Om ett socialliberalt partis död

 

Idag på eftermiddagen bevittnade döden av ett socialliberalt parti - Liberalerna som vi känner dem. Låt vara att glidningen högerut har pågått en tid, men det har trots allt funnits krafter i partiet som har gjort motstånd.

Jag minns väl en annan tid då jag efter gymnasiet arbetade som klubbombudsman för detta partis ungdomsförbund. Det var som sagt en helt annan tid då ungdomsförbundet i många frågor var progressiva och drev på moderpartiet från vänster. För mig som då ville engagera mig mig politiskt var det ett naturligt val då. Jag har väldigt svårt att tro att någon som på den tiden verkade i den progressiva socialliberala rörelsen kunde ana att samma parti med ett annat namn nu kan tänka sig i framtida regeringssamverkan med stöd av ett populistiskt nationalistparti med nazistiska rötter.

Nu är vi där som många av oss länge har fruktat. Den politiska kartan ritas ännu en gång om och Åkessons parti kan efter nästa val sitta i guldsitsen. Sverigedemokraterna länge indirekt påverkat politiken. Om något år är det riktigt allvar - då kan de vara med och styra landet även om alla s k liberaler vägrar uttala det högt.

Det vi nu kan hoppas på är att Sabunis Liberaler en gång för alla kastas ut från riksdagen efter nästa val. Med det vägval de gjort idag är det inte förtjänta något annat. Den socialliberala rösten har tystnat...

Till den riktiga skogens försvar

 

Jag har återkommande skrivit om den svenska skogen, vårt eget "Amazonas" och hur illa vi behandlar den. Bilden ovan är från en av mina utkikar ett stycke från stugan i västra Lappland. Här ser du faktiskt en fin ungskog som är resultatet av skogsbruk från 60-talet där man lät äldre fröträd stå kvar ett par årtionden för att säkra en föryngring. Lite längre upp i terrängen som huggits från sent 70-tal och framåt är återväxten mycket dålig. Ja på vissa ytor finns inga träd överhuvudtaget. Här har Sveaskog kalhugget på traditionellt sätt...tagit allt och sedan hyggesplöjt och försökt att plantera. Mycket illa för den nära miljön som kanske aldrig återhämtar sig. Rovdrift och ekonomiskt kortsinne helt enkelt.

Så här ser skogsbruket fortfarande ut i vårt land. Speciellt för skogen nära och ovan odlingsgränsen blir det ett ovarsamt spel med mycket höga insatser. Här pratar vi om skogar som aldrig huggits i större skala och där vi under överskådlig tid riskerar att få se stora sterila hyggen.

DN har under vintern skrivit flera artiklar om den svenska skogen. Om hur den ska brukas för att klara miljö och klimatmål samt hur vi ska klara den biologiska mångfalden. Samtidigt är det lite som Davids kamp mot Goliat. Särintresset skogsindustrin är en stark maktfaktor med stora ekonomiska muskler. Mycket pengar går till lobbyverksamhet som försöker infiltrera såväl forskning som politik. Vad gäller det senare tycks de "lyckas" ganska väl. Artikeln med landsbygdsministern Jennie Nilsson i veckan som var är ganska belysande. Jennie Nilsson tycker att vårt skogsbruk är hållbart trots att vi inte når upp till miljömålen.. Dessutom visade artikeln att hon är dåligt påläst - Jennie menar att vi kan bidra till klimatomställningen genom att större delen av uttaget från skogen går till kvalitativt virke. Journalisten får rätta henne då själva verket bara 22 % av det som tas ut från skog blir till virke....

Jag önskar verkligen att fler skulle reagera inför det som fortgående pågår i vårt land. Virkesplantagerna och kalhyggena fortsätter att breda ut sig och den obrutna eller försiktigt plockhuggna skogen fortsätter att minska. Ett så rikt land som Sverige har en skyldighet att visa vägen för hållbarhet om vi ska ha någon sorts trovärdighet. Tyvärr har vi ett allt mer anpassat miljöparti som knappt i någon fråga verkar våga ta någon strid. Saken blir inte bättre av att Per Bolund är miljöminister. En mer kameral person får vi leta efter.

Det ser inte bra ut. Skogen är en av de grenar som vi är så beroende av  för vår framtida existens...eller som Björn Viman skriver i dagens krönika i DN - "Vårt sätt att se på och behandla skogen säger något om hur vi ser på och behandlar oss själva. Skogens värde handlar också om människovärdet"

Klimatet - en upplysningsfråga

 Allt flera börjar bli varse att omvälvande klimatförändringar orsakade av vårt sätt att leva på längre sikt riskerar att göra slut på den form av mänskligt liv vi känner till. Men....från denna gryende insikt till att göra konkreta avtryck i våra egna liv är steget väldigt långt för många.

Jag vill ogärna tro att det beror på någon sorts bekvämlighetsegoism att så få som reagerar över sitt eget sätt att leva och den större tafatthet som ännu är rådande på samhällelig nivå. Jag tror helt enkelt att ingen vill att ens barn och eventuella barnbarn ska få leva ett dramatiskt sämre liv än oss själva, trots att den risken är så överhängande om vi inte klimatanpassar vårt samhälle i rask takt.

Vårt östra grannland Finland tycks ha fattat det här bättre än vi. Finland har en ambitiösare plan för att nå koldioxidsneutralitet än Sverige. I ett reportage jag såg för än tid sedan gör man upplysningskampanjer kring frågan och frågar folk vilka beteendeförändringar de är beredda att göra. I reportaget framgår att många är beredda att göra ganska mycket.

Folkupplysning är aldrig fel. Det är ett av flera sätt få fler av oss med på banan. Klimatfrågan får inte bli en paradgren för en minoritet som förbannar alla andra som inget gör. Genom skälla och skuldbelägga händer inget av det där som borde ha hänt redan igår.

En del av de medel som EU avsatt för uppstarten av ekonomin måste helt enkelt öronmärkas till folkupplysning för klimatarbetet. Nu vill jag se ett Sverige som blir bäst i klassen igen - vårt välmående land har alla förutsättningar och en rejäl folkupplysning ska vara en del av en ny ambitiös agenda.