måndag 23 maj 2022

Tankar och livsfragment 23 maj 2022 - en genomskärning i norrbottniskt kustlandskap

 De senaste dagarna har våren gjort rejäla framsteg i vår nordliga provins. De flesta träd visar sin finaste skira grönska och idag såg jag några ungdomar ta sitt första (kalla) dopp i innerfjärdarna.

Igår gjorde vi en vandring mellan Måttssund och Långnäs, 11 km tur i öst-västlig riktning. Det var en fin tur utan någon större dramaturgi, utan en vandring som är typisk för det norrbottniska kustlandskapet. Vi korsade skog, hyggen, myrar, gamla odlingsmarker och det typiska kustberget som påminner om den istid som varit med avrundade hällar, små flyttblock och klapperstensfält.

Trots årstidens eufori var det ganska lugnt i skogen. Det typiska arterna hördes, som löv- och gransångare, bofink, trädpiplärka, grönbena, taltrast och bofink, men inte så mycket mer.

Kanske var det den åska som mullrade på avstånd som gjorde naturen avvaktande eller så var det bara så att vi var de som betraktades denna dag. Just det senare är det vi alltid kan vara förvissade om - att det finns många ögon som både ser och hör på vår vandring i landskapet.

Ett par obligatoriska fikastopp förgyllde förstås vår tur. Det var två nöjda vandrare som rullade hemåt efter några fina timmar i ett stilla landskap.




måndag 16 maj 2022

Tankar och livsfragment 16 maj 2022 - tillbaka till myren

 Igår gjorde jag en fin vandring ute på Hertsölandet genom skog, myrar och utblick mot ett nära nog isfritt hav. I år har vi en normal vår vid Norrbottenskusten, d v s långsam, där något varmare dagar blandas med blåsiga och kyliga.

Igår var det en av dessa något varmare dagar. Solen värmde när den var framme och en första aning av skir grönska började skönjas. 

Igår gjorde jag även ett återbesök vid myren på min tur. Jag tog mitt kaffe och fika på samma plats som  sent i höstas. Myren och dess omgivningar är densamma, men annars är inte mycket sig likt. Då var det absolut tyst, bortsett ljuden från min egen kropp. Ljuset var återhållet och nästan skymningslikt. Nu ger vårens ljus en helt annan lyster, trots att grönskan ännu saknas. Dessutom alla dessa ljud. Grodornas parningslek, grönbenor som spelar och tranor som verkar ha en boplats i närheten. Mest betagen blev jag dock av trädpiplärkan som på klassiskt maner hoppade mellan trädtopparna ivrigt spelande.

Här blev jag sittande ganska länge. Vårmyren är visserligen yster på ett annat sätt än senhöstens myr, men trots allt är allt lugnt och vilsamt. I skogskanterna ligger lite kvarvarande snö och all is på tjärnen är ännu inte borta. Så - ingen brådska, tids nog blir det sommar och sedan höst igen. Tids nog kommer ingen ny dag. Vårmyrens försiktiga andetag ger mig en skön möjlighet att bli kvar i stunden. Det är gott så...



tisdag 10 maj 2022

Tankar och livsfragment 10 maj 2022 - på vandring igen

 Inget är som väntans tider och den som väntar blir till slut belönad. Denna devis äger sin giltighet i kubik om man som jag, bor i norr och gillar att fotvandra.

När vandringssidorna med inlägg från söder fylls med fina bilder från olika vandringar blir jag närmast avundsjuk. Den tidiga våren tycker jag är den jobbigaste tiden att bo här norr. All vinterns snö smälter långsamt och staden är totalt avsaknad av glans bland alla smutsiga snöhögar, grus och damm.

Men...nu är det äntligen dags att ge sig ut i skog och mark igen. Visserligen gäckar en fortfarande en hel del snö i skogens skuggiga partier, men med höga rejäla stövlar så finns det inget som hindrar mig.

