Björn Åkerstrand - ny bloggare

Det var över fyra år sedan jag, Sven och Björn avslutade det gemensamma bloggskrivandet i " The Ryssbält tapes". Vi kom överens att var en skulle fortsätta på egen hand. Jag och Sven kom igång omgående. Björn däremot, som till skillnad från oss övriga väger mer av orden på guldvåg, har låtit vänta på sig.

 För snart ett år sedan kom Björn ut med sin första diktsamling "I detta orörda vita". Nu är Björn redo att utöka sin läsekrets via sin nya blogg "Hoppets princip". Bloggen kommer nog att innehålla mycket av det som är Björns signum, korta koncentrerade texter. Det blir säkert mycket annat också. Det blir en spännande blogg att följa som nu har sett dagens ljus.

Läs även andra bloggares åsikter om Björn Åkerstrand, ord, text, poesi

Magiska dagar och upplevelser

                                          Kvällsljus från balkongen

Helgen som var anlände hösten på allvar i flera bemärkelser – höstdagjämning, den meterologiska hösten inträdde (d v s lägre än tio graders dygnsmedeltemperatur fem dagar efter varandra) och de typiska höstdimmorna bäddade från och till in landskapet.

Under helgen pendlade det mellan sol och höstens alla färger och de plötsliga dimmor som emellanåt smög in. Staden och landskapet blev då något helt annat. Tillvarons skärpa retuscherades och med bara lite fantasi sinnet gick det se en sagornas fantasivärld att träda fram. Hösten är färgernas och de stora nyansskiftningarnas tid.

                                         Utsikt och speglingar från kulturens hus

Under helgen har det även varit Klusterfestival där alla med ett vidöppet sinne har kunnat uppleva konstmusik i olika former. Vi var där fredagskväll och lyssnade på Norrbottens Neo och Lab Field. Att träda in i ett nedtonat rum och ta emot en annorlunda musikupplevelse är också ett sätt att möta den tid som är i antågande - allt mörkare där ljuset får sökas på annat håll.

Det entusiastiska gäng som bildar föreningen Kluster svarade just för detta ljus. Min fru Lotta har i sin blogg ”Lotta makes art & Kreativa rum” skrivit om den musikaliska upplevelsen, läs den gärna.

Läs även andra bloggares åsikter om höst, väder, musik, skönhet, Klusterfestivalen

Ett stadsnära paradis

Nära staden ligger Hertsölandets naturreservat. Här finns en ny vandringsled för den som på ett enkelt och och okomplicerat sätt vill komma ifrån stadens brus och övermättade intryck.

Denna dag ligger dimman länge tät och höstens vackraste prakt blir något nedtonad. Vandringen erbjuder en blandad och spännande naturupplevelse, gammelskog, fina kulturskogar, myrmarker, tjärnar och klapperstensfält. Leden erbjuder dessutom flera avstickare till det näraliggande havet.  Platsen är sedan länge ett naturreservat, men leden har nu gjort det lättare för oss vandrare att hitta hit.

Denna dag möter jag någon barnfamilj ett par hundägare och en lingonplockare, men framförallt möts jag av den stora stillheten och tystnaden.

Området är väl värt ett besök. Jag kommer snart tillbaka för att upptäcka mer....

Läs även andra bloggares åsikter om vandring, natur, stillhet, Hertsölandets naturreservat

Den goda upprepningen

Vandring genom Välmapoudas gammelskog

Jag är en vandrande natur, både till det inre och det yttre. Jag tycker särkilt om upprepningens vandring, d v s platser som jag återkommande återvänder till. Jag vet inte riktigt varför det har blivit så. De flesta tycker om att göra nya upptäckter, medan jag finner den stora glädjen i återupptäckandet.

Varje vandring är olik den andra. När jag skulle göra den årliga vandringen upp på Välmbapoudas topp fick jag ta lite extra satts. Det stora lågtrycket var på ingång. Jag var emellertid vandringsmotiverad. Dessutom skulle regnet bli långvarigt. Med raska tag bar det av mot toppen. Halvvägs kom de första regndropparna. När jag intog toppen hade regnet snöinslag och vinden var av argaste sort.


Den gamla brandvaktarstugan

Just denna plats har en skyddande toppstuga. Den har långt tillbaka i tiden fungerat som brandvaktarstuga och en familj hade sin bovist däruppe under sommaren. Idag skyddar den vandrare från när och fjärran. I dagboken kan jag läsa om mångas tjusning över platsens storslagenhet och med en önskan att komma tillbaka.


Utsikt från det skyddande rummet

Jag kommer tillbaka varje år, oavsett väder och vind. Förändringen ligger inte alltid i det stora och nya. Förändringen kan likväl ligga i det lilla och till synes alldagliga. Det finns alltid nya nyanser att utforska…

Läs även andra bloggares åsikter om upprepningar, vandring, Lappland, Arjeplog

Återkomsten

Spåren längs med vandringen genom gammelskogen, myrarna och hyggena.
Det som lämnats kvar. Spillningen efter ren, älg, tjäder och björn.
Spåren efter de förmultnande träden, kanske 100 eller 500 år gamla.
Vandrings triumf, återvändandet till platsen.
Återvändandet till vindens spel i tallarna, höstens starka färger, vågskvalpet mot stranden, solgenombrotten mellan oroliga moln.
En korp knorrar och en talltita ber om uppmärksamhet.
Alltings mening förkroppsligad.
Jag, en vandrare, en tillfällig gäst i ett stycke evighet…

Läs även andra bloggares åsikter om Platser, återkomster, människan, naturen, livet

Hösten

Bilden ovan är från den gångna helgen invid havet. Moln i olika lager som i någon mån sätter igång fantasin om vad som händer däruppe. Snart skulle det klarna upp. Helgen blev vacker med solvarma eftermiddagar och lätt frost på morgonen. Väder typiskt för den tid som är – september i Norrbotten.

Jag har en speciellt kärleksfull relation till den tidiga hösten – den klara och höga luften, färgspelet i träden och ofta med en temperatur lämplig för vandringar utan att bli svettig. Dagarna är fortfarande ganska långa och kvällarna lämpade att än en gång upptäcka den eviga stjärnhimlen…och kanske ställa frågan – vad finns det därute? Just denna höst kommer vi dessutom få chansen att skåda ovanligt praktfulla norrsken. Solen är inne i en fas som gynnar norrskenet.

Jag fascineras även av hösten för att detta på nytt är en tid då liv och död möts. Det är som på våren, fast tvärtom. Allt det fulländade som sprider sin prakt som snart är redo att brytas ner. Livet, liksom döden är två självklara företeelser och aldrig så tydligt och naturligt gestaltar sig detta samspel i just naturen.

Jag försöker inte rädas döden lika lite som jag räds livet. Att möta livet en tidig höstdag i all sin mognad är en god balsam för en ständigt lika sökande människa…

Läs även andra bloggares åsikter om Höst, livet, döden, människan, Norrbottenskusten

Laver och råvaruproducenten Norrbotten

Skylten på bilden är säkert från 40-talet och den gamla väg som gick till det dåvarande lilla gruvsamhället Laver som hade sin korta storhetstid på 40-talet. Dåtidens brytningsmetoder och ett fallande pris på koppar gjorde att brytningen lades ned. Idag står bara några rester av fundament kvar och påminner om den tid som var.

Nu är det en annan tid. Priset på koppar skjuter i åter höjden liksom det gör bland andra mineraler. Laver har blivit ”hett” igen och Boliden planerar för en storskalig brytning i ett dagbrott om några år. Näringsidkare och politiker gläds när bygden kan få nytt liv. Allra gladas är nog de markägare som kan sälja sin mark för stora pengar till gruvbolaget.

Jag är för egen del mycket kluven inför det som sker. Exemplet Laver kan ses som ytterligare en del i den nya ”klondikeanda” som för tillfället råder i Norrbotten. Gruvor utökas och öppnas på löpande band. Än en gång är länet den stora råvaruproducenten till Sverige och övriga världen. Nu är det inte de stora skogarna som offras och de levande vattendragen. Nu är det de stora dagbrottens tid med de miljörisker som är förenade med detta. Gruvbrytning sker alltid under en begränsad tid, men de sår som sker i dess spår får vi leva med under oöverskådlig tid.

Det är inte lätt för små krisande inlandskommuner att säga nej, men den hausseartade glädjen kan komma att bli kortvarig. Det kommer en tid efter gruvbytningen. Undrar om några beslutsfattare ägnar någon tid att tänka på denna inte allt för avlägsna framtid? Troligen inte. De har nog hunnit lämna den politiska scenen och låtit nästa generation få ta hand om uppstädningen.

Läs även andra bloggares åsikter om Gruvor, dagbrott, politik, kortsiktighet, miljöförstöring, Norrbotten, Laver

Havremagasinet

Norrbotten och Boden har sedan ett par år något att vara riktigt stolta över, konsthallen Havremagasinet. Denna gamla byggnad som när det förr begav sig fungerade just som ett havremagasin för försvarsmakten. Boden har ju som bekant varit en militärstad av stora mått och innan motoriseringen på allvar tog vid fanns där hästar i mängd som skulle utfodras. Denna till sin volym stora byggnad har inrymmer nu en mängd utställningar av konstnärer från när och fjärran med väsensskilda uttryck. Jag kastas mellan det stilla och oftast sköna måleriet av Bodenskolan till till brutala installationer som ger en hudnära upplevelse av det meningslösa kriget.



Installationerna berör mig mest. Kanske just för det mer förgängliga till sin natur, som livet självt Daina AL-Hadids skulpturer var dock något extra. Ett uttryck som väcker. Själv som trogen offentlighetsanställd ser jag den ständigt växande myndigheten framför mig. Myndigheten som växer på toppen. På botten finns de många behoven som ska tillgodoses. Däremellan de allt färre utförarna som ska tillgodose behoven.

Åk till Havremagasinet innan de stänger för säsongen. Även fikat är av högsta klass!

Läs även andra bloggares åsikter om Havremagasinet, konst, Boden, Norrbotten