Läser i DN om att det idag är firas även landstigningen av Normandie 1944. Dagen då de allierade inledde befrielsen av det av nazisterna ockuperade Europa. Fortfarande finns ett antal veteraner kvar som var med och som kan påminna oss. Mycket snart kommer de att vara borta. I en tid fylld av lögner, hat och konspirationsteorier kan snart glömskan och förnekelsen ta makten. Vår historia måste hållas levande annars lever vi alla mycket farligt.
Här i stugan lever jag mest i nuet och i förfluten tid. Jag fortsätter läsningen av mammas dagböcker. Dagböckerna hjälper mig att minnas det som var och även få en annan persons perspektiv på det som hände.
Som bredvid läsning har jag Solvej Balles andra bok i hennes serie "Om uträkning av omfång". Solvejs romanperson har fastnat i tiden, den 18:e november. Romanpersonen upprepar samma dag gång på gång. Det ger ett nytt spännande perspektiv på nuet.
Här i stugan och dess omgivningar går det så mycket lättare att vara nu och påminnas om allt som var. Det som kommer sen vet jag inget om. Den historien kommer tids nog skrivas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar