lördag 29 september 2018

I annan natur



 Som naturälskare och vandrare bombarderas jag allehanda förslag på vandringar. Ofta vandringar på exotiska platser långt bort. Visserligen får jag säkert se något nytt som jag aldrig sett tidigare, men priset är högt för den natur och miljö som jag håller högt.

Vid sidan av de vanliga charterturismen växer vandrings- och upplevelseindustrin lavinartat och bidrar starkt till ytterligare utsläpp som förstör miljön och stressar Jordens klimat ytterligare.

Ofta finns det så mycket vackert att se och uppleva i vårt närområde. Merparten av mina fina naturupplevelser får jag i den del av landet där jag bor och oftast med min stuga nedan Arjeplog som utgångspunkt.

Om vi så bara stannar inom vårt eget land så finns så skiftande naturmiljöer att uppleva. Förra helgen var jag på Gotland och mest i närheten av Visby. Att komma till denna ö i sen september är som att komma till en annan värld. Dels för att det ännu fanns lite av sommar i luften, men framförallt därför att naturen är så totalt annorlunda.



Gotland växte ur havet för flera hundra miljoner år sedan i på den tiden tropiska vatten. Sakta men säkert har sedan ön förflyttat sig till mer nordliga breddgrader. Kalksten är lite av öns grundfundament. Det märks mest på den nordvästra kustremsan, den s k Klintkusten. Det var längs denna fina kustremsa jag gjorde mina dagsturer. Det är en mycket spännande miljö att vandra i. På höjderna oftast vindpinat med lågt krypande växter och på lägre höjd ibland i det närmaste trolska skogar. Gotlands landskapsväxt är murgrönan. Inte utan anledning. Denna slingerväxt återfinns överallt, som grön matta, längs klippväggar och inte minst längs trädens stammar och grenar.

Jag blev i det närmaste överväldigad över denna natur och skönhet och har efter denna tur än svårare än svårare att förstå varför vi människor måste stapla upplevelser på varandra i fjärran land. Tänk klimat och miljöekonomiskt. Skönheten finns i betraktarens öga och mycket närmare än du tror...

 

tisdag 18 september 2018

Svampen



 Sensommaren och den tidiga hösten är min bästa årstid. Denna period och också högsäsong för svampen. Under ett antal veckor är skogen full av naturens alla läckerheter som kremlor, soppar, skivlingar och riskor.

Många gillar att plocka bär, men jag föredrar svampen. Medan bärplockningen har något industriellt över sig så andas svampplockningen stillsamhet, kontemplation och en nyfiken blick.

I år har det varit förhållandevis mycket svamp trots torkan. Svamp gillar även värme som vi har haft ett överflöd utav. Dessutom kom efterlängtade regn under augusti och därmed var svampsäsongen räddad.

Jag upphör aldrig att förundras över de flestas stora respekt, för att inte säga rädsla för att plocka svampen. Kantareller känner de flesta igen, men få förunnade att hitta. Utöver kantarellen finns det många läckerheter i naturen som vi med förhållandevis liten kunskap kan lära oss att känna igen.

Alla soppar är ofarliga och alla utom en, den sällsynta gallsoppen, är ätliga. Sopparnas undersida är så lätt att känna igen så den borde alla kunna lära sig, Flera av de övriga  familjerna i svampklubben har skivor på undersidan och kan vara klurigare. Nästan alla kremlor är matsvampar och ingen är farlig. Många kremlor är härligt röda och man känner igen skivorna då dessa smulas vid beröring.

De farliga svamparna är de helbruna skivlingarna. Dessa känner du lätt igen.

Svampen är på många sätt en outnyttjad resurs för oss människor. Djuren i naturen kan mer än oss. På många av mina svamputflykter har de tagit för sig av delikatesserna före mig. Det får jag leva med. Jag är ju blott en tillfällig besökare i deras marker.

torsdag 13 september 2018

13 september 2018, utdrag ur dagboken - politisk röra och naturens visdom



 Är tillbaka i stugan. Vaknar till en vacker morgon och känner hur världen växer. Äter min frukost och hör morgonekot. Skulle låtit radion vara avstängd. Min irritation växer i samma takt som jag hör olika partisekreterare uttala sig  om en tänkt regeringsbildning. De upprepar sina teser på samma sätt som de gjort sedan valnatten. De pratar om sin tänkta regering som alla kloka vet inte är möjlig. De tycks leva i förfluten tid, blockpolitikens tid. Nu lever vi i en annan tid. En tid då bruna krafter äter sig in och demokratin på sikt inte är självklar.

