Nu börjar jag komma upp i en sådan mogen ålder då jag börjar ta mig allt fler friheter i tyckandet utan att skämmas för det. Med många årsringar i min tidkapsel börjar jag få lite perspektiv och minnet är det ännu inte något fel på.
En klassisk devis är att många brukar säga att det var bättre förr. Jag vill nog hävda att det ur vissa perspektiv nog var det...beroende vad vi menar med förr.
Jag träffar i mitt arbete föräldrar till både små och stora barn och leder regelbundet föräldragrupper till tonårsföräldrar. Det ger en bra inblick i hur det är att vara föräldrar och tonåring idag jämfört med förr.
Det brukar ibland sägas att våra tonåringar aldrig har så många möjligheter som nu. Det är kanske i någon mån rätt - tonåringen behöver inte gå i sina föräldrars fotspår och det finns många stigar att välja. Just det senare - många stigar gör det å andra sidan inte så lätt att navigera i den ofta osäkra tonåringens själ. Till det ska läggas alla olika intryck samma tonåringar har att hantera. Min egen tonårstid var intrycksfloran en lätt västanfläkt jämfört med den värld som idag stormar in.
Allt eftersom har jag börjat inse att jag troligen växt upp under den lyckligaste tiden. Jag är född 1959 och uppväxt under 60 och 70-talet. En tid då välståndet ökade kraftfullt och de flesta hade en given plats i livet. Världen var fortfarande liten och jag visste mycket lite om den ondska som vi nu ständigt vi har att förhålla oss till i nyhetsflödet. Den som inte fixade skolan kunde mönstra på som matros på en båt eller så kunde man som jag efter gymnasiet få en heltidsanställning som klubbombudsman i ett politiskt parti. Det såg arbetsförmedlingen till och jag behövde aldrig fundera över ordet arbetslöshet.
Även om jag minns min tonårstid som bitvis tuff med svikande självkänsla var jag lyckligt lottad. Måhända var det s k smörgåsbordet inte lika omfångsrikt, men jag kunde kanske just därför lotsa mig fram emot den jag till slut blev. Då - ingen Trump, ingen Covid, ingen klimatkris, inga sociala medier och ingen Åkesson. Jag har haft tur...
4 kommentarer:
Jag har ofta haft liknande tankar. Dessutom har vi sluppit nödår och krig.
Låt oss hoppas att att det sena 1900-talet inte ska förbli en god parantesen i historien...
Ingen Facebook, ingen Snapchat, ingen Tictoc eller annat sätt att gömma sig i för att fly livet eller ännu värre, förnedra andra. Ungarna idag har så många trådar som leder livet åt fel håll och så få hjälpmedel för att hitta rätt. Det är inte mediafobi att säga det, det är vi gamla som har en skyldighet att säga det som är fel vid sitt rätta namn och inte hela tiden mjäka med som några nickedockor bara för att vi inte vågar gå mot strömmen. När man som sextioåring får ansvar för minderåriga i familjen inser man "att det var bättre förr" eller kanske enklare att hitta sin tråd i livet.
Enklare var det...men glöm inte att varje generation är expert på sin tonårstid. Vi är erfarna, men det det följer också möjligheten att vara goda lyssnare och bra ge de råd de ber om...
Skicka en kommentar