Helgen som varit har rullat på utan större åthävor och projekt. Låtit livet leda mig i vanligheten. Livet är ju som oftast där du just befinner dig. Det finns mycket att upptäcka i det vanliga. Lockelsen att resa och söka sig bort är oftast en villfarelse som leder galet.
Hörde nyligen någon berätta om några lyxbilar som tog sig fram igenom trånga gränder i Rom bara för att några täta turister skulle få stanna till och ta en snabb bild på någon fin historisk plats. Sedan for bilarna lika snabbt vidare för att checka av andra platser.
Heltokigt kan tyckas, men också typiskt för den konsumerande livsandan. Det är inte bara prylar som ska köpas, utan även upplevelser i allt snabbare takt.
I helgen har jag cyklat. En av cykelturerna gjordes till Gammelstadsvikens naturreservat där jag gjorde en kort vandring. Våren har varit ovanligt vanlig i år, så vanlig att man kan få en illusion att klimatförändringarna inte existerar. Jag vet att det inte är så, men jag kan åtminstone tillfälligtvis finna ett inre lugn av denna lugna vår.
Även fåglarna var stillsamma under min vandring, ja, närmast tysta. Men jag vet att de fanns där och höll koll på mig. Tittade vid ett tillfälle upp mot skyn. En brun kärrhök cirklade en ganska lång stund runt mig på lång höjd och tre skogssnäppor flög snabbt iväg. Upplevelsen var mer än tillräcklig för mig. Det gjorde min vanliga dag upplevelserik i det lilla...
2 kommentarer:
Själv mötte jag vårens första citronfjäril och dito sorgmantel idag.
Också stort i det lilla :).
Skicka en kommentar