Igår blev det en fin tur längs med Gammelstadsviken. Många av mina bevingade vänner både sågs och hördes. Extra roligt var att se inte mindre än 5 havsörnar både på jakt och i stillhet. Havsörnen, denna kung av rovfåglar har blivit allt mer vanlig efter en tid då den helt var på väg att försvinna.

Under helgen inleddes vandringsäsongen ute på Seskarö. Ute till havs ligger mer snö kvar, så där fick vi ta hjälp av upplogade stugvägar för att nå den riktigt fina platserna.

Ibland kan en liten anspråkslös höjd på ca 30 meter över havet fylla mig med en sådan glädje. Precis så var det när vi var på Seskarös högsta punkt i söndags. Fin utsikt över Bottenviken, klapperstensfält, gammelskog och lite sol. Då fick vandraren i mig sitt lystmäte. Det räckte och blev över och gav en försmak inför allt det där fina som väntar...



måndag 2 maj 2022

Tankar och livsfragment 2 maj 2022 - absolut scennärvaro

 I helgen var vi i Skellefteå, staden som på senare tid har blivit så mycket mer än en stad mellan Umeå och Luleå. Vi fick ett ypperligt tillfälle att besöka denna stad då Joakim Thåström skulle ge sin nordligaste spelning i Sara kulturhus.

För oss som är äldre kanske Thåström mycket är synonymt med musikgrupperna Ebba Grön och Imperiet. Men - Thåström är så mycket mer. Just det blev så tydligt efter denna spelning. Många musikartister som har varit med länge lever ofta på gamla lagrar men de blir med tiden inte längre så spännande och innovativa. Med den nu 65-årige Thåström är det precis tvärt om - han blir bara bättre med åren.

Sara kulturhus visade sig vara en riktigt bra musikscen för de stora spelningarna. Mycket sittplatser, men framför allt massor av ståplatser framför scenen. Just där strax nedför scenen stod vi och försökte ta in en av de bästa spelningarna på mycket länge.

Jag har aldrig sett en så fysiskt utlevande artist med samtidigt absolut 100 % scennärvaro. Här snackar vi om en person som fullt ut var i nuet. Det var så snyggt genomfört med perfekt samspel med de övriga musikerna.

Vi var rejält tagna efter spelningen. I hotellets lobby försökte vi sortera våra upplevelser över en öl. Vi upptäckte snart att de var svårt att sätta ord på det vi sett och hört. Här räckte orden verkligen inte till. Joakim Thåström var så mycket större än språket denna kväll - tack! 



måndag 25 april 2022

Tankar och livsfragment 25 april 2022 - på fågelspaning

 Igår gjorde jag min första fågelskådning för året. Ja, jag skulle hellre vilja säga lågmäld fågelspaning. Jag tillhör ju inte alla de där företrädesvis manliga fågelskådarna som räknar arter, helst rara sådana, med sina stora tubkikare.

Min gamla Kova tubkikare har jag inte använt på många år. Igår hade jag tänkt att ta med den, men stativet ville inte rymmas på pakethållaren. För en cykeltur i det fina vädret skulle det bli.

Jag begav mig till Gräsörenbron. En ofta omnämnd plats för framförallt tidig fågelskådning, men en plats jag tidigare aldrig har  besökt. Platsen ligger i närhet av SSAB:s yttre industriområde. Väljer man blicken rakt fram vid bron finns koksverket ganska nära med välbekanta utsläppsmolnet  om vecklar ut sig vid processens kylning - säkert en av Sveriges värsta utsläppsbovar vad gäller koldioxid.

Men nu var jag här för att titta på fågel. Vände jag blicken åt ett annat håll och gick en bit utefter strandlinjen fick jag en fin utblick över havet. Jag hittade en plats att sätta ner sittunderlaget för intaget av kaffet och smörgåsen. Målet för min utfärd är ju mest detta, få en skön stund i solen med gott fika. Bonus utöver det är fågelobservationerna. En del fågel både sågs och hördes. Utöver förväntade arter gladdes jag åt vadarnas ankomst. Tyckte mig bl a höra en skogssnäppa utöver de många strandpiparna. I luften cirkulerade något som som såg ut som en stor tärna. Kunde de vara skräntärna?

Svar på mina frågor fick jag naturligtvis av de riktiga skådarna på bron. Det var skräntärna och skogssnäppa. Däremot var de hittills dåligt med spännande observationer för de riktiga skådarna.

Jag för min del var helt nöjd med skräntärnan. De var längre sedan jag såg den senast...



måndag 18 april 2022

Tankar och livsfragment 18 april 2022 - stugpremiär

 Den inträffar år efter år - stugpremiären. Det är inte frågan om utan när. Tiden kring påsk är en ganska typisk stugpremiärshelg. Så blev det detta år. Jag kan se tillbaka på några fina dagar i brytpunkten mellan vinter och vår.

Det är just det senare, brytpunkten, som ger stugpremiären lite extra spänning när den ligger i mitten av april. Är vägen tillräckligt tjälad för en relativt tung Volvo och bär snön för skidåkningen?

Svaret på mina frågor blev ja med lite anpassning. Här är det natur och klimat som styr, så det är bara till att anpassa sig. Veckan innan vår ankomst hade det kommit mycket nysnö och kalla nätter gjorde att vintern höll greppet. Så här lämpligt till påsken gör då våren sin framstöt. Temperaturen stiger snabbt och passerar 10-gradersstrecket på dagarna och solen flödar. Igår lät vi bilen stå och gjorde en relativt tidig skidtur. Stugvägen liknade närmast en bassäng och var bitvis lömskt mjuk. Det relativt packade skoterspåret gjorde skidturen möjlig, men på hemvägen brast det när vi minst anande det på flera ställen.

Förfallotiden har gjort sitt intrång i västra inlandet. Möjlig skidåkning sker fortsättningsvis tidigt på morgonen. Dagens avfärd gjorde vi  också tidigt då vägen ännu bar efter ett par minusgrader under natten.

Våra dagar blev så där skönt stillsamma som vi önskade med utfärderna, bastun, grillningen och de fina samtalen. Sångsvanarna väckte oss på loftet, liksom den ivrigt spelande bofinken. Båda den tidiga vårens budbärare. Ett annat vårtecken var samernas flytt av renar på andra sidan älven. Många renar var det. Våren är här och stuglivet med den...






måndag 11 april 2022

Tankar och livsfragment 11 april 2022 - anspråkslös måndag

 Ledig måndag. Lediga måndagar har jag haft sedan september ifjol. I liten förberedelse inför ett liv som väntar någon gång nästa år med bara lediga dagar.

Dagens måndag blir vad jag gör den till. Det har varit ganska trist väder under helgen så jag längtade verkligen ut i naturen. Min efterhängsna förkylning har inte riktigt släppt sitt grepp så vårskidåkningen får vänta. 

Jag sitter länge vid frukosten och läser Dagens Nyheter. För att skingra läsningens dysterhet stryker jag därefter några skjortor som har väntat länge på att att bli strukna. 

Solen sipprar fram bland molnen. Jag kokar kaffe, brer en smörgås, tar ryggsäcken och beger mig ut. Istället för skidor så cyklar jag till Södra hamn för en promenad på isvägen ut till Gråsjälören. 

Här får jag lite av den känsla som kommer att bli allt mer vardaglig den dag jag slutar att jobba. Att bara sitta på en bänk med mitt kaffe och ta in det pågående livet - pimpelfiskarna vid sina hål, skidåkarna och barnfamiljerna som kastar snöboll och grillar korv.  

Tillvaron andas någon sorts total anspråkslöshet som om världens larm inte existerade. Det kändes skönt att leva i den villfarelsen, om så blott för en stund.

Jag påminns åter av människans vingklippta värld i motvinden på hemvägen då min kind tåras.

Nu är klockan 14.33 och min dag är fortfarande full av de möjligheter jag ger den. Troligen blir det en del läsning, matlagning och kanske ytterligare en promenad. Så ska jag fundera lite över påsken och ett annorlunda, men lika anspråksfullt liv i stugan.