Tankar och livsfragment 31 maj 2021 - normal vår

 Har återvänt från stugan nedan Arjeplog efter en riktigt skön helg med en bonusmåndag. Att åka västerut så här års är att fara lite fram och tillbaka i årstidernas framfart. Jag åkte från ett Luleå i skir grönska som blev allt mer sommarlik i trakterna kring Älvsbyn. Därefter fortsatte färden allt högre över havet och grönskan avtog. Väl framme var lövträden helt avklädda och väntade på sin tid. Samma loopar gjorde temperaturen 13 c i Luleå, 17 c i Älvsbyn och 11 c när jag anlände till stugan. Så brukar det vara de flesta gångerna. Havet reglerar ner temperaturen vid kusten och de många höjdmeterna (420 m.öh) har en avkylande effekt i stugan.

Det som har varit mer ovanligt detta år är att vi första gången på länge har haft en normal vår. Klimatförändringarna fortskrider, men just våren är den årstid som har förändrats minst här uppe i norr. Temperaturöverskott har det trots detta varit de flesta år på 2000-talet.

Vårens lugna tempo tror jag har haft en välgörande effekt på naturen. åtminstone märker jag det på fågellivet. Jag har under senare år upplevt att skogen i västra inlandet har blivit allt tystare utan riktigt förstå var det beror på. I år verkar fågellivet helt återställt  och arter som jag inte hört på flera år, som koltrast, är tillbaka

Jag kan bara dra den slutsatsen att fåglarna gillar det normala eller helt enkelt att nu har de på känn att insikterna kläcks när de som bäst behövs, d v s när ungarna ska matas. Åren tidigare har insikterna kommit för tidigt och nästan varit borta en bit in i juli.

Att klimatförändringarna stör stabiliteten i naturen blir med ens så klart när vi får en chans att jämföra med det normala tillståndet. Allt är så sammanvävt och sinnrikt konstruerat...eller var...hotat som det är av oss människor.

Tankar och livsfragment 16 maj 2021 - på blöta vägar och stigar i taigans land

En riktig långhelg går mot sitt slut. Den har inneburit korta vandringar, fint umgänge med min kära och årets första besök i stugan en bit från Arjeplog. Solen lämnades när vi begav oss västerut i torsdags. I västra Lappland är ännu våren mer jungfrulig och på många platser ligger fortfarande snön ganska djup. Vandringarna begränsades till vägarna och det långa lyssnandet efter fågelarter som anlände allteftersom. I stugans nära landskap är skogen varsamt brukad och naturen kan relativt ostört följa sitt årshjul.

Idag då vi var åter i Luleå tog vi trots dis, dimma och duggregn ut i den kustnära skogen som är stort sett befriad från vinterns vita. Vi gjorde återbesök till Hembergsleden strax utanför Ersnäs. Det är en fin rundslinga med flera rastplatser. Tyvärr blir leden allt mer brandskattad på sina fina skog. Förra året togs ett stort hygge upp. Under våren har man huggit vidare och nu går leden ett långt stycke utefter ett stort kalhygge. Det är inget nytt, men jag kan bara konstatera att ju äldre jag blir ju mindre ser jag av den obrukade eller varsamt brukade skogen utanför naturreservaten. Till skillnad från skogarna i väster kommer denna kalhuggna skog någon gång växa upp igen, men det blir aldrig den skog som var, utan en artfattig likformig plantageskog.

Det är sorgesamt att se detta och att det inte finns mer ödmjukhet och varsamhet inför den fina natur som finns här. Det är en inte klädsamt sätt att nyttja sin äganderätt. Jag tycker uppriktigt synd om de som har iordningställt denna fina led till oss. Luleå kommun marknadsför dessutom leden som ett av de attraktiva besöksmålen i kommunen. Nog borde det kunna skötas mycket bättre. Sorgligt och skamligt, helt enkelt...

Tankar och livsfragment 12 maj 2021 - en föraning om sommar

 Som kommunal tjänsteman har jag en kort vecka då det stundar mot Kristi flygarhelg och jag slutar vid onsdag lunch. Mitt hemmakontor tackar för sig och jag kan se fram emot flera lediga dagar. Morgonen har varit grå med något lätt regnstänk men så precis vid lunch tittar solen fram och det blir efterhand allt klarare.

Ett par timmar senare sitter jag på cykeln för att ta mig ut i naturen. Den återhållsamma våren ändrar om än tillfälligt karaktär och jag får en försmak om den sommar som till slut kommer på allvar. Jag ställer cykeln där leden från Notviken börjar  och går stigen in Gammelstadsvikens naturreservat som så många gånger förr. Nu har verkligen naturen vaknat. Fågelsången från bekanta arter är tidvis intensiv,

Sitter och tar mitt kaffe på en bänk ett par kilometer in i reservatet. Jag blir sittande där ganska länge och låter mina inre tankar vandra alltmedan ett skäggdoppingspar visar upp sina parningsriter.

Sitter mitt den natur som är på väg att vakna i all den mångfald biotopen erbjuder. Tänker samtidigt på hur vi människor fortsätter att tränga undan naturen och hur allt fler arter är hotade och många som redan har försvunnit. Det är ett hot mot naturen men också mot oss själva som art. Det blir ganska illustrativt just i Gammelstadsvikens naturreservat. Här hörs larmet från oss människor hela tiden. Trafiken på andra sidan vattnet är intensiv och Facebook bygger vidare på sina hallar inte långt bort. Själva reservatet är fredat, men omgivningarna utanför naggas i kanten allt mer. Gammelstadsviken är inte heller lika fågelrikt som det än gång var...och det är ingen tillfällighet att det har blivit så.

Stillar tankarna och försöka njuta av det fina som omger mig. Naturen helar och jag hoppas att alla de som kommer efter mig ska få fortsätta uppleva denna sköna känsla...

Tankar och livsfragment 9 maj 2021 - lugn vår

 Helgen som varit har rullat på utan större åthävor och projekt. Låtit livet leda mig i vanligheten. Livet är ju som oftast där du just befinner dig. Det finns mycket att upptäcka i det vanliga. Lockelsen att resa och söka sig bort är oftast en villfarelse som leder galet.

Hörde nyligen någon berätta om några lyxbilar som tog sig fram igenom trånga gränder i Rom bara för att några täta turister skulle få stanna till och ta en snabb bild på någon fin historisk plats. Sedan for bilarna lika snabbt vidare för att checka av andra platser.

Heltokigt kan tyckas, men också typiskt  för den konsumerande livsandan. Det är inte bara prylar som ska köpas, utan även upplevelser i allt snabbare takt.

I helgen har jag cyklat. En av cykelturerna gjordes till Gammelstadsvikens naturreservat där jag gjorde en kort vandring. Våren har varit ovanligt vanlig i år, så vanlig att man kan få en illusion att klimatförändringarna inte existerar. Jag vet att det inte är så, men jag kan åtminstone tillfälligtvis finna ett inre lugn av denna lugna vår.

Även fåglarna var stillsamma under min vandring, ja, närmast tysta. Men jag vet att de fanns där och höll koll på mig. Tittade vid ett tillfälle upp mot skyn. En brun kärrhök cirklade en ganska lång stund runt mig på lång höjd och tre skogssnäppor flög snabbt iväg. Upplevelsen var mer än tillräcklig för mig. Det gjorde min vanliga dag upplevelserik i det lilla...