Det började med lite försiktigt muller i väster. Redan då anade jag att det kunde bli en skur då i åskan nästan alltid kommer från väster i stugan.

Det försiktiga mullret tilltog och snart samspelade två åskväder, ett över Gaikabergen och ett mot lågfjället Sterbots till. Ett tag var jag i åskvädrets epicentrum och och såg blixten slå ner bara en bit bort. 

Jag förundrades över naturens krafter men var också orolig. Åskan gick hårt, men det regnade inte. Jag tänkte på torkan i markerna och risken för skogbränder.

Till slut kom tack och lov regnet. Regn och regn...det var ett skyfall av kraftig sort. Det forsade så kraftigt så hade det varit vinter skulle vi kalla det ymnigt snöfall.

Nu är det kväll. Det regnar och åskar fortfarande, men av ett lugnare slag....trodde jag när plötsligt rummet blir upplyst av en blixt!

Finner det troligt att åskväder av detta slag också har avtryck av oss människor. Vi skapar klimatförändringar som skapar snabbare kast i vädret. Dessutom leder ett varmare väder till mer av åskväder.

Förundrades också av att jag såg flera båtar på sjön under åskvädret. Som barn fick jag höra att det var förenat med stor risk ett vara ute på vatten när åskan går. Kanske tror människor av idag att de är odödliga... eller så är de bara okunniga...lika okunniga som många är om klimatförändringarna.

Klockan är 21.34. Åskan går fortfarande - den är helt nära nu...

Tankar och livsfragment 20 juli 2021 - på vandring och resa i andra landskap

 Jag tycker om att vandra i nära landskap där jag känner en hemvist. Det kan vara i Luleå, min stuga Grova nedan Arjeplog eller ute på Seskarö.

Någon gång kan det vara roligt att bryta invanda mönster. Det ger nya perspektiv, även om jag aldrig kan bli en lika närgående betraktare som på platser jag besökt upprepade gånger.

Förra veckan åkte vi till södra delen av vårt land. Det blev många mil i bil efter vägar och möten med vänner och släktingar som möts alltför sällan. De blir ofta så när avstånden är stora. När vi möts luckras den tid upp som gått och massor av minnen passerar revy. När vi skiljs åt och resan går vidare bär vi på förhoppningar om att snart mötas igen. Oftast stannar det just vid förhoppningar när vardagslunken kommer ifatt.

Vårt längsta stopp gjordes i Lidköping. Förutom att vi blev bjuda på en fantastisk måltid av Mariannes bror Stefan vid hans restaurang i anslutning till Läckö slott så gjordes några turer till fots och på cykel. Som norrbottning slås jag av det inbjudande odlingslandskapet och lövträdens mångfald. Här finns inga tallurskogar eller stora hyggen, men en välkomnande grönska som gjorde mig varm till sinnes på mer än ett sätt.

Det var fina platser, platser som den vän av upprepningar jag är som jag gärna återvänder till. Det finns så mycket fint att se i vårt land. Vi kan gott stanna här. En livstid lär inte räcka för att besöka alla fina smultronställen som finns därute.

                                                                                                          

Tankar och livsfragment 4 juli 2021 - I stugvärmen bland små händelser

 Det är varma dagar i stugan. Den stugvärmare jag pratar om alstras av högtrycket som täcker norra Sverige. Jag är tacksam över att vara här, inte tvingas jobba, inte sitta i någon jättevarm lägenhet eller irra omkring som en turist en större stad.

Varandet i stugan gör att jag är helt fri att välja takten. Just nu är takten mycket låg. Under dagen har jag mest vandrat hundratalet meter från solstolen i halvskuggan för att då och då ta mig ett svalkande dopp. Även doppen svalkar allt mindre då vattentemperaturen i snabb takt har stigit.

Igår var det nästan stilla och omkring 30 c. Tur då att ha en timring som aldrig når utetemperaturernas extremer. Denna dag har varit mer njutbar då en härlig bris har silat mellan träden.

Det finns gott om tid att lyssna och betrakta under lässtunderna i solstolen. Riktigt varma dagar händer inte så mycket i naturen, men jag inser att när dagen blivit kväll att jag har uppfattat ganska många fågelarter. Vid sidan av korparna vid Trollkärringbacken som verkar ha hållit polsk riksdag har lavskrikorna regelbundet påkallat min uppmärksamhet, sociala som de är. Däremot har jag missat när flugsnapparna lämnade boet med de sina. Nu tycks även rödstjärtens ungar vara på G. Ser dem nyfiket titta ut ur holken mellan matningarna.

Dagens lilla chock lyckades en hare ge mig. Plötsligt sprang den förbi. Just för tillfället kom jag att tänka på det jättestora råtta jag såg igår och för ett ögonblick trodde jag att haren var en ännu större bjässe i släktet gnagare.

Stilla dagar i högsommarvärmen bjuder inte så mycket dramatik. Tur då att jag har amygdalakörteln i hjärnan i behåll som kan sända en liten chockvåg och röra om i fantasin. Livet får trots allt inte bli för stillastående...

Tankar och livsfragment 2 juli 2021 - lata dagar i stugan

 Jag är åter i min stuga. Jag laddar mig med energi och bara är tillsammans med den rogivande naturen. Platsen som är en central hemvist i mitt liv, så viktig och som jag skulle ha svårt att vara utan.

Det här är omgivningarna som har följt mig genom livet, de fina återkomsterna, som barn, som vuxen och om ett par år som pensionär om livet vill. Det här är omgivningarna och olika platser fyllda med så mycket minnen. Som en något äldre man fortsätter jag att se dem med nyfikna ögon och lär mig ibland något nytt - som idag då jag vid den dagliga grillningen såg att flugsnapparhonan var betydligt mer energisk och aktiv vid matningen av ungarna i holken än hanen. Om det var en tillfällighet vet jag inte, men det gav mig tankar i smått och stort.

Det är lata dagar i stugan. Solen flödar från en klarblå himmel och temperaturen stiger dag för dag. Vandraren i mig får anpassa sig. Dessa dagar blir det mest den korta vägen till den lilla stranden och solstolen med regelbundna dopp. Där läser jag Ulf Lundells "Vardagar". En bitvis surmulen 70-årig som säger sina sanningar. I huvudsak delar jag hans analys. Om det säger det mesta om om mig låter jag andra avgöra.

Idag är det dagen mamma skulle ha fyllt 86 år. Hon finns inte längre bland oss. Just denna dag ägnar jag en extra tanke åt henne. Känns också då rätt att vara här - i omgivningar där hon än gång föddes och som hon alltid ville återkomma till.