Partiföreträdarna närmast dumförklarar sig själva. Många väljare tycks vara klokare än de valda. Vi kloka väljare inser att en bredare blocköverskridande regering är det enda rimliga  för att få den stabilitet som landet kräver och för att våga fatta beslut med en bred uppslutning.

Kan bara hoppas att denna politiska papegojteater tar slut snart. Upp ur skyttegravarna och visa civilkurage!

Hittar friden in mina marker. Ett par smålommar kvackar i en tjärn och lavskrikorna slår följe en stund. Uppe på Lill-Gaika stannar jag till vid den äldsta tallen.  Denna fura med troliga rötter från sen medeltid har klarat stormar, bränder och kyla. Den står trofast kvar i bjärt kontrast till den fåfängliga dagpolitiken.

Skulle vilja sätta Annie Löf med flera under denna tall. Här skulle hon och alla andra få del av naturens obändiga kraft. Ett besök invid tallen kanske skulle kunna skruva ner den löjliga politiska retoriken och de skulle få kraft att äntligen våga ta långsiktigt ansvar.


söndag 9 september 2018

Ett land ska styras



 Idag är det en stor dag - valdagen. Jag har redan lagt min röst. Jag hoppas att även du gör din medborgerliga plikt och röstar...för demokratin skull.

Valdagen höjer sig lite extra. Vilka val vi gör denna dag har ju faktiskt betydelse för vår allas gemensamma framtid. Sverige är måhända ett litet land, men vi syns fortfarande utanför våra gränser. Jag menar att vi fortfarande han kan vara en god förebild för världen - låt oss inte försitta den chansen.

Men - jag är orolig. Vi vet att de mörka nationalistiska och främlingsfientliga krafterna har satt sina klor i allt för många i vårt land. Ett land som sluter sig inåt och inte vågar ta täten med alla de utmaningar vi står inför, är ett land som förlorar och söndras.

Valvaken blir säkert i nagelbitare, men det som trots allt är mest intressant är vad som händer i morgon och alla följande dagar. Hur ska Sverige styras?

Här ställs alla kloka och goda krafter på prov. Jag är ju en vurmare för en rödgrön regering, men har sedan länge sedan insett att det inte kommer att blir fallet. Därtill är nog låsningarna alltför stora. Jag har tidigare varit orolig för en ren högerregering, kanske med stöd av kristdemokraterna. Det är den enda regering som skulle få Sverigedemokraternas stöd med konsekvensen att brunskjortorna bjuds in i finrummet.

Som jag ser det är kanske inte det bästa, men klokaste alternativet en bred regering med socialdemokraterna, miljöpartiet, liberalerna och centerpartiet. Ett sådant parlamentariskt alternativ skulle kunna hålla brunskjortorna borta och förhoppningsvis sätta bättre fart på en framåtsyftande miljö och klimatpolitik.

Mycket kan hända och står på spel. Våra beslutsfattare har ett stort ansvar. Jag kan bara hoppas att de har ryggrad nog att axla det...

söndag 2 september 2018

2 september 2018, utdrag ur dagboken - en vecka till valet



 Det har blivit september - åtminstone i almanackan. Ute biter sommaren sig kvar. Denna fina dag gör jag en vandring i nya marker. Kul att upptäcka mer av naturens rikedom och ännu roligare att få med sig lite av skogens guld, svampen, med sig hem.

En dag som denna kan jag för en stund bortse från världens larm och all utveckling på vår jord som går åt fel håll.

Om en vecka är det val. Mitt val är enkelt, det blir grönt. Det har vid alla val antingen blivit grönt eller rött, men denna gång är valet enklare än tidigare. Som den natur- och miljövän jag är går det inte göra något annat val som förhoppningsvis får ett genomslag i politiken. Det senare är tyvärr långt ifrån säkert, men hoppet lever.

Miljö och klimatfrågorna fick till slut lite plats i valrörelsen. Fortfarande alldeles för liten plats, men kanske något börjar hända, trots allt.

Jag har varit orolig över klimat och miljö under många år. Det är inte med glädje, men med viss tacksamhet jag ser att allt fler äntligen på allvar ser att alla kurvor raskt går åt fel håll. Tiden blir allt kortare för att rädda Jorden så som vi känner den.

Snart ska du rösta. Gör ett klokt val för Jordens och mänsklighetens skull. Det kanske inte kommer att finnas tid för så många fler val...