Jag har återkommande skrivit om den svenska skogen, vårt eget "Amazonas" och hur illa vi behandlar den. Bilden ovan är från en av mina utkikar ett stycke från stugan i västra Lappland. Här ser du faktiskt en fin ungskog som är resultatet av skogsbruk från 60-talet där man lät äldre fröträd stå kvar ett par årtionden för att säkra en föryngring. Lite längre upp i terrängen som huggits från sent 70-tal och framåt är återväxten mycket dålig. Ja på vissa ytor finns inga träd överhuvudtaget. Här har Sveaskog kalhugget på traditionellt sätt...tagit allt och sedan hyggesplöjt och försökt att plantera. Mycket illa för den nära miljön som kanske aldrig återhämtar sig. Rovdrift och ekonomiskt kortsinne helt enkelt.
Så här ser skogsbruket fortfarande ut i vårt land. Speciellt för skogen nära och ovan odlingsgränsen blir det ett ovarsamt spel med mycket höga insatser. Här pratar vi om skogar som aldrig huggits i större skala och där vi under överskådlig tid riskerar att få se stora sterila hyggen.
DN har under vintern skrivit flera artiklar om den svenska skogen. Om hur den ska brukas för att klara miljö och klimatmål samt hur vi ska klara den biologiska mångfalden. Samtidigt är det lite som Davids kamp mot Goliat. Särintresset skogsindustrin är en stark maktfaktor med stora ekonomiska muskler. Mycket pengar går till lobbyverksamhet som försöker infiltrera såväl forskning som politik. Vad gäller det senare tycks de "lyckas" ganska väl. Artikeln med landsbygdsministern Jennie Nilsson i veckan som var är ganska belysande. Jennie Nilsson tycker att vårt skogsbruk är hållbart trots att vi inte når upp till miljömålen.. Dessutom visade artikeln att hon är dåligt påläst - Jennie menar att vi kan bidra till klimatomställningen genom att större delen av uttaget från skogen går till kvalitativt virke. Journalisten får rätta henne då själva verket bara 22 % av det som tas ut från skog blir till virke....
Jag önskar verkligen att fler skulle reagera inför det som fortgående pågår i vårt land. Virkesplantagerna och kalhyggena fortsätter att breda ut sig och den obrutna eller försiktigt plockhuggna skogen fortsätter att minska. Ett så rikt land som Sverige har en skyldighet att visa vägen för hållbarhet om vi ska ha någon sorts trovärdighet. Tyvärr har vi ett allt mer anpassat miljöparti som knappt i någon fråga verkar våga ta någon strid. Saken blir inte bättre av att Per Bolund är miljöminister. En mer kameral person får vi leta efter.
Det ser inte bra ut. Skogen är en av de grenar som vi är så beroende av för vår framtida existens...eller som Björn Viman skriver i dagens krönika i DN - "Vårt sätt att se på och behandla skogen säger något om hur vi ser på och behandlar oss själva. Skogens värde handlar också om människovärdet"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar