Jag blir både arg och bedrövad när jag tänker på valrörelsen. Den är som dagens väder - regn och kyliga vindar.
Varje ny valrörelse tycks accelerera i sin dumhet. Förra gången stod falukorven och sänkta bensinpriser högst på dagordningen. Detta år tycks det bli ännu värre.
Så upplever jag det redan nu trots att det ännu är flera veckor fram till valet. Det är som om de viktigaste ödesfrågorna inte finns i våra politikers agenda. Jag pratar naturligtvis och klimatet och den skenande förlusten av biologisk mångfald. Centrala faktorer för allas vår överlevnad. Men jag pratar även om de skenande ekonomiska klyftorna i vårt samhälle som göder populismen och som får alldeles för liten plats i valrörelsen.
Jag undrar om våra rikspolitiker tror att vi som väljare är helt korkade. Annars måste de de vara korkade och helt förblindade själva. På annat sätt kan jag inte förstå det då politikerna försöker få oss att tro att den ljusnande framtid kommer bara du röstar på mitt parti. Alla partier vill på olika sätt göda oss väljare med löften än ännu mer pengar i plånboken. Värst i klassen är inte oväntat Åkesson som helst vill ta bort allt skatt på fossila drivmedel.
De alla flesta av oss har aldrig haft det bättre ekonomiskt som vi har det idag. Det finns de som har det tufft - de utan jobb och alla som Tidögänget vill kasta ut ur Sverige. Men denna grupp hörs det väldigt lite om.
Även våra tillväxtekonomer och bankerna förvånas över denna övergödning av ett redan övergött folk.
Jag tror inte de flesta av oss är så dumma som vår politiker tycks tro. Många av oss är oroliga över en eskalerande klimatkris som snart inte går att stoppa och de dramatiska ekonomiska klyftorna.
Jag skulle vilja att någon klok forskare skulle förklara varför politikerna gör som de gör, d v s lockar oss enkla kortsiktiga löften men helt blundar inför alla framtida utmaningar.
Det som sker nu förminskar och hotar demokratin.
Just därför ska jag ändå gå och rösta på valdagen - på det minst dåliga alternativet.
