Livet går vidare

Igår var Nando Parrado en av gästerna hos Skavlan. Nando var en av de överlevande vid en flygolycka högt uppe i Anderna på 70-talet. En mycket omskriven händelse där de överlevande till slut tvingades att äta av de som förolyckats för att själva ha en chans att överleva. Nando beskrev på ett mycket fängslande sätt vad en sådan extrem situation gör med människan och vad som sedan händer när man mot förmodan kommer tillbka till cilivisationen när alla tror att man är död.

För Nandos del var den främsta drivkraft att få återse sin far. Det var särskilt viktigt för honom då modern och syskonen hade omkommit vid olyckan. När Nando efter några månader kom hem och träffade fadern hade denne redan träffat en annan kvinna. Det var till en början en chock för honom innan han fann sig och började att inse att livet går vidare för de som lever.

Det jag tycker att Nandos historia beskriver är att vi inte får ta vårt liv eller död på för allt för stort allvar. Livet har en förmåga att gå vidare oavsett vad som händer. Vi kan sörja, präglas och förändras, men kan vi måste ta ansvaret att gå vidare. Det är en uppgift vi alla har så länge vi lever.

Läs även andra bloggares åsikter om Nando Parrado, livet, döden, människan

Vännerna

Vännerna, de olika, de egensinniga
Finns där, i tider av missförstånd, av nytt förstånd
Vännerna, sammanlänkande av tid, av rörelse
Rör upp en känsla, splittrar, sammanfogar
Vännerna, du och jag

Läs även andra bloggares åsikter om vänner, livet, människan

Väderleken

Årstider kommer och går. De varierar dessutom år från år. Ibland är det kallare, andra gånger varmare. Nu påstår polska forskare att vi går mot den kallaste vintern på tusen år. En vädernörd som jag tillåter mig att tvivla. Speciellt våra kvällstidningar lär nog knyta an till dessa väderförutsägelser mycket framöver. De brukar ju vara snabba att prata om extremt väder när det snöar lite mer än vanligt och temperaturen faller några grader under nollan.

Till skillnad från domedagsprofeterna tror jag att vi går mot en ganska normal vinter. Kallare än vanligt kanske den blir, men inte på något sett extrem. Visst har årets november varit kallare än vanligt. Här vid Norrbottenskusten har det varit lugna väderförhållanden. Det bidrar till att havet fryser till snabbt och vi slipper det slask vi har upplevt de senaste åren. Situationen är på intet sett onormal. År 2002 hade vi en liknande situation och för 20-25 år sedan hade november ofta det scenario vi har i år.

Egentligen är det nog så, att vi efter rader av milda novembermånader har börjat betrakta detta som ett normaltillstånd. Minnet är ofta bra, men kort.

Om det nu är någon som tror att klimatkrisen är avvärjd då det har blivit lite kallare kan ni glömma detta. Vi kan vara ganska säkra på att när vi har kallt är det varmt på andra håll. Allt detta styrs av tryckförhållandena. Nu är det högtryck I Sverige. Det betyder på vintern kallt och håller den milda atlantsydvästen på avstånd.

När året 2010 ska summeras kommer med all säkerhet även detta år bli varm globalt sett, även om lilla Sverige har kallare just nu. Så var glada on det blir en lite kallare vinter än vanligt, de lär bli allt sällsyntare i framtiden.

Läs även andra bloggares åsikter om väder, klimat, vinter

Dags

Papperet är vitt liksom snön i mörkret
Dags att lägga något bakom sig . Dags att åter se det öppna havet, återse
Dags att vända bladet, det finns alltid en ny sida
Dags låta motgång vändas till medgång, ryckas med av vinden, även om den är kall
Dags att fylla dagen, morgondagen med orden
Livet, dagens möjlighet och morgondagens

Läs även andra bloggares åsikter om förändring, möjligheter

Ryssbältbastun

Bastun utgör ofta en av flera viktiga nav under den återkommande vistelsen med mina vänner i Ryssbält. Skrivandet, musiken och de goda samtalen är viktiga. Därför inställer sig alltid frågan om vi ska dra igång projektet bastu. Bastun är utkyld och det finns snö och is att hantera. I år var jag och Björn för, Sven mer tveksam. Då vi var två för blev det bastu med alla förberedelser.



Sagt och gjort, bastun förbereddes med fuktig ved och dåliga tändstickor. Tillråga på allt var vattenvärmaren fylld med is. Det som är motgång kan vändas till medgång och skapande. När Sven var mest skeptisk gavs möjligheten att lyfta isen ur vattenvärmaren….och plötsligt hade vi ett litet konstverk av is. Den kalla och rökiga stunden fylldes av lek. Vad kan man inte göra med en kamera, is och ett mänskligt ansikte. Resultatet blir bl a Johan genom ett stycke ismassa. Ur motståndet skördas frukterna och de minnen vi bevarar. Kanske blir det bastu även till vårvintern.



Läs även andra bloggares åsikter om bastu, motstånd, lek

Orden och bilderna

Ur dimman träder dagen sakta fram, oskuldsfullt nypudrad vit
Tänk om livet vore så enkelt



Livets töväder
Nattens drömmar
Långt borta



Vatten, mörker, kyla
Ögat som grumlas

Läs även andra bloggares åsikter om ord, bilder

Skulpterad fördomsfrihet

Detta är två av min fru Lottas bidrag till årets Magmapris. Årets tema är fördomar. Fördomarna finns överallt, inom oss människor, mellan människor, grupper, folk och samhällsystem. Blir vi varse våra fördomar kan vi leva med dem, ja, kanske t o m besegra dem. Men slår de djup rot och görs till sanningar bereder i värsta fall rädsla, förutfattade meningar och kanske t o m hat ut sig. Vi måste ta våra fördomar på djupaste allvar om vi ska undvika att bygga mörkt samhälle där olikheter kvävs istället för att bidra till utveckling. Nyfikenhet inför olikheter hjälper oss alla att vidga kunskapen om oss själva, om andra och livet själv. I ett öppet samhälle får fördomarna en underordnad plats. Det är ett samhälle som utvecklas och blomstrar. Finns det egentligen något alternativ?



Läs även andra bloggares åsikter om Konst, fördomar, människor, samhälle

Mörkare tider

Vi går mot mörkare tider. Då tänker jag inte på årstiden som sakta men säkert för oss mot vintersolståndet. Jag tänker på den politiska kartan i landet på andra sidan Atlanten. En politisk karta som påverkar oss alla. USA är fortfarande en världsledande stat. Vad som händer där kan få vittgående konsekvenser för säkerhet, stabilitet och jordens klimat.

Barack Obama vann presidentskapet med ett löfte om förändring. Ett annat samhälle, kanske rent av en annan värld. Sedan kom den ekonomiska krisen och la ut många krokben. Människor blev arbetslösa och skulden lades på presidenten. Tyvärr ser många människor inte längre än näsan räcker, saknar tålamod och då blir en president lätt en syndabock att lägga skulden på. De ultrakonservativa motkrafterna vädrar snabbt morgonluft och drar nytta av situationen.

Kvar står nu en rumphuggen president som kan förvänta sig att de konservativa krafterna kommer att göra sitt yttersta för att spola alla viktiga ambitioner.

Jag tänker bl a på nya fredstrevare i Palestinafrågan och arbetet med den största globala utmaningen av alla, klimatfrågan.

Vi har bara en enda jord. Nu har vi en i många stycken maktlös president i den världsledande staten. Det har blivit lite mörkare igen. Undrar om och i så fall när vi ser ljusets återkomst....?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Barack Obama, Världen, klimatet