Vidder av is och ljus

 Skönheten sitter som bekant i betraktarens öga. När mitt betraktande öga ser massor av skönhet i månaden november så höjer nog de flesta på ögonbrynen.

Min blick ser en hel del skönhet under årets mest föraktade månad. Novembers mjuka ljus ger många fina upplevelser. Kanske inte storslagna...jo, emellanåt även upplevelser av mer storslaget slag.

Dagens vandring på isen var verkligen storslagen. Det är mycket sällan man kan gå på dessa blanka isvidder  i Sveriges nordliga hörn. Normalt har snön redan bäddat in hela landskapet när november går mot sitt slut. Nu går jag bokstavligen på vatten. Tystnaden är min trogna följeslagare, om det inte tjuter till i isen eller vinden drar genom tallskogen.

Dagens skönhet är kort. När det börjar skymma behöver jag inte vänta länge på månljuset. Just nu är det ljust hela dygnet, försiktigt ljus - riktigt fint novemberljus!

18 november 2018, utdrag ur dagboken - små ljuspunkter

 Efter många dagar av dis, dimma och strilregn återkom under veckan det mjuka fina novemberljuset och staden blev tydligt färgsatt.

Vi behöver bada i det lilla ljus finns som ännu en tid kommer att vara på reträtt. Fint är också att att det äntligen börjar komma olika former av reaktioner på den komsumtionsvulgära köpfesten "Black friday" som närmar sig. Alternativet som pläderar från en hållbar cirkulär konsumtion, "White monday",  är ännu litet, men kanske kommer att växa till en stor motkraft när allt fler börjar få upp ögonen för vår ohållbara livsstil.

Annars vet vi att det går alldeles för sakta. Att tänka i livsstilsförändringar är en sak, att gå till handling är en helt annan. I en undersökning som jag såg för några dagar sedan är svensken mycket positiv till att återvinna mer, men att ändra flygvanorna är det sämre med. Det blir ju tyvärr som "att sila mygg, men samtidigt svälja kameler". Tack och lov så finns det ett upprop mot flygresandet, men målet att 100 000 i Sverige ska avstå från att flyga kommande år.

Vi påminns ständigt om klimatförändringar, senast med anledning av de värsta skogsbränderna någonsin i Kalifornien. Idag läser jag en nedslående artikel i DN där Brasiliens nya populistiske mörkerpresident tillsätter klimatförnekande ministrar på löpande band. Låt oss då hoppas att världen reagerar med full kraft. Till och med världens stora industriledare börjar nu inse vidderna av klimatförändringarna - vågar vi tro att de börjar sätt press på Brasiliens ekonomi? Här hemma kan ju våra stora livsmedelskedjor börja med att sluta importera Brasilianskt s k naturkött. Ett ganska självklart första steg, eller hur?

I morgon är det "White monday". Jag tror det blir en solig dag...

11 november 2018, utdrag ur dagboken - om att se ljuset i mörkret

 November inte bara förebådar mörkertiden, utan är också en del av den. Inledningen av denna novembermånad hittills levt upp till alla föreställningar om november, d v s dis, dimma och strilregn i överskott och med soltimmar som nog kan räknas på handens fem fingrar.

Årets november ger dessutom en utmärkt bild av den mörka tid där vi alla befinner oss. Då tänker jag inte på årstiden i sig, utan den värld vi lever i.

Såg just en bild på USA:s president där han frankerar tillsammans med andra världsledare för att fira 100-årsminnet av freden efter första världskriget. Han ler, ja, närmast skrattar på bilden. Jag undrar om han ens vet vad det hela handlar om. Denne farliga man som har lögnen som sanning och gör sitt bästa för att  blåsa under mörka krafter. Senast igår häcklade han det demokratiskt styrda Kalifornien som han hävdade vanskötte sina skogar. Detta sades av en klimatförnekande president då just klimatförändringarna med all sannolikhet skapat de värsta skogsbränderna i delstatens historia där hela städer brinner upp. Skamligt naturligtvis. Lika skamligt som när den farlige man , tillika USA:s president kallar en kritisk journalist för folkets fiende.

Onekligen  lever vi i en farlig tid, troligen mycket farligare än vad vi förstår. Ett samhälle tar tid att bygga, men att rasera bygget kan gå fort...

I en tid där mörka maktmän tar för sig och en apokalyptisk stämning sprider sig över världen blir det desto viktigare att ställa in sökarljuset på det positiva som trots allt sker. När politiken levererar tunt och de multinationella jättarna fortsätter att tänka rovgirigt på vinstmaximering får de positiva initiativen sökas underifrån. Här i Sverige finns Omställningsnätverket som är något mer än en ny "gröna vågen rörelse". Man försöker med olika lokala exempel visa på hur vi kan leva mer hållbart och med samklang med vår livsmiljö. I dagarna hörde jag talas om ett upprop där så många som möjligt uppmanades att inte flyga under kommande år.

Ljuspunkter finns trots allt alltid. Så viktigt att se dem. Att bara hemfalla åt dystopier grumlar bara blicken ytterligare...

Novembers vita lugn

Likt flera tidigare år sökte vi oss under Allhelgonahelgen upp till min stuga nedan Arjeplog. Början av november är brytningstiden mellan höst och vinter. Vid Norrbottenskusten är det fortfarande hösten som regerar. Snön kommer och går. Mestadels är det barmark och tillsammans med ett ljus på reträtt blir det mest väldigt mörkt. I väster ligger oftast en del snö och med den ett betydligt ljusare och mer intagande landskap.

Så var det även detta år. Färden upp till stugan sker på allt isigare och och knaggliga vägar, men väl på plats möts vi av ett snötäckt och nästan ljudlöst landskap.

Här får årstidskontrasterna en annan valör. Under några timmar omfamnas vi av ett mer påtagligt ljus som bäddar in skog, berg och isbelagda sjöar. Övrig tid regerar mörkret. I en stuga som ligger lite avsides blir mörkret också starkt och tränger vilsamt in i stugan. I frånvaro av måne och norrsken bjuds vi in till en magnifik stjärnhimmel och vintergatan som gläntar på dörren till oändligheten.

Djurlivet pågår alla årstider. Mitt i det vita syns spåren av hare, räv, älg och uppflog av skogsfågel. Dominanten är förstås renen. Spår av den senare syns nästan överallt och liksom platser för nattens härbärge. Mellan långa tysta sekvenser hörs lavskika, nötskrika, domherre och talltita. De senare låter sig inte generas av min närvaro. Talltitan är vid sidan av lavskrikan en av den norrländska taigans mest sociala individer.

All världens larm når inte hit. Speciellt inte i en allt mörkare november. Kvar i minnet blir det fina mjuka årstidsljuset och skidorna som glider fint på snötäckt is. Tacksam...