Tankar och livsfragment 30 juli 2022 - 4 grader

 När man som jag är medelålders plus vaknar man ofta på natten för att lätta på blåsan. Så var det även under den gångna natten i min stuga. Jag tog på mig morgonrocken och gick ut. Det var klart och fullkomligt stilla. Solen hade gått upp, men den var ännu gömd bakom Välmbapoudas topp.

Jag konstaterade att det var kyligt. Lätta dimmor dansade över vattnet tillsammans med en småloms avlägsna kvackande. Jag kom in igen och såg att termometern visade 4 grader.

Jag blev glad, ja, närmast upprymd. Så här ska en frisk sommarnatt och Norrbottens västra inland vara. Just så här var det regelbundet under nätterna när jag var barn, men i klimatförändringarnas spår sker det allt mer sällan numera under juli månad.

Det var en magisk sennatt som sedan har följts av en lika magisk dag med när nog ingen vind alls, riktigt med solsken mellan lätta moln och nära nog fritt på från insekter.

Mitt dystopiska jag som larmar om mänsklighetens allt mer utmätta tid får lite ro. Naturen och det för tillfället helt normala klimatet ger lindring från alarmistiska tankar

Förgående natt hade mätstationen Mierkenes i min fjällvärld -0.4 c. Värst var som vanligt Börtnan i södra fjällkedjan med - 2c. Allt detta är fullkomligt normalt i en annars helt onormalare värld...

Tankar och livsfragment 5 juli 2022 - Om klimatet, rödstjärtar, unga och vår framtid

 För någon dag sedan satt jag i skuggan under parasollet och drack mitt förmiddagskaffe. Det var varmt och fuktigt. En plats i skuggan eller i vattnet var att föredra. Jag satt ock tittade på rödstjärtsparet som med okuvlig vilja fortsatte matningen av ungarna i holken. Den gamla holken står på en hög stubbe framför vedboden. Jag tänkte på hur sårbara de var för intrång på denna exponerade plats, men framförallt undrade jag hur fågelungarna klarade hettan nu när solen låg på som mest. Jag har läst om tornseglarnas ungar i södra Europa som kröp ur sina bon och föll ner mot mot en ögonblicklig död då de inte var flygfärdiga. De stod helt enkelt inte ut  i hettan.

Det är sådana om än för människan ännu odramatiska förändringar som sker i klimatförändringarnas spår, alltmedan människan går på som förut.

Samma dag läste jag att miljöpartiet hade rasat i opinionen framförallt  i åldersgruppen 18-29 år, alltså den väljargrupp som borde oroa sig mest för klimatförändringarna. Det gör mig rejält beklämd. Jag vill ju så gärna att förändringens vingslag ska komma från de yngre, men verkligheten talar tydligen ett helt annat språk. Jag försöker förstå, men det är svårt. Jag hör allt oftare att människor hatar miljöpartiet. Troligen blir de hatade just därför att partiet säger de sanningar de flesta inte vill höra - att vi kan inte leva och konsumera som nu om vi ska ha ett uns av en chans att hindra klimatförändringarnas mest dramatiska effekter.

De människor som på allvar tar till sig oron tycks fortfarande vara få och än färre är beredda att göra uppoffringar i sin livsstil. Tyvärr kan jag inte förstå det på annat sätt att de även gäller yngre människor.

De och många andra kör på som vanligt, spottar på budbäraren och blundar tills det är försent.

Jag försöker trots allt glädjas åt rödstjärtarna. De matar vidare timme ut och timme in. Jag får korta av min stund på bron efter dagens bastu för att inte störa dem. Det gör jag gärna för livets skull...