fredag 22 december 2017

God jul!



 Så är det mycket snart jul igen! Det märks mycket tydligt när jag går genom staden bland alla människor med julklappspåsarna i händerna. Då det blir det lika kontrastrikt att gå den sköna promenaden längs med vattnet (så här års isen) i stillheten mötande av ingen. Så här innan jul tycks inte ens hundägarna ges sig tid till en liten promenad.

Jag har  i vuxen ålder aldrig gjort någon stor sak av julen. Förväntningarna är lågt ställda. Just därför brukar det alltid bli bra.

Julen tillbringas som många gånger förr i barndomsstaden Gävle. Förhoppningsvis går det på räls via nattåget och anländer julaftons morgon. Julen firas med nära och kära. Tryggt och fint är att traditionerna brukar vara lika år från år. Så det finns absolut inget alls att oroa sig för.

Den goda maten brukar varvas med långa promenader. Jag brukar sällan möta någon tomte i den oftast snöfria Sätraskogen, men har jag tur ropar kattugglan i julnatten.

God jul till er alla!

söndag 17 december 2017

17 december 2017, utdrag ur dagboken - snart klimax i julshoppingen



 Ni som följer min blogg vet att jag har mycket svårt för den där osunda shoppingen. En shopping som tär på Jordens resurser, klimat och miljö.

Just så här veckorna innan jul slår den där osundheten alltid nya rekord. Vi shoppar och stressar till oss varor som vi oftast inte behöver. Vi tycks aldrig bli tillfredsställda, utan missbrukar inköp likt den beroende tar för mycket alkohol eller socker.

I någon mening är vi alla shoppare, även jag, men vill nog tillstå att 9 gånger av 10 är det saker som jag verkligen har nytta av. Jag är en sån där sällan shoppare.

 I vår digitaliserade värld håller ju företagen koll på ditt konsumtionsbeteende. Mina kollegor på jobbet har på senare tid berättat om alla s k erbjudande de får via sina mobiler. Det brukar handla om sådär 20% rabatt på någon vara. Sedan vet vi ju alla att dessa rabatter väger lätt efter jul då det mesta säljs ut för halva priset eller mer.

För egen del brukar jag få ett återkommande erbjudande i mobilen - rabatt på Apoteket. Känns tryggt. Jag börjar ju komma upp i allt mer mogen ålder och Apoteket antar nog med rätta att jag med åren kommer att bli en allt trognare kund hos dem.

När det gäller övrig shoppning innan jul så tar jag det väldigt lugnt. Någon gång efter nyår blir det halva reapriset och då kanske jag slår till med en skjorta!

söndag 10 december 2017

10 december 2017, utdrag ur dagboken - sorgflor i mörkertid



Just inkommen efter en promenad i decemberslasket. Det är blött, fuktigt så den lilla spillran av dagsljus har svårt att få något fäste. Söndagar har ofta något melankoliskt över sig. Helgen går på sista versen och det är snart dags att ta språnget mot en ny arbetsvecka.

Under mörkertiden kan dysterheten växa sig lite extra stark. Just denna december hade jag lite hopp att december skulle bli en normal vintermånad. Förutsättningarna fanns efter ett antal kalla dagar med snabb isläggning till havs. Men normalitet är tyvärr inte lägre det normala i klimatförändringarnas tid.

Tittade på SMHI:s statistik över Sveriges årstemperatur sedan milleniumskiftet. Kan konstatera att varje år, 2010 undantaget, har vi haft en årsmedeltemperatur som har varit 1 till 4 grader varmare än normalt. De största temperaturöverskotten har varit i norr och oftast under vinterhalvåret. Detta stämmer allt för väl med de framtida förväntade klimatprognoserna - att  det kommer att bli varmare, speciellt i norr och under vintern.

Visserligen innebär det mindre kyla, men framförallt allt mer av den dystra vädertyp vi har just nu.

December är en naturligt mörk månad. Det nutida och framtida klimatpanoramat kommer att göra den allt mörkare.

Just denna dag ger dessutom ingen annan lindring då jag i tidningen läser att en synagoga i Göteborg som attackerats och om otäcka demonstrationer i Malmö med otäcka antisemitiska inslag.

Tur att musiken och den goda litteraturen kan ge lindring. Jag får trösta mig med den...

fredag 8 december 2017

Skjortor och konsten att hitta rätt i sin kropp



 Vi lär ju som bekant under hela vårt liv. Frågan är när vi är komplett vuxna? Så länge det finns någon pusselbit som fattas kanske vi har en sträcka kvar till den optimala vuxenheten.

Som den 50 plussare jag är så har jag känt mig vuxen ganska länge. Ja, vissa avseenden kände jag mig ganska vuxen redan som barn. Det vi brukar kalla lillvuxen.

Är man barnet som i vissa avseenden är vuxen ganska tidigt finns risken att man tappar lite av farten mot vuxenheten i andra avseenden. I mitt fall har det kommit att handla om förhållandet till min
kropp. Under framförallt tonårsperioden hade jag ett ganska problematiskt förhållande till den. Ja, jag gillade den inte alls. Under dessa år grundlades mitt skylande beteende, d v s ha allt för stora kläder för att dölja de fysiska attribut jag inte var nöjd med.

Paradoxen med detta skylande är att det snarast får motsatt effekt. Det förstärkte min kutryggighet och dåliga hållning. Det där förstod jag en bit upp i vuxenåldern då jag sakta men säkert började sträcka ut min kropp med ett allt öppnare seende mot världen.

Men, det där med något för stora skjortor har envist hängt kvar. När en god vän för ett år sedan påtalade det som borde vara uppenbart för mig trillade äntligen "polletten" ner.

Sagt och gjort, under en kortare period bytte jag ut större delen av mitt skjortförråd. Det gick visserligen helt emot min ickekonsumerande sida. Inget ska avyttras förrän det är uttjänt. Mina för stora skjortor var hela och rena och jag kan bara hoppas att någon på sekond handbutiken med något större storlek än jag har fått glädje av dem.

Det är fint med goda vänner som kan påtala viktiga saker som sådant om ha rätt storlek på skjortan. Med ens har jag blivit lite vuxnare...

söndag 3 december 2017

3 december 2017, utdrag ur dagboken - ohållbarhet och ett försonande ljus



Det har blivit december och årets mörkaste månad. Det är första advent och tre veckor till julafton. Årets mest onödiga köpfest har sedan länge dragit igång.

Jag försöker delta i denna köpfest så lite som möjligt. Just denna söndag gjorde jag ett undantag. Begav mig till masskonsumtionens Mecka i Luleå - Storheden. Faktiskt ovanligt lugnt, men så var jag där just när köptemplen öppnade.

Mitt första stopp blev sportkedjan XXL för koll på snöskor för vinterns utfärder till stugan. Det blev inget köp av snöskor i detta självutnämnda lågprisvaruhus. Visst fanns här snöskor i olika varianter, men jag kunde konstatera att de jag tänkt mig inte var ett dugg billigare än de som finns på sportbutikerna i Luleå centrum...och då ska jag förstås handla dem där. Vandrar ut från det s k lågprisvaruhuset konstaterande att det per automatik inte är billigare där. Däremot fanns det prylar i hissnade mängd. Tänkte - dem ska köpa allt detta?

Sedan bar det vidare till sängvaruhuset Sova. Jag tyckte att min 17-åriga gamla Solebosäng behövde en uppfräschning. Sängen är det inget fel på, men bäddmadrassen har sett sina bättre dagar. Den unga tjejen som hjälpte till upplevde mig nog närmast som ett UFO när jag pratade om den gamla Solebosängen i positiva ordalag. Hade jag varit en typisk konsument hade jag bytt ut den för länge sedan. När man läser alla sängannonser får jag närmast en känsla att folk byter säng varje år. Men- nu är jag inte en typisk konsument i vår alltför ohållbara tid och kommer aldrig bli det.

Men- här blev det köp av bäddmadrass. Troligen har jag i och med detta ytterligare flera sköna år i min gamla säng.

Läser i dagens tidning att paketen från Kina just nu väller in på Postnords sorteringsanläggningar i en aldrig tidigare sedd ström. Säkerligen är mycket av detta av billig lågpriskvalitet som ingen behöver.

Allt fler förstår att vi snarast behöver ställa om vårt samhälle, men få agerar därefter. Vår masskonsumtion är en katastrof för vår värld och konsumtionsbaksmällan kommer att bli kostsam på många sätt.

Sett ur dessa perspektiv känns december ovanligt mörker. Det är tur att det i vår på många sett galna värld finns ett försonande ljus som manar till stillhet. Den låga dimman i över Norra stadsfjärdens is visar upp det absolut stilla och vackra. I människors oreflekterande fartblindhet erbjuder naturen en välbehövlig inbromsning...om så bara i form av en stilla dimma.