Allt flera börjar bli varse att omvälvande klimatförändringar orsakade av vårt sätt att leva på längre sikt riskerar att göra slut på den form av mänskligt liv vi känner till. Men....från denna gryende insikt till att göra konkreta avtryck i våra egna liv är steget väldigt långt för många.
Jag vill ogärna tro att det beror på någon sorts bekvämlighetsegoism att så få som reagerar över sitt eget sätt att leva och den större tafatthet som ännu är rådande på samhällelig nivå. Jag tror helt enkelt att ingen vill att ens barn och eventuella barnbarn ska få leva ett dramatiskt sämre liv än oss själva, trots att den risken är så överhängande om vi inte klimatanpassar vårt samhälle i rask takt.
Vårt östra grannland Finland tycks ha fattat det här bättre än vi. Finland har en ambitiösare plan för att nå koldioxidsneutralitet än Sverige. I ett reportage jag såg för än tid sedan gör man upplysningskampanjer kring frågan och frågar folk vilka beteendeförändringar de är beredda att göra. I reportaget framgår att många är beredda att göra ganska mycket.
Folkupplysning är aldrig fel. Det är ett av flera sätt få fler av oss med på banan. Klimatfrågan får inte bli en paradgren för en minoritet som förbannar alla andra som inget gör. Genom skälla och skuldbelägga händer inget av det där som borde ha hänt redan igår.
En del av de medel som EU avsatt för uppstarten av ekonomin måste helt enkelt öronmärkas till folkupplysning för klimatarbetet. Nu vill jag se ett Sverige som blir bäst i klassen igen - vårt välmående land har alla förutsättningar och en rejäl folkupplysning ska vara en del av en ny ambitiös agenda